Varför har män så svårt att ta besvikelser/ motgångar?

Jag svarade på TS fråga. Det är därför vissa män reagerar så. 

Jag har väl råkat ut för någon av det slaget men inte så många. (Förutom mitt ex som stalkade mig i åratal men det är en lite annan liga.)

Fast man kunde mötas av samma attityd på krogen också. Män som blev sura om man avböjde deras inviter oavsett hur trevlig man än var. 

Känner inte till hur det fungerar i dejtingvärlden men IRL är det tvärtom. En kvinna som tar initiativ till träff eller sex men får nej blir helt knäckt, världen rasar och hon känner sig förolämpad och förnedrad. Det är mannen det är fel på som inte förstår vad han missat och han är en otacksam knöl. Antingen pratar hon aldrig mer med honom, eller kommer med spydiga kommentarer i månader efteråt.

Män blir arga och svär när något går fel, men det är ett sätt att avreagera sig som kanske är bättre än att bära det inom sig och må dåligt. Men inte så kul för omgivningen att höra kanske. De svär en ramsa och tar sen nya tag, så har det alltid varit.

När män drabbas av motgångar har de ofta svårt att reglera sin ilska. Har aldrig sett en tjej förlora kontrollen för att hon är arg. Har bara hört om sådana, och de har obehandlade diagnoser. Vet inte om de räknas.

det här med att kvinnor är mer emotionella än män är hyckleri. män har ilska som största svaghet.

och jag tror att det är könsbundet, att män ofta tar mer illa upp än kvinnor. Vilken kvinna som helst har alltid en ny man som väntar bakom hörnet. Det blir nog enklare att borsta av sig en motgång med den vetskapen. därför är jämförelsen inte riktigt rättvis.

Instämmer i att det är en myt att kvinnor är mer känslostyrda än män. 

Män är kraftigt överrepresenterade när det gäller misshandel och dödligt våld mot både andra män och kvinnor. 

Om man bortser från kriminella kretsar så handlar mäns våld främst om konflikter, krogslagsmål och våld mot kvinnliga partners. Det är alltså mycket känslor inblandade i kombination med en oförmåga att kontrollera känsloreaktionen. 

Många män växer fortfarande upp med föreställningen att de har rätt till saker, inklusive sex och kvinnor. 

För sådana män existerar kvinnor bara för deras skull, annars har de inget värde, Att en kvinna tackar nej är provocerande för en sådan man. Det är ju hennes uppgift i livet att behaga honom. 

Därför kan det omöjligt handla om honom utan det måste vara något fel på kvinnan som tackar nej. Hon är inbilsk, bortskämd, en hora etc. etc. 

När en sådan man skriver att hon inte ska tro att hon är något speciellt så menar han det. Hon är ju bara en kvinna och ska veta sin plats. 

Och nej, det gäller inte alla män (innan någon reflexmässigt hinner skriva det) men alldeles för många. 

Jag förstår att det är tufft att bli ratad, vilket män blir i större utsträckning än kvinnor, men män som blir aggressiva eller desperata är en red flagg.

Då ska man vara glad att man undvek den personen. 

I den kategorin finns män som kan gå ännu längre och bli våldsamma eller börja stalka en. 

Män har betydligt större våldskapital än kvinnor och jag tror att många män inte förstår att den dimensionen finns med för kvinnor även i ett aggressivt beteende på nätet. 

Det är som Atwoods kända citat  "Men are afraid that women will laugh at them. Women are afraid that men will kill them.?

När det gäller desperata män behöver de vårda sina nära relationer mer.

Kvinnor tar ofta ett stort ansvar för den känslomässiga relationen till sina barn, gamla föräldrar och till och med mannens föräldrar.

Kvinnor har ofta djupa vänskaper som har stor betydelse i svåra stunder. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan mina väninnor. 

Alla de här relationerna kräver aktiva känslomässiga investeringar som en del män inte verkar intresserade av att göra. 

De vill i stället bara ha en kvinna som enda emotionellt stöd i livet. Då är det klart att man blir desperat efter en kvinna men det är samtidigt en stor börda att lägga på en enda person. 

Jag har varit singel i flera år nu och mitt liv känns ändå meningsfullt. Jag har mitt barn, mina vänner, mina syskon, trevliga kollegor, intressen, husdjur och gillar att resa på egen hand. 

För mig skulle en (bra) man vara en bonus, inte mitt allt. 

Jag såg ett klipp i sociala medier om hur det skulle vara om kvinnor helt gav upp män. Då skulle de sitta där i sina vackert dekorerade hem, laga god mat, gosa med sina husdjur och ha trevliga middagskvällar med sina väninnor. 

Poängen var att kvinnor klarar sig mycket bättre utan män än tvärtom. 

Det finns män som anser att det är orättvist men de fattar inte att kvinnor har skapat sig det livet och att det kräver känslomässigt engagemang, intresse för andra människor och konkret arbete. 

Män borde göra samma sak. Då kanske de inte skulle behöva skriva aggressiva meddelanden till främmande kvinnor bara för att de tackade nej till en dejt. 

Jag förstår att det är tufft att bli ratad, vilket män blir i större utsträckning än kvinnor, men män som blir aggressiva eller desperata är en red flagg.

Då ska man vara glad att man undvek den personen. 

I den kategorin finns män som kan gå ännu längre och bli våldsamma eller börja stalka en. 

Män har betydligt större våldskapital än kvinnor och jag tror att många män inte förstår att den dimensionen finns med för kvinnor även i ett aggressivt beteende på nätet. 

Det är som Atwoods kända citat  "Men are afraid that women will laugh at them. Women are afraid that men will kill them.?

När det gäller desperata män behöver de vårda sina nära relationer mer.

Kvinnor tar ofta ett stort ansvar för den känslomässiga relationen till sina barn, gamla föräldrar och till och med mannens föräldrar.

Kvinnor har ofta djupa vänskaper som har stor betydelse i svåra stunder. Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan mina väninnor. 

Alla de här relationerna kräver aktiva känslomässiga investeringar som en del män inte verkar intresserade av att göra. 

De vill i stället bara ha en kvinna som enda emotionellt stöd i livet. Då är det klart att man blir desperat efter en kvinna men det är samtidigt en stor börda att lägga på en enda person. 

Jag har varit singel i flera år nu och mitt liv känns ändå meningsfullt. Jag har mitt barn, mina vänner, mina syskon, trevliga kollegor, intressen, husdjur och gillar att resa på egen hand. 

För mig skulle en (bra) man vara en bonus, inte mitt allt. 

Jag såg ett klipp i sociala medier om hur det skulle vara om kvinnor helt gav upp män. Då skulle de sitta där i sina vackert dekorerade hem, laga god mat, gosa med sina husdjur och ha trevliga middagskvällar med sina väninnor. 

Poängen var att kvinnor klarar sig mycket bättre utan män än tvärtom. 

Det finns män som anser att det är orättvist men de fattar inte att kvinnor har skapat sig det livet och att det kräver känslomässigt engagemang, intresse för andra människor och konkret arbete. 

Män borde göra samma sak. Då kanske de inte skulle behöva skriva aggressiva meddelanden till främmande kvinnor bara för att de tackade nej till en dejt.