Ny livssituation, vad gör man ..

har ni sökt hjälp via nåt center?
tex

Spelkliniken | Specialist på spelberoende

förstår inte riktigt, bor ni fortferande ihoppa ? och han har tillgång till alla dina pengar? 
Om han har problem får du stoppa att han ska ta ut pengar. Du får ta full kontroll över ekonomin om han är sjuk. 

Jag förstår hur det kan vara att vilja hjälpa en kompis, men du ska inte behöva göra vad som helst för han heller.

Svenska spelsajter kan man numera enkelt blockera sig själv på, så det behöver han göra. Men de utländska finns ju kvar.

Att tänka på suicid och testamentera mer pengar till honom? När alla som är insatta i den typen av svårigheter menar att man absolut inte ska ge personen mer pengar.

Du tycker att du inte behöver samtalsstöd av psykolog, men har man sådana tankar, som är destruktiva både för dig själv och honom, så behöver man någon slags stöd. 
Absolut!

Sedan ska du inte vara alltför arg på dig själv, vi vill ju gärna tro gott om andra! Det är ett gott drag i. Men nu är ju denna man sjuk. 

Regeringen har initierat att det ska bli ändringar i reglerna så att det blir lättare att få skuldsanering. Idag är det få som får det. På sikt kan din sambo kanske få det. 

Ta en dag i taget. Även nu när det är tungt.

Du har all rätt att vara arg på honom. Sjukdom eller inte, när gränsen passeras att man spelar bort någon annans pengar, och inte ens talar om det direkt efteråt utan döljer det, är det ett val man gör. Det är stöld oavsett hur man ser det.

Vi lever ihop och jag har ingen plan på att bryta upp det. Han vill bli spelfri och vi jobbar på det tillsammans.
Efter det kom fram nu har jag ökat kraven på insyn i alla hans konton, regelbunden kontakt med psykolog ( varje vecka) specifikt för spelberoendet och ja jag har just nu full kontroll över både mina OCH hans pengar, inte en krona spenderas utan att jag vet om var det går. 

Sedan är han ju inte bara en kompis utan han är min livskamrat som jag planerar att spendera resten av mitt liv med, vilket för mig innebär att man tar sig igenom tuffa stunder tillsammans. 
Jag finns för honom igenom detta precis som han finns för mig igenom mina suicidnära episoder. 

Han har blockerad sig själv sedan innan och vi förnyar det tillsammans varje år ( för det är tidsbegränsat), så det han använde vid detta återfallet var någon utländsk sida, vilket är mycket svårare att blockera sig ifrån, både när det gäller transaktioner och tillgång till själva spelkontot. 

Men sedan det kom fram har jag, som i tidigare svar beskrivet, höjt kraven på min tillgång och kontroll. Han har inga pengar att röra sig med i nuläget. 

Förhoppningsvis tar vi oss igenom detta utan att behöva vända oss till skuldsanering, men det är något jag ska ha i åtanke framöver, tack! 

Gällande min problematik så är det du säger ett oerhört vanligt bemötande jag får och jag skulle nog säga att det för mig är den del av problematiken, men något jag arbetar med att inte ta till mig av.
Utifrån mina erfarenheter av att leva med min svårigheter har jag lärt mig mycket om mig själv och känner mina känslor rätt väl vid det här laget. Jag har haft diverse olika typer av samtalsstöd till och från de senaste 15 åren och tagit antidepressiva till och från i olika doser lika länge.

Jag har fått lära mig att tankar, som de jag beskrev, ibland bara är just det, tankar. Att få tanken att min död skulle vara en lösning på problemet är, iallafall inte för mig, det samma som att jag inte vill leva och att vilja dö. Jag säger inte att det är en bra, felfri och rationell lösning, men min hjärna fungerar som så att den går igenom alla typer av perspektiv och möjligheter när ett problem behöver lösas, oavsett hur utanför boxen lösning kanske är.

Jag är för tillfället i en sådan sinnesstämning att jag kan reflektera över tankarna och själv komma fram till "nej men det är var en rätt kass lösning", vilket för mig bla är det som skiljer sig från när jag är deprimerad och har suicidnära episoder. 

Jag skulle absolut kunna kontakta min psykolog, men med tanke på hur jag resonerar kring tankarna och eftersom de inte tar över allt och är konstanta, skulle han inte vara mer bollplank om dessa tankarna än vad jag själv är. 
Då det var otroligt svårt för mig att överhuvudtaget få en psykologtid från början via allmänvården ser jag hellre att någon annan i större behov av den får den tiden. (Jag sökte mig till allmänvården för psykologtid när det var som allra tyngst, grät i telefon och sa till sköterskan att jag inte ville leva, men eftersom jag inte hade försökt avsluta mitt liv hänvisade hon mig till svenska kyrkans diakon för samtal. Dock en helt annan samtalstråd om hur svårt det är att få hjälp ens när man söker det.)

