Min kompis stör sig på ”bebisspråk”

Förstår din kompis. Blir själv irriterad över vuxna som ska prata bebisspråk med andra vuxna. Varför liksom?

Du svarade inte på frågan. Vad är det som är provocerande?

För att du pratar med en vuxen människa, inte en bebis. Eller ett djur. Du vet att man pratar olika i olika situationer? 

Alla har vi våra hangups. Att irritera sig på människor som använder "fel" ord för saker och ting är en rätt vanlig sådan.

Jag gissar att din kompis dagligen hör sånt som hon irriterar sig på, från alla möjliga håll, så hon har en massa uppdämd frustration som sedan går ut över dig och dina pankisar.

Löjligt. Tala vuxet! Talar man barnspråk är det ingen som tar en på allvar. Jag hade någon kollega som höll på på det viset; att vända ord. Han trodde att det var roligt. Det var det inte. Motarbetas bäst genom att fråga vad vederbörande menar. 

Är lite irriterande.

Men suck, fruktansvärt irriterande och larvigt. Varför pratar du så? Låter bara barnsligt och dumt, vet inte om du tycker det låter gulligt/charmigt/roligt eller nåt? Det är det INTE!

En tidigare vän hade ett förnedrande namn på sitt husdjur som var så irriterande att jag fick lust att slå människan. Men jag är lite känslig av mig.

Wow! Ålder på dig TS? Kan du ge några fler exempel? Är uttråkad och skulle behöva lite underhållning. 

Hade också stört mig på det - hade inte velat dejta en som talar som en fyraåring.

Fredag är imorgon.
Har du nyss sett Coop reklamen?

Sluta med ditt infantiliserande. Det finns en risk att du tar med dig ditt språkbruk till andra sammanhang. Att tala barnspråk med vuxna får dig att framstå som ointelligent. 

Låter rätt fjantigt och lite obegåvat med sånt språkbruk faktiskt. Å andra sidan så kan även jag bli lite barnslig i mitt språkbruk och tonfall ibland, särskilt när jag pratar med söta katter. Men det kanske är en helt annan sak? Med vuxna personer håller jag givetvis en vuxen ton.

Jag förstår inte din kompis. Det du ger exempel på uppfattar jag som språklig kreativitet, inte bebisspråk. Bebisspråk för mig är att säga Titta vovven! Ajaj lilla handen! och liknande. Du gör om ord efter en mall som funnits i svenskan ganska länge. Rätt många ord omkonstruerade på det viset anses vara helt normala, som godis, permis, buskis och bebis. 

Språklig kreativitet är kul tycker jag. Det tyder på att personen har ett rörligt intellekt och hög språklig förmåga.