Anonym (Z) skrev 2026-01-19 19:34:10 följande:
Höggravid och ignorerad av familj
BF om 3 dagar och känner i detta panik över att föda. Har haft problem med ångest, depression och utmattning förut. Mått väldigt bra och känt mig stabil under graviditeten men nu börjar allt dala igen. Kanske pga hormoner, men också, pga att jag känner mig så jävla ensam. Ja, min partner finns där, men inga andra. Saknar djupa vänskaper och min har ryckt upp undee dysfunktionella förhållanden där relationen med mina föräldrar och syskon alltid varit ansträngd. Öppnade upp mig för min mamma för 2 veckor sedan, som så många gånger förut. Berättade hur jag kände. Får nu inget svar. Har även syskon som jag ser är och hänger i samma stad men som inte hör av sig. Känner mig så sviken och utan tillhörighet. Vet inte hur jag ska hantera det. En del vill skriva till alla nu men en annan del säger åtm if att avvakta, att jag måste fokusera på födsel nu och att jag inte har tid att dra upp massa negativt igen.. är det någon som sitter på kloka råd, tröst eller vad som? Tack.
Förstår att det är svårt nu med oro inför födseln och att din familj inte ger något stöd inför det!
Men vet du vad, nu kommer du att bilda en liten kärnfamilj med din partner och ditt barn! En ny liten ring av människor!
En person som har växt upp med bristfälligt stöd kan känna sig ensam trots att den är tillsammans med andra människor. Låt dig inte luras av det! Det är din tur nu att knyta viktiga band med den lilla nya personen och fördjupa banden till partnen.
Och du får förhoppningsvis stöd av barnmorskor och personal på förlossningen och sedan på BVC. Får träffa andra nyblivna mammor.
Gå in i din mammabubbla, även om du nu har ett par turbulenta och omvälvande veckor framför dig! Det är det som är det riktiga livet just nu, inte din relation till din mamma.
Vill du bearbeta den relationen, försök senare att få en samtalskontakt med kurator/psykolog på vårdcentralen.
En del familjer häller rent ut sagt all sin "skit" på ett av barnen.
Det är deras sätt att fungera, tyvärr. Men det viktiga i ditt liv precis nu är det nya som börjar. Jättejobbigt och en omställning, men det är en start på något nytt.
Låt gamla svårigheter vila ett tag. Du får antagligen bättre stöd på annat.håll just nu än av familjen.
Försök att glädja dig åt att du tar nästa steg i livet!
Kom ihåg att forskningen sedan länge har sett att det räcker med att vara en "good enough mother". Man behöver alltså inte vara perfekt eller göra allt rätt. Så följ bara med på din egen resa som mamma nu!
Och kom ihåg att rätt många mammor kan få depressionskänslor efter det att de har fött barnet. Lita på din barnmorska och se till att du får tala med henne (eller en kurator) om det i så fall. Om det nu skulle dyka upp sådana känslor.
