Det kan vara helt olika.
För mig var mensens dag 1 som en 6-8 h maginfluensa komplett med frossbrytningar, illamående, kräkningar och diarré från 14-22 års ålder. Total tömning av systemet varje gång. Om jag fick mens i skolan fick jag ligga hos sjuksyster på papperslakan med en hink bredvid mig tills mamma kunde komma och hämta mig.
Det var först med p-pillren (eller att hormonerna lugnade sig- man vet ju inte exakt) som min mens blev normal med värk som man kan ta en Ipren mot och sen må okej/klara av sin dag med bara molvärk.
I klimakteriet fick jag lite liknande med illamående och för första gången också ett par störtblödningar, men det var 2-3 gånger bara innan förändringarna fortsatte.
En vän fick jobba hemifrån och ha största sortens blöjbinda då under ett halvårs tid för hon blödde så förfärligt. Hon borde givetvis ha sökt mer hjälp men vissa tänker inte på det utan tycker de bara ska leva igenom det som är "naturligt".
Skriv upp ditt mående vid mens med datum i t.ex. ett excelark så att du har fakta om det blir värre och du behöver tