• Anonym (Mamma)

    Pappa är obrydd-bråkar

    Jag har två barn sen tidigare förhållande. Dem har växt upp med 'pappa' sen dem var 2 år gamla och är idag 16 år. Sista tiden är det bråk alltid mellan dem. Dem frågar inte han om saker längre för han blir sur jämt. Vilket leder till att dem frågar mig hela tiden istället, ex om han är hemma med dem och jag är på jobb så är det ändå mig man kontaktar. Är jag inte hemma umgås dem inte alls. Dem säger själva att dem orkar inte att han blir sur.. dem säger är du inte hemma är han inte alls social, glad eller något. Pratar knappt med oss. Han är tystare än oss andra men det är som om något hänt. Jag försöker medla men börjar bli riktigt trött på att lösa deras bråk hela tiden. Pappa har ett rätt otydligt sätt att visa känslor på och grabbarna är tvärtom och jag har hela tiden tänkt att det är där det krockar så försökt hjälpa dem. Men det äter upp vårt förhållande just nu och jag tänkte kanske någon här har samma problem hemma och hur löste ni det? Pappa ser inte problemet med att dem har av sig till mig trotts att dem är hemm hela dagen med honom. Om både små och stora saker allt från vad dem ska äta till middag till om dem kan sticka ut osv. Han gör inget för att visa en ansträngning ex när något av deras gått sönder för att hjälpa utan då är det jag som får göra allt. Så har det inte varit tidigare när dem var yngre. Jag vet dem är kaxiga och kan tala för sig och han hinner liksom inte med i det tonårstänket och var inte sån själv. Så försöker tänka att det kanske också bidrar till en hel del. Att det gick bra för dem inte pratade emot och hade starka åsikter som nu. Att han inte vet hur man gör. Men rädd detta kommer göra att vi inte håller som familj. Hur får jag han att förstå?  

  • Svar på tråden Pappa är obrydd-bråkar
  • Anonym (Vilken pappa?)

    Vilken pappa menar du?
    Din pappa som i morfar?
    Eller pappa som i styvpappa?

  • Anonym (Han är en vuxen man)
    Anonym (Mamma) skrev 2026-01-25 20:24:00 följande:
    Pappa är obrydd-bråkar

    Jag har två barn sen tidigare förhållande. Dem har växt upp med 'pappa' sen dem var 2 år gamla och är idag 16 år. Sista tiden är det bråk alltid mellan dem. Dem frågar inte han om saker längre för han blir sur jämt. Vilket leder till att dem frågar mig hela tiden istället, ex om han är hemma med dem och jag är på jobb så är det ändå mig man kontaktar. Är jag inte hemma umgås dem inte alls. Dem säger själva att dem orkar inte att han blir sur.. dem säger är du inte hemma är han inte alls social, glad eller något. Pratar knappt med oss. Han är tystare än oss andra men det är som om något hänt. Jag försöker medla men börjar bli riktigt trött på att lösa deras bråk hela tiden. Pappa har ett rätt otydligt sätt att visa känslor på och grabbarna är tvärtom och jag har hela tiden tänkt att det är där det krockar så försökt hjälpa dem. Men det äter upp vårt förhållande just nu och jag tänkte kanske någon här har samma problem hemma och hur löste ni det? Pappa ser inte problemet med att dem har av sig till mig trotts att dem är hemm hela dagen med honom. Om både små och stora saker allt från vad dem ska äta till middag till om dem kan sticka ut osv. Han gör inget för att visa en ansträngning ex när något av deras gått sönder för att hjälpa utan då är det jag som får göra allt. Så har det inte varit tidigare när dem var yngre. Jag vet dem är kaxiga och kan tala för sig och han hinner liksom inte med i det tonårstänket och var inte sån själv. Så försöker tänka att det kanske också bidrar till en hel del. Att det gick bra för dem inte pratade emot och hade starka åsikter som nu. Att han inte vet hur man gör. Men rädd detta kommer göra att vi inte håller som familj. Hur får jag han att förstå?  


    Du låter din man vara. Det är inte ditt jobb att "få honom att förstå". Vad är det han inte förstår, som du förstår så mycket bättre att du ska lära honom hur saker och ting är?
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Vilken pappa?) skrev 2026-01-25 20:28:12 följande:

    Vilken pappa menar du?
    Din pappa som i morfar?
    Eller pappa som i styvpappa?


    Pappa som i bonuspappa
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Han är en vuxen man) skrev 2026-01-25 20:32:51 följande:
    Du låter din man vara. Det är inte ditt jobb att "få honom att förstå". Vad är det han inte förstår, som du förstår så mycket bättre att du ska lära honom hur saker och ting är?
    Jag säger inte att jag förstår det mer eller bättre men försöker hjälpa dem att förstå varandra. Försöker få hjälp att slippa känna att jag är ensam i mitt föräldraskap 
  • Anonym (Han är en vuxen man)
    Anonym (Mamma) skrev 2026-01-25 20:41:55 följande:
    Jag säger inte att jag förstår det mer eller bättre men försöker hjälpa dem att förstå varandra. Försöker få hjälp att slippa känna att jag är ensam i mitt föräldraskap 
    Säg istället åt barnen när de ringer dig. Varför tar du ställning mot din man om det inte är så att du förstår bättre än honom?

    Så här:
    Du har redan pratat med din man om detta, och han har inga problem med att du drar lasset.

    Du har alltså att välja på att:
    1. Ställa krav på mannen, bli förbannad och eventuellt bryta upp om han inte skärper sig.

    2. Säga nej till barnen när de ringer dig om diverse trots att pappa är hemma. Sätt ned foten helt enkelt.

    3. Fortsätta som du gör nu i kognitiv dissonans och säga till dig själv att din man och dina barn inte förstår varandra.
  • Dexter dot com

    Det är ju inte hans barn så han tycker förmodligen dom är ditt ansvar. Sätt er ner och prata om hans del i dina barns liv och vad du kan förvänta dig av honom när det kommer till dina barn.

Svar på tråden Pappa är obrydd-bråkar