Flytta för att ta hand om sjuk förälder – hur har andra gjort?

Har din partner syskon, och var bor de i så fall? Lika långt bort som ni gör?

Vi flyttade släktning till vår stad. 

Ett bror som inte heller bor i samma stad. 

och de har ännu svårare att flytta. 

Jo. den tanken har vi haft.  

men så länge morfar är i livet så kan de inte flytta. 

eller ska man tvinga dem att flytta?

Det är rimligare att den gamla som behöver hjälp flyttar. Det är fint och kan vara rätt att hjälpa till när en släkting behöver det men det är inte rätt att offra sig själv och sin partner. Ni har jobb och liv där ni bor och många år kvar att leva era liv. Ni behöver förvalta era liv och vara minst lika snälla mot er själva som ni är mot andra.

Det är vad jag tycker. 

Har ni ens pratat med dom om flytt? 

Hur är det med jobb och bostad där de bor? Hur är det med hemtjänst?

Flytta inte. Absolut inte.

Har själv föräldrar som varit väldigt dåliga under många år. Lång  historia kort; demens, dåliga knän, hjärtsjukdom, misstänkta TIA flera gånger etc. Väldigt dålig hälsa hos båda med andra ord. De har absolut inte velat ha hjälp från hemtjänsten. Bara från barnen. Väldigt envisa. Och det är bara jag som bor i samma stad. 

Det är jättejobbigt och svårt. Man vill vara till lags och vara snäll och inte gå emot deras uttryckliga vilja osv. Men det tog knäcken på mig. Det har jag förstått i efterhand. Min tid försvann. Tid jag velat lägga på barnen, min egen återhämtning och det sociala. Du måste tänka på dig själv faktiskt. 

Jag ångrar att jag inte drog i nödbromsen tidigare och kopplade in socialsekreterare och hemtjänst  även om det var mot deras vilja. Bara en förälder kvar nu som faktiskt har hemtjänst.

Det går inte att offra sig så och flytta pga gamla föräldrar.
Hemtjänsten är kanske inte perfekt men den är väldigt bra ibland och OK i övrigt.

Har insett att man måste förbereda sin egen ålderdom. Att man måste ta ansvar för det i tid. Se till att man bor rätt (lättskött lägenhet och inte hus t ex). Att man skaffat sig hobby så man kan förströ sig själv osv. 

Lycka till! 

Vill inte morfar flytta? Jag tycker inte ni ska flytta, det låter helt orimligt. Hjälp dom med kontakt med biståndshandläggare, vård osv. Men flytta? Nej. Ni lever ert liv. 

Vet för övrigt flera som flyttat sina åldringar till sin stad. Men då har ju åldringen velat det själv. Tvinga kan man inte göra.

Era släktingar får flytta till er, ni ska absolut inte behöva riva upp allt och flytta till dem, inte alls. Kan de inte klara sig själva så finns det hemtjänst, behöver de för mycket hemtjänst så är det ett särskilt boende som gäller för dem. 

Tyvärr, flyttar ni nära kommer samhället inte vilja ge den gamla det stöd den har rätt till utan allt kommer hamna på er. Din man kanske kan ta tjänstledigt en månad och åka till sin förälder och reda upp saker, kontakta kommunen, söka hemtjänst och boende etc. Så att saker flyter på sen. 

Stöd din partner 
En idé är att få den äldre att flytta till er stad istället 
ni fixar allt åt hen så kanske det löser sig 

Tack för alla svar.

Jag håller med om att det i praktiken hade varit enklast för mig och min partner om de äldre kunde flytta till vår stad, och att komplettera med hemtjänst känns som en bra lösning.

Samtidigt har de bott där väldigt länge, och om pappan är i början av Alzheimer (även om ingen diagnos finns ännu) är det kanske extra svårt för honom att klara en flytt och ny lägenhet.

Allt har dessutom gått väldigt fort den senaste tiden, vilket gör situationen ännu mer snurrig.

I slutändan måste man nog ändå ställa frågan till dem rakt upp och ner: vill de ha hjälp av oss på det här sättet, eller inte?

Oavsett är det en lång och tung process ? både att eventuellt få in morfar på äldreboende och att få pappan att flytta från det liv han haft så länge.

Har din man möjligjet att jobba på distans tex en dag i veckan så han kan åka till sin pappa för långhelger?

Tror ni måste ställa er in på att det kommer bli ett stökigt år där främst din man kommer behöva åka mycket till sin hemstad och då även på vardagar för att kunna vara med på diverse möten. 

Men att ni ska flytta, nej det är ingen bra ide.

Om morfarn är klar i huvudet så kan han ju själv avgöea vad som känns bäst.

Det är förståeligt att den äldre vill ha hjälp av "endast familjen" . Samtidigt så är det oerhört egoistiskt.
Din partner kan vara medborgare och kan inte se verkligheten för vad den är. 

Din partner vill alltså hellre att du ger upp ditt liv och flyttar än att hens pappa gör det. I slutändan kan din partner behöva välja mellan att flytta och behålla sitt äktenskap 

Det finns känsloproblem och så finns det matteproblem. 

Till att börja med, sätt er ner Och räkna på det. 

Personligen hade jag sett till så morfar får hjälp av hemtjänst eller flyttat in på ett boende om det behovet finns och att pappan får en diagnos så han kan få ev bromsmediciner och den hjälp han behöver i hemmet. Sen kan ni åka dit och förgylla deras liv socialt och med det tex hemtjänst inte utför. Vill dom flytta till er stad vore ju det enklast.

Demens kan utvecklas och försämras snabbt.

Tänk om ni ändrar hela ert liv, byter jobb och bostad och flyttar. Det första halvåret kan ni kanske stödja pappan, sen blir han sämre och efter ytterligare ett halvår måste han bo på särskilt boende. Ni går på besök och han tror att ni är hans grannar från 60-talet och ni kan inte hjälpa honom på något vis. Efter ytterligare 10 månader avlider han. 

Satsa på bästa möjliga hjälp åt honom från hemhjälp etc och åk dit ofta och hjälp honom då. Vissa saker kan ni sköta på avstånd, hjälpa honom att betala räkningar, beställa hem mat och annat. Ring en stund varje dag.