Tack jag ser det också som en god egenskap att se det goda i andra och försöker generellt ha en positiv syn på andra människor för att bemöda sig med en negativ syn på andra människor är så fruktansvärt energikrävande. Det är lite intressant känner jag ändå, hur jag kan sitta här och försöka ha en positiv syn på andra människor, samtidigt som min generella bild av livet ändå anses vara väldigt dyster och negativ enligt många. Men det är väl det att andra människor är konkret, medan livet i sig, konceptet och meningen med det för mig är ganska abstrakt. Det är också något jag jobbar med dagligen, jag ifrågasätter mycket konceptet meningen med livet, inte att förväxlas med att känna meningsfullhet i livet, det är för mig två olika saker. Nu flyter även detta in på en helt annan samtalstråd, men kort och gott så mår jag bra och kan reflektera och hantera de tankar och känslor jag har även om de är dystra och depressiva, vilket innebär att de just nu inte är destruktiva. Tar de över och blir ohanterliga för mig återupptar jag självklart kontakten med min psykolog. 

Tar det steg för steg

Åhjo absolut har jag rätt att vara arg, tänker inget annat, men det är snarare hur jag hanterar den ilskan i förhållande till honom och hans sjukdom som är nytt för mig. 

Jag har inte några tidigare erfarenheter om missbrukssjukdomar, men som jag förstått det är lögnerna också en del av sjukdomen och problematiken. 
Rent krasst är det självklart stöld, men sjukdomen driver inte bara på själva missbruket utan den driver även på att underhålla och skydda missbruket, oavsett om det är lögnen att man inte missbrukar, eller lögner för att underhålla missbruket, genom lögner för att låna pengar, stjäla pengar, saker mm. 
Generellt är den som är sjuk fullt medveten om att det den gör att fel och kanske till och med brottsligt, tex stjäla pengar, men det är ju det som är en del av sjukdomen, precis som vid depression med suicidnära episoder: sjukdomen tar över och låter inte ens rationella tankar styra en. 

Kanske låter som ursäkter för en del, och ja absolut hade han kunnat berätta efteråt, men samtidigt förstår jag också den skammen. Det är en ond spiral. 
Men bara för att jag säger att jag förstår det, betyder det inte att jag är okej med det eller att jag rycker på axlarna, utan det betyder snarare att jag reflekterar mycket över hur jag kan förhålla mig till allt på det bästa sättet för oss båda, där jag får utrymme för hur han har sårat mig men också kan ge honom stöd för att ta sig ur det och bli spelfri igen. 

Så bra att du kan reflektera över att en tanke är just en tanke och inte alltid sanningen! Det låter som en terapiform som heter ACT (Acceptance and Comittment Theraphy). Man accepterar att man har vissa tankar, men man låter inte dem hindra en från att nå ens egna djupare livsmål.

Till den familjen av terapi hör också Mindfullness-teknikerna. De kan hjälpa en i perioder när de negativa tankarna blir fler och besvärar en hel del. Mindfullness har visat sig kunna hjälpa en del mot återfall i depression enligt seriös forskning.  

Skönt att du upplever livet som meningsfullt (utan att behöva klura på "meningen med livet".) Något som kanske ändå inte hjälper en person i en akut krissituation. 

Jag förstår att det inte är lätt i dagsläget. Det är ett missbruk som han har och som du säger kommer det med en massa andra negativa saker, som lögner för att kunna fortsätta spela till exempel. 

Och som ett missbruk kommer det också ofta med  återfall. Svårigheten är bara att det hör missbruket är så kostsamt! Både mänskligt och i pengar. 

Det som är viktigt att veta för någon med spelmissbruk är hur belöningssystemet fungerar för oss människor när vi spelar. När vi nästan vinner, dvs att det var nära att vi vann, så upplever hjärnan det hela nästan som lika bra som att vi verkligen vann. Vi blir alltså positivt förstärkta även ibland när vi förlorar, om det var ganska nära. Vi blir så upplyfta i känslorna att vi gärna vill spela igen. 

Det är det här som spelbolagen lever på, nästansegrarna.

Din sambo behöver hitta andra saker som ger känslomässiga kickar. Olika typer av sporter brukar kunna ge det, t.ex. att själv spela något som går snabbt. 
Eller motion som ger endorfiner efteråt. 

så spännande att du nämner ACT, min arbetsterapeut presenterade det för mig idag och jag ska starta med detta (pga en helt annan situation) 
Så det kommer nog bli en del av mitt sätt att bearbeta detta med!

Ja vi försöker ta oss igenom det dag för dag och hitta sätt at hantera vardag, känslor, problematik etc och försöka gå mot en bättre livssituation. 

Lycka till!