Ska psykologer med problem verkligen ha yrket?

Var glad att du ej fick en psykolog med grova aggressions problem som jag fick.  

Sedan vet du ej om det var ticks, det kan vara fysiskt

Svar ja! Psykologen ges på så vis ett bredare spektrum och ett vidgat perspektiv att jobba utifrån. Inlevelseförmågan i klientens problematik ökar. 

Tänker här på talesättet den bästa läkaren är den kurerade patienten.

Ticsen som du upplever som besvärande går säkert att diplomatiskt lyfta vid nästa konsultation. Är de fysiskt utlösta eller något annat? Oavsett kan terapeutiska arbetet tas upp men nog bäst att prata om saken när ticsen påverkar dig så pass markant. Ges du en god beskrivning av ryckningarna släpper du nog den biten.

På vilket sätt är tics stora problem?
På vilket sätt gör tics att psykologen inte är kunnig och kompetent i sitt yrke?

Jag har ADHD och klarar ärligt inte av en psykolog med grov stamning. Jag blir tokig då det personen ska säga tar 100 år. Och ja, jag vet! Det är inte trevligt av mig att tänka och uttrycka detta. Kanske funkar det bättre på någon annan som har bättre tålamod. 

Det är ytterst irriterande och frustrerande då han blinkar hela tiden på ett sätt som får det att se ut som att han tycker illa om mig. Jag tror att många skulle upplevt det på samma sätt. Man vill inte ha en psykolog som själv har problem, det gör ju bara att ens egna blir värre.

En psykolog som stammar är inte kompetent för sitt yrke. 

Kan förstå att det kan vara irriterande innan man vänjer sig vid ticsen. Men tics är neurologiskt. Inte ett tecken på att någon är akut fysiskt sjuk eller mår psykiskt dåligt. 

Så det är inget som ska påverka din behandling, förutom att det verkar vara en distraherande faktor för dig. 

Det är inte konstigare än att någon har diabetes eller behandlad migrän t.ex. 

Kan tom vara så att teraeutens svårigheter har gjort att hen har större förståelse för människors svårigheter i livet. Men det vet man inget om. 

Dålig match helt enkelt. Jag skulle klara en psykolog som stammar.

Att du distraheras av blinkandet är en sak, inget konstigt. Men du kanske kan vänja dig. 

Men att du tolkar blinkandet som att han inte tycker om dig är en annan sak. Det skulle man ju kunna fundera lite djupare på.

Något hos dig gör att det den första tolkningen du gör är att han inte tycker om dig.  Det finns ju många olika möjliga tolkningar av blinkandet, om du trodde att blinkandet hade någon djupare innebörd, så fundera lite på din egen tolkning av detta. 

Kan det finnas någon orsak till just din automatiska tolkning?

Jag har alltid haft problem med att jag tolkar bristande ögonkontakt som att personen är fientligt inställd till mig, och det finns många som tolkar sådant på samma sätt. Jag är patient och har själv problem, då ska jag ha rätt till en psykolog som är stabil och inte har sådana problem, eftersom det bara förvärrar mina egna.

Du har missuppfattat detta, tics vid ögat har inget alls att göra med att vara stabil eller ej, och det kan komma när som helst i livet. Jag har kollegor som haft det alltid, och kollegor som fått det tillfälligt pga stress.

www.sankterik.se/vard-hos-oss/sjukdomar-och-besvar/ryckningar-i-ogat/

Är det bristande ögonkontakt eller blinkningar, men med bibehållen ögonkontakt däremellan, som det handlar om?

Om en person helt undviker ögonkontakt blir naturligtvis de flesta i vår kultur besvärade av det och funderar på vad det beror på. 

Du säger att det är tics, men samtidigt säger du att du tolkar det som att han tycker illa om dig. Det låter motsägelsefullt - antingen förstår du att det är tics som inte betyder något om hans uppfattning om dig eller inte..? Men som någon skrev, fråga vilket det är om du är osäker.

Att någon blinkar skulle jag inte tolka som att personen ogillade mig. Det kanske är jättebra för dig att utsätta dig för den här situationen 😁 låter som KBT.

Passade inte dig, men kanske passar någon annan.
Hade en manlig psykolog som frågade mig om jag onanerar ofta. Lite annorlunda.

Om psykologen inte passar just dig så lär du ju kunna byta. Det betyder inte att hen är olämplig för yrket, men däremot antagligen inte rätt person att behandla just dig. Vi är antagligen många som inte hade stört oss på tics eller tagit blinkningarna personligt. Tics måste för övrigt inte ha något med att vara psykiskt instabil att göra, och stamning har inte heller något med kompetens att göra.