frustrerad tonårsmamma
Vår 17-åring går inte till skolan, sover hela dagarna, är med kompisar eftermiddag till sent, facetimar med kompisar på nätterna, har ingen framtidsplan, orkar inte ta tag i något, man får till och med tjata om att hen ska duscha. Vi har testat att locka, pocka, muta, tjata, hota, skrika, gråta men det är som att hen inte har förmågan att ställa något krav på sig själv. Va med kompisar är det enda som motiverar till att vara vaken. Vad ska vi göra? För mig är det här ett icke acceptabelt beteende, men jag har inte förmågan att förändra något. Vem och vad kan hjälpa mig? Ungen själv tycker att det är väl så här att vara tonåring, och har inget svar på om det finns någon plan för framtida förändring.
