Hur göra med bror som inte vill jobba och göra rätt för sig?

Menar du att det är fel att tycka att en person som har ett alkoholmissbruk borda göra något åt det och söka jobb i stället?

Bara skummat igenom det du skriver TS. Självömkan, oförmågan att ta initiativ och missbruket utgör en del av hans ohälsa som gör att han behöver sjukersättning. Men precis som du tror jag att han behöver aktiveras. Daglig verksamhet låter som rätt väg att gå. Det kan man få både i kommunal verksamhet (tex hantverk eller skriva en tidning) men det finns också daglig verksamhet som arrangeras av kommunen men är förlagd på arbetsplatser. 

Gör för guds skull inge något som kan frånta honom sjukersättningen. Det skulle förmodligen tippa honom ut i hemlöshet och förvärrat missbruk. 

Och att han har psykiska problem innebär inte att du som anhörig ska behöva ta hur mycket skit som helst. Man kan ta distans när det behövs utan att för den skull förringa de problem ens anhörig har. 

Hur är det ditt problem överhuvudtaget?

Så vad är din lösning då?

Att sluta svara i telefon (eftersom TS skriver att hans ältande stör hela familjen) och låta brodern supa ihjäl sig ifred på bidrag?

Läs om trådstarten. Hur den är formulerad...

Alltså, jag tror att flera som svarar i tråden inte riktigt förstår vad det rör sig om för person. 

Det är väl för er bara att relatera till någon riktig offerkofta i er egna bekantskapskrets eller familj/ släkt eller bara någon person ni känner till som har den ständiga offerrollen som livsstil.

Skulle ni själva ställa upp för och hjälpa en sådan person närhelst denne bad om det?

Jag tycker dessutom att epitetet offerkofta används flitigt här på FL, och därför kunde man ju tro att offerkoftor är något ni inte gillar.

Men ställ er frågan om ni själv skulle velat hjälpa och ställa upp för en sådan person, ofta utan att få så mycket som ett tack för det.

Fast nu handlar ju diskussionen i tråden inte om det, utan om att du dömer ut hans rätt till ekonomisk hjälp från samhället.

Inte så att någon i tråden skrivit att du borde ställa upp personligen med allt han önskar...

Kan bara svara för mig och nej, jag ställer inte upp för otrevliga släktingar som inte ens säger tack. Då minimerar man kontakten och håller möjligen kvar att ses på jul tills föräldrarna dör, om de lider av att syskon är osams.

I min omgivning finns det både syskon som har god man, begåvningshinder eller bara diagnoser och/eller missbruk så ja, det är många som kämpar med liknande problem som ditt. Man bör vara människa och tipsa om hjälp och resurser, men de måste vilja själva. Ingen är skyldig att bomba sitt eget liv, nattsömn eller ekonomi för en annans skull.

Kanske du ska sätta en gräns? Max tre gånger till som brorsan får bete sig otacksamt, och efter det förklarar du att han betett sig illa och därför får han ingen mer hjälp av dig. Då får han hitta någon annan eller ta itu med att söka hjälp på de sätt som du visat.

De flesta utgår från trådstarten. Och där har du inte riktigt lyckats förklara det huvudsakliga problemet. 

Att din bror inte kan jobba är en sak. Att han är jobbig och krävande mot dig är något annat.

En människa kan vara oförmögen att jobba och ändå vara sjysst mot sin familj. 

Jag läser TS där hon beskriver en lat parasit som borde ta sig i kragen i stället för att parasiterna på samhällets resurser.

Hur läster du själv TS?

Jag kallar inte min bror för parasit då jag inte vet med säkerhet hur pass allvarliga problem (eller inte) han har. Men han har ända sedan han var i tonåren varit en tjurskalle och tog lätt på sig offerkoftan redan då. Bland annat "hämnades" han på en tjej som inte ville vara ihop med honom genom att beställa en massa saker i hennes namn.
'

Jag ville egentligen bara ha tips och råd om vad jag ska göra för att få honom att förstå att en daglig sysselsättning el. arbetsträning skulle kunna få honom att må mycket bättre, och då kommer han ju också in i ett socialt sammanhang.

Vad säger han då när du tar upp det?

Undrar också hur gammal han är? Vi har en bekant till familjen som är strax över 60 och inte jobbat på 30 år. Men jobba ideellt går bra och jobba i stall och ladugård går också bra. Typ 8h på en dag. Så ibland undrar man ju hur de där ersättningarna beviljas egentligen.

Har han ADHD? Tänkte på alkoholen och casinospelandet? Många som har ADHD trillar dit på alkohol, de självmedicinerar. Och det är mycket vanligt att personer med spelberoende har ADHD.

ADHD kan också göra att det känns svårt att hålla ett vanligt jobb, det är svårt för personen att hålla olika saker i huvudet, och att ordna upp arbetsuppgifter på egen hand.

Låna inte ut pengar till honom! Det är som att hälla bensin på en eld om han är spelberoende. 

Förstår att du tröttnar om han alltid har varit oansvarig! Och imte betalar tillbaka lånade pengar. 

Men han kanske gnäller för att han har riktiga svårigheter? Som han blir deprimerad av?

Der finns föräldrar med ADHD som inte ens klarar att ta hand om sina egna barn, väldigt smärtsamt för dem. 

Är du medveten om vad du ställt upp för frågeställning i din trådstart? Om du menar allvar med det du istället skriver nu då är det nog bättre att du startar en ny tråd med den frågan.

Jag tänker att han är vuxen och själv har ett ansvar att vilja må bättre. Han verkar ju rätt nöjd med tillvaron, eller? Tänker att det är smartare att du släpper taget och fokuserar på annat i ditt liv.