• Anonym (Ts)

    Flytt och jobb till annan stad

    Har under en period sökt jobb för att kunna flytta in med min partner, till hens stad. Var nyligen på en arbetsintervju och det bättre än vad jag trodde och ville ha en referens från mitt jobb för att gå vidare. 

    Innan var jag så taggad och glad att jag fick komma på interjuv, men nu efteråt känns det som att verkligheten slog in och jag plötsligt började må dåligt. Några i min familj har varit helt emot att jag ska flytta när det kommit på tal (avståndet kommer vara ca 1timme). En började gråta och sa att hen inte skulle klara av att jag flyttar, vilket har varit tufft att hantera. Vår familj har gått igenom mycket trauman som kanske gjort att man är tajtare och värnar om varandra. Men när jag sökte detta jobb sa jag inget, inte heller om interjuvn som har känts jättejobbigt att inte berätta då jag är så rädd för reaktionen. 

    Känns som att jag vet inte om jag gör rätt beslut i att flytta och byta jobb? Vet inte heller om jag skulle klara av att flytta när familjemedlemmarna blir så ledsna och besvikna på mig. Två familjemedlemmar stöttar mig, men vet också att dom blir ledsna att jag flyttar. 

  • Svar på tråden Flytt och jobb till annan stad
  • Anonym (Old)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 07:45:15 följande:

    Tack för allas svar!

    Upplever inte heller 1 timme som lång resväg, men det gör min familj (2 av familjemedlemmarna). Jag och min partner har pendlat fram och tillbaka till varandra i 3år och har velat sedan lång tid tillbaka bo ihop. Det känns extra jobbigt att inte få stöd av familjen, det är redan rätt stor omväxling att flytta och byta jobb, men samt på det är det osämja i familjen pga av det. Har haft svårt att sova och tankarna går runt hela tiden om jag gör rätt beslut.


    Jobbig situation!! Är det dina föräldrar som är emot? Extremt dumt i så fall, föräldrar ska inte begränsa sina barn utan stötta och uppmuntra. 


    Låt dig inte färgas av din negativa familj, fundera istället på var du vill bo på sikt. Hur ser bostads- och arbetsmarknad ut i den nya staden? Hur vill du att ditt liv ser ut om 5 år, 10 år, 20 år? Hur passar den nya staden in i den visionen? Det är ditt liv och du som bestämmer.

  • Anonym (m)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 07:55:44 följande:
    Anledningen för flytten är att jag och min partner vill bo ihop. Både jag och min partner har testat pendling (åker tåg så tar då mer än en timme) och det vill ingen av oss göra. 
    Varför är det just du som ska flytta och inte din partner?
  • Anonym (m)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 07:45:15 följande:

    Tack för allas svar!

    Upplever inte heller 1 timme som lång resväg, men det gör min familj (2 av familjemedlemmarna). Jag och min partner har pendlat fram och tillbaka till varandra i 3år och har velat sedan lång tid tillbaka bo ihop. Det känns extra jobbigt att inte få stöd av familjen, det är redan rätt stor omväxling att flytta och byta jobb, men samt på det är det osämja i familjen pga av det. Har haft svårt att sova och tankarna går runt hela tiden om jag gör rätt beslut.


    Men om du inte tycker det är lång resväg så kan väl du åka mycket till släktingarna då och träffas? Säg det till dem?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (m) skrev 2026-01-16 10:31:17 följande:
    Varför är det just du som ska flytta och inte din partner?
    Hans jobb gör att han inte kan flytta på några år 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (m) skrev 2026-01-16 10:32:32 följande:
    Men om du inte tycker det är lång resväg så kan väl du åka mycket till släktingarna då och träffas? Säg det till dem?
    Ja det har jag sagt också, skulle inte alls vara något problem för mig att åka in en gång i veckan på helger t.ex
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Old) skrev 2026-01-16 07:57:30 följande:

    Jobbig situation!! Är det dina föräldrar som är emot? Extremt dumt i så fall, föräldrar ska inte begränsa sina barn utan stötta och uppmuntra. 


    Låt dig inte färgas av din negativa familj, fundera istället på var du vill bo på sikt. Hur ser bostads- och arbetsmarknad ut i den nya staden? Hur vill du att ditt liv ser ut om 5 år, 10 år, 20 år? Hur passar den nya staden in i den visionen? Det är ditt liv och du som bestämmer.


    Ja, min pappa stöttar mer men han är lite ledsen över det. Det är mamma som inte vill att jag flyttar, hon grät första gången jag berättade och blockade mig under några dagar. 
  • Anonym (m)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 15:12:16 följande:
    Hans jobb gör att han inte kan flytta på några år 
    Du bytte ju jobb för att kunna flytta ihop, varför kunde inte han?
  • Anonym (m)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 15:14:01 följande:
    Ja det har jag sagt också, skulle inte alls vara något problem för mig att åka in en gång i veckan på helger t.ex
    Och vad säger de om det? Det kanske inte blir lika ofta som ni träffas? Då är väl avståndet mycket trots allt?
  • Anonym (m)

    Lätt att säga att avståndet inte är mycket, men då kan väl TS åka då ni kan träffas lika mycket i så fall. Eller varför påstår folk i tråden att avståndet inte är mycket. Det verkar det ju visst vara. 

  • Anonym (Helene)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 15:15:49 följande:
    Ja, min pappa stöttar mer men han är lite ledsen över det. Det är mamma som inte vill att jag flyttar, hon grät första gången jag berättade och blockade mig under några dagar. 

    Att blocka dig och hålla på med känslomässig utpressning är absolut inte okej, oavsett hur mycket ni gått igenom och hur tajta ni är. Du måste ändå få gå vidare med ditt liv, flytta ihop med din partner och börja på det nya jobbet. Förändringar behöver inte vara dåliga.


    Självklart ska du ta det här steget. En timma är ingenting. Både du och din familj kommer vänja sig vid avståndet och förstå att det inte blir så stor skillnad. Ni kan ju ändå ses väldigt ofta.

  • Anonym (m)
    Anonym (Helene) skrev 2026-01-16 15:25:08 följande:

    Att blocka dig och hålla på med känslomässig utpressning är absolut inte okej, oavsett hur mycket ni gått igenom och hur tajta ni är. Du måste ändå få gå vidare med ditt liv, flytta ihop med din partner och börja på det nya jobbet. Förändringar behöver inte vara dåliga.


    Självklart ska du ta det här steget. En timma är ingenting. Både du och din familj kommer vänja sig vid avståndet och förstå att det inte blir så stor skillnad. Ni kan ju ändå ses väldigt ofta.


    Men om man känner att man inte vill prata med en person så är det ju så. Du verkar utgå ifrån att det är någon slags uträknad strategi från denna mammas sida.
  • Anonym (Helene)
    Anonym (m) skrev 2026-01-16 15:22:52 följande:
    Och vad säger de om det? Det kanske inte blir lika ofta som ni träffas? Då är väl avståndet mycket trots allt?
    Anonym (m) skrev 2026-01-16 15:25:02 följande:

    Lätt att säga att avståndet inte är mycket, men då kan väl TS åka då ni kan träffas lika mycket i så fall. Eller varför påstår folk i tråden att avståndet inte är mycket. Det verkar det ju visst vara. 


    Det är ju dock fullt normalt att ett vuxet barn vill flytta ihop med en partner, kanske skaffa barn etc och bygga sig ett eget liv och en egen familj. Som förälder får man ju bara acceptera att man kommer få en annan roll i barnets liv och att man kanske inte kan ses lika ofta som förut.

    Självklart ska TS inte tacka nej till ett toppenjobb i en närliggande stad, bara för att mamman vill kunna träffas var och varannan dag.
  • Anonym (Helene)
    Anonym (m) skrev 2026-01-16 15:29:04 följande:
    Men om man känner att man inte vill prata med en person så är det ju så. Du verkar utgå ifrån att det är någon slags uträknad strategi från denna mammas sida.
    Man måste ju inte blocka personen bara för att man inte känner för att prata, särskilt om det handlar om en familjemedlem. 
  • Anonym (m)
    Anonym (Helene) skrev 2026-01-16 15:29:43 följande:
    Anonym (m) skrev 2026-01-16 15:25:02 följande:

    Lätt att säga att avståndet inte är mycket, men då kan väl TS åka då ni kan träffas lika mycket i så fall. Eller varför påstår folk i tråden att avståndet inte är mycket. Det verkar det ju visst vara. 


    Det är ju dock fullt normalt att ett vuxet barn vill flytta ihop med en partner, kanske skaffa barn etc och bygga sig ett eget liv och en egen familj. Som förälder får man ju bara acceptera att man kommer få en annan roll i barnets liv och att man kanske inte kan ses lika ofta som förut.

    Självklart ska TS inte tacka nej till ett toppenjobb i en närliggande stad, bara för att mamman vill kunna träffas var och varannan dag.
    Va? Har jag sagt det inte är normalt eller att TS borde tacka nej till jobbet? Nej mitt inlägg handlade om vad folk påstår om avståndet.
  • Anonym (m)
    Anonym (Helene) skrev 2026-01-16 15:30:59 följande:
    Man måste ju inte blocka personen bara för att man inte känner för att prata, särskilt om det handlar om en familjemedlem. 
    Ingen måste något, men känner man att man inte vill bli kontaktad för det är för smärtsamt eller whatever så finns möjligheten att blocka. Jag menar bara att vi vet inte anledningen.
  • Anonym (Old)
    Anonym (Ts) skrev 2026-01-16 15:15:49 följande:
    Ja, min pappa stöttar mer men han är lite ledsen över det. Det är mamma som inte vill att jag flyttar, hon grät första gången jag berättade och blockade mig under några dagar. 
    Hon blockade?? Så extremt omoget! Vi får hoppas att din pappa står stadigare på jorden, att vuxna barn flyttar är verkligen inte något konstigt.
Svar på tråden Flytt och jobb till annan stad