Ny livssituation, vad gör man ..

Var börjar man egentligen 
Har delat livet med min sambo i snart 2 år och jag visste att han tidigare i sitt liv har haft och blivit behandlad för spelmissbruk, då vi känt varandra i 5-6 år. Nästan 10 år var han helt spelafri men på grund av, en minst sagt, trasslig skilsmässa rent ekonomiskt och andra ekonomiska bakslag triggades missbruket igen. 
Jag hjälpte och stöttade med både pengar och förståelse och jag trodde vi tog oss igenom det om än med något nött ekonomi. 
Jag har haft oerhörd tillit, kanske mer än för andra skulle vara rationellt, och då gett mer tillgång än vad man kanske bör. Nyligen framkom det att han haft återfall, pågående under hela tiden sedan det först triggades vet jag inte men iallafall de senaste månaderna. 
Våra eller snarare mina pengar som jag trott gått till avbetalningar av diverse lån som tagits har istället gått till spel. Det har lånats pengar får vänner och familj. 
Lika snabbt som pengar har kommit in har de försvunnit ut. 
Det uppdagades då jag såg transaktioner på mitt kort och sedan dess har allt strypts.
Det ska sägas att jag innan detta redan hade gjort ett försök till att kontrollera vår ekonomi med kontinuerlig kontroll av allt som spenderades gemensamt,
men hade inte insyn fullt ut vilket jag nu har. Jag ville ju hålla kvar i att ge honom the benefit of the doubt och att han inte känna sig helt kontrollerad och som ett barn som efter hans behandling för 10 år sedan. 

 Jag har alltid varit problemlösare och generös med att hjälpa andra med både tid och pengar så på grund av det har jag själv grävt mig ett hål ekonomiskt, det skyller jag helt och hållet på mig själv, jag är van vid väldigt dyra läxor. Med de dyra läxorna har tidigare enbart varit på grund av mig och nu när det är till följd av lögner vet jag inte riktigt hur jag ska bearbeta det. 

Det kommer ögonblick när jag känner mig så fruktansvärt arg, sårad och ledsen över hans val, som egentligen inte är val eftersom han är sjuk, och i de stunderna vet jag inte vad jag ska göra med allt. 

Jag har själv en depressionsproblematik, på grund av flera suicidnära episoder. För tillfället är livet egentligen bra i övrigt, men har en generell likgiltig inställning till liv och död, vilket har leder till tankar om en lösning skulle faktiskt vara att dö eftersom jag testamenterat det mesta till honom. (Dont come at me med att det inte är en lösning , rationellt vet jag det och tyngden de skulle lägga på honom skulle bli enorm osv osv , jag menar bara att i mina problemlösningstankar så finns den med) .
På grund av min egen problematik och erfarenheter känner jag inte att jag kan lägga hur mycket som helst på honom eftersom det kan komma att trigga det mer, men jag upplever inte heller att jag är i sådant läge att jag själv behöver återuppta samtalsstöd med psykolog utan behöver väl mest ventilera och prata om allt ( vilket jag inte känner att jag kan göra med omgivningen heller). 
Har någon liknande erfarenhet kring spelmissbruk och hur man som närstående kan hantera och ta sig igenom det?