Jag fick en vikarie för min ordinarie behandlare som var sjuk än längre tid. Den här psykologen hade tics så det hette duga. Hela tiden satt han och blinkade med ögonen, precis som om han tyckte illa om mig. Jag upplevde det som fruktansvärt irriterande och frustrerande. Ska en psykolog som har sådana problem verkligen ha sina yrken? Om de ska ha hand om patienter med problem så kan de ju inte själva ha stora problem?
Var glad att du ej fick en psykolog med grova aggressions problem som jag fick.
Sedan vet du ej om det var ticks, det kan vara fysiskt
Svar ja! Psykologen ges på så vis ett bredare spektrum och ett vidgat perspektiv att jobba utifrån. Inlevelseförmågan i klientens problematik ökar.
Tänker här på talesättet den bästa läkaren är den kurerade patienten.
Ticsen som du upplever som besvärande går säkert att diplomatiskt lyfta vid nästa konsultation. Är de fysiskt utlösta eller något annat? Oavsett kan terapeutiska arbetet tas upp men nog bäst att prata om saken när ticsen påverkar dig så pass markant. Ges du en god beskrivning av ryckningarna släpper du nog den biten.
Jag fick en vikarie för min ordinarie behandlare som var sjuk än längre tid. Den här psykologen hade tics så det hette duga. Hela tiden satt han och blinkade med ögonen, precis som om han tyckte illa om mig. Jag upplevde det som fruktansvärt irriterande och frustrerande. Ska en psykolog som har sådana problem verkligen ha sina yrken? Om de ska ha hand om patienter med problem så kan de ju inte själva ha stora problem?
Jag har ADHD och klarar ärligt inte av en psykolog med grov stamning. Jag blir tokig då det personen ska säga tar 100 år. Och ja, jag vet! Det är inte trevligt av mig att tänka och uttrycka detta. Kanske funkar det bättre på någon annan som har bättre tålamod.
Jag har ADHD och klarar ärligt inte av en psykolog med grov stamning. Jag blir tokig då det personen ska säga tar 100 år. Och ja, jag vet! Det är inte trevligt av mig att tänka och uttrycka detta. Kanske funkar det bättre på någon annan som har bättre tålamod.
Jag fick en vikarie för min ordinarie behandlare som var sjuk än längre tid. Den här psykologen hade tics så det hette duga. Hela tiden satt han och blinkade med ögonen, precis som om han tyckte illa om mig. Jag upplevde det som fruktansvärt irriterande och frustrerande. Ska en psykolog som har sådana problem verkligen ha sina yrken? Om de ska ha hand om patienter med problem så kan de ju inte själva ha stora problem?