Flytt och jobb till annan stad

Men om man känner att man inte vill prata med en person så är det ju så. Du verkar utgå ifrån att det är någon slags uträknad strategi från denna mammas sida.

Det är ju dock fullt normalt att ett vuxet barn vill flytta ihop med en partner, kanske skaffa barn etc och bygga sig ett eget liv och en egen familj. Som förälder får man ju bara acceptera att man kommer få en annan roll i barnets liv och att man kanske inte kan ses lika ofta som förut.

Självklart ska TS inte tacka nej till ett toppenjobb i en närliggande stad, bara för att mamman vill kunna träffas var och varannan dag.

Man måste ju inte blocka personen bara för att man inte känner för att prata, särskilt om det handlar om en familjemedlem. 

Va? Har jag sagt det inte är normalt eller att TS borde tacka nej till jobbet? Nej mitt inlägg handlade om vad folk påstår om avståndet.

Ingen måste något, men känner man att man inte vill bli kontaktad för det är för smärtsamt eller whatever så finns möjligheten att blocka. Jag menar bara att vi vet inte anledningen.

Hon blockade?? Så extremt omoget! Vi får hoppas att din pappa står stadigare på jorden, att vuxna barn flyttar är verkligen inte något konstigt.

Det här är något din mamma måste jobba med och komma över. Det är inte bra föräldraskap att vilja hindra sitt barn från att utvecklas, få kärlek och bli lycklig. 

Vad dina föräldrar tycker och tänker i den här frågan bör faktiskt vara helt irrelevant när du tar beslut om du vill flytta och var du vill jobba. Som andra har sagt är det inte snällt av dem att börja säga att de inte skulle klara av att du flyttar och iom det försöka pressa dig att stanna genom att ge dig dåligt samvete. Det är också sjukt omoget av din mamma att blocka dig. 

Det här är ditt liv! Det är helt okej att du vill flytta ihop med din partner, i hens stad, och försöker få jobb där. Du behöver inte ens göra kompromisser om att hitta boende halvvägs mellan städerna eller att lova att komma hem till föräldrarna varje helg. Dina föräldrar borde vara glada för dig att du ska få bo med din partner och förhoppningsvis börja jobba på ett nytt, roligt jobb. Det är ju inte som att ni aldrig igen kommer ses eller höras av. Det är ju liksom 2026, inte 1826 och du flyttar ju dessutom bara en timma bort, inte till andra sidan jordklotet.

Är det bara en timmes resväg så tycker jag att du ska flytta till din partner!

Även om sorgliga saker tidigare har hänt i din familj. Det är ju enkelt att hälsa på dem på helgen. Eller svänga över en kväll om något allvarligt har hänt. 

Förstår inte hur man som anhörig kan sätta sig emot det, även om man så klart tycker att det bästa för en själv vore om personen bodde väldigt nära. 

Du ska leva ett långt liv. Titta på ditt liv i ett livsperspektiv.

Akta dig för att gå manipulativa personer till mötes! 

Återigen tack för allas svar, har läst igenom allas!

Pratade med min mamma igår om att jag sökte jobb då jag mått dåligt av att inte berättat. Hon tog det bättre den här gången och vi kunde prata igenom det och var ändå positiv till arbetsschemat (behöver inte längre jobba helger, kvällar eller röda dagar). Däremot vet jag inte hur reaktionen kommer bli om jag får jobbet och flyttet blir av. 

Som vuxen är det meningen att man ska gå vidare med sitt liv, lämna barnstadiet bakom sig. 

Men sedan är det klart att man kan stötta sina föräldrar. Men man är inte deras föräldrar (om de inte blivit dementa eller liknande). 

Det är naturligt att prioritera framtiden. Hur skulle det bli annars, om småbarnsföräldrar skulle försumma sina barn för sina föräldrars skull? De äldre får stå tillbaka. 

Det låter faktiskt som att det vore bra för dig att flytta. Få lite distans och möjlighet att fundera på vad du själv vill. Någon annan nämnde medberoende och det låter faktiskt ganska mycket som det. Det är din släktings (mammas) val att leva kvar i dåtiden, men det är inte ok att hon försöker hålla kvar och dra ner er andra också. Det är helt ok att gå vidare och skapa sig det liv man vill ha. Alla andra får ta ansvar för sig själva och sitt eget mående, det är inte din uppgift. 

Och ge inga löften om att hälsa på si och så ofta. Jag menar absolut inte att du ska säga upp kontakten helt, men besök ska ske på dina villkor och vad du tycker är lagom. 

Jag håller tummarna för att du får jobbet!

Jag fick jobbet och kommer flytta. Min familj har tagit det bättre än vad jag trodde och hjälpt mig att förbereda inför flytten och varit stöttande. Så allt har löst sig! Tack alla för att ni tog er tid att svara i tråden.

Så roligt, varmt lycka till!!!

Toppen grattis! Framåt är den enda vettiga vägen i vissa lägen. Trots sorg och svårigheter.