Han daltar med sina vuxna barn!

Mamman till barnen finns visst med i bilden, men enligt mannen jag träffar så ställer hon aldrig upp för att hon har annat för sig. Jag kan tycka att det är rätt - barnen är ändå vuxna. När jag var i den åldern hade jag själv egna barn och hade flyttat hemifrån och haft jobb i flera år. Dessa vuxna barn har aldrig jobbat, inga körkort och bor fortfarande hemma. Jag upplever att de är bortskämda och att han gör dem en björntjänst som inte låter dem stå på egna ben. 

Jag kan förstå att man prioriterar barn som bor hemma. Men att släppa allt för att skjutsa sina vuxna barn överallt nej bara nej. Dom får fixa sånt själv. Klart han ska ha en relation med dom men han borde sätta gränser. Hur ska dom någonsin klara sig helt på egen hand om han hela tiden gör allt för dom? Vad gör dom sen den dagen han inte längre finns. Han kan ha en hälsosam relation med både sina barn o dig. Men han verkar inte prioritera erat förhållande alls. Är det verkligen ett förhållande du vill ha i längden? Prata med honom o lyssnar han inte så verkar han inte vara en partner för dig 

Nu får du nog gå tillbaka till ditt första svar till mig för att rannsaka dig själv lite farmor :) 
Jag baserade allt på dina tidigare svar , inte bara till mig
ett plus ett blir två 

Tror att du tänker helt fel nu när du sätter detta i situation till hur DU var i den åldern. Här är nog första felet, man kan inte jämföra äpplen och päron.

tråkigt att mannen har ett ex som aldrig ställer upp, jag förstår att han försöker kompensera för detta. Exakt sådär gör min sambo också. Hans barns mamma tar barnen när de passar henne, när hon behöver hjälp med något eller när det ska se fint ut utåt. Tex kalas. Men lyfter inte ett finger annars eller bryr sig.

Och det är ju bara sorgligt och tragiskt att männen inte inser detta. Men man kan ju vända på det, vad ska dom göra åt saken? Jag tänker att man kan prata med sina barn om relationen till sin mor. Har han gjort det någongång? Det kan ju hjälpa er i längden.. 

absolut en björntjänst. Sent skall syndaren vakna. 

Jag tror, och hoppas .. att det där kommer att lösa sig när dom träffar en partner ☺️

Det säger du?

Och varifrån kom idén till " förstår om du sitter själv med osunda relationer "?

Det stod i trådstarten att mannens barn var i 25-årsåldern. Verkligen inga barn.

Även en 25-åring kan förstås behöva råd och stöd från sina föräldrar. Men att använda sin far som gratis taxiförare, det borde man inte göra då. Att pappan kan ha annat att göra, det borde man också förstå i den åldern.

Men pappan har själv skämt bort dem genom att aldrig säga nej. Därigenom fördröjer han deras vuxenblivande.

Fast det Mi svarade på var ju TS som har tonårsbarn som vet sin plats och inte stör henne om hon är upptagen. Om det är bra föräldraskap eller inte kan ju debatteras också. 

Hur går det TS? Kanske har ni för olika syn på uppfostran och föräldraskap för att ni ska kunna fungera ihop?

Jag har pratat med honom om det här, att om vi ska ha en framtid tillsammans så ser jag helst att han inte släpper allt vind för våg för att skjutsa sina barn till affären eller följa med dem till frisören. Självklart ska man ställa upp för familjen men det får ju finnas gränser. Han ser dock inte problemet så jag går i tankarna på att lämna.

Skulle jag ha gjort. Det där beteendet är ju bara sorgligt. Finns inte en enda vettig kvinna som kommer stå ut med honom..

Tråkigt! Men det är svårt om man inte har samsyn i sådant som påverkar hur man kan umgås. Minns en tråd här för kanske några år sen där en kvinna skrev om sin relation. De hade till och med varit sambo. Hon flyttade ut och jag tror de försökte med särbo. Hon hade alltså lagt 5-6 år på relationen. Problemet var ett vuxet, hemmaboende barn som hade någon sorts problem som jag inte kommer ihåg. Någon diagnos eller psykisk ohälsa.

Hon la ner om jag minns rätt. Men då hade hon alltså lagt ett flertal år och var väl antagligen 40+ eller 50+. Inte kul. Så ta dig en riktig funderare på detta.

Om det är samma tråd som jag tänker på så var den s.k "relationen" rätt kärlekslös från bägge håll i flera år. Mannen verkade rätt trött på kvinnan, verkade mest träffa henne ibland i brist på annat typ. Han visade tydligt att han inte var kär (längre?) och inte ville bo med henne. Hon å sin sida verkade mest vilja bo med honom av 2 anledngingar:
1 - vinna över dottern (hennes ord)
2 - han har pengar, stort fint hus med pool

Jättebra för alla 3 om paret gjort slut för gott!

Som far efter en skilsmässa bär man väldigt mycket skuld och skam. 

Man är bara där för sina barn varannan vecka. Kanske ännu mer sällan för att mamman flyttat lång bort kanske med en ny kärlek, och man vinner aldrig tvister utan det blir alltid som mamman vill. Då blir det lätt så att man vill kompensera när barnen är vuxna och man har möjligheten att göra det. Det minskar den här skammen man bär på.

Finns det tex. misär med den nya kärleken som misshandlat mamman och barnen behövt växa upp i det, inte bara varannan vecka utan allt utom varannan helg så blir det ännu värre. 

Du verkar ha ett extremt bekräftelsebehov. Inte sunt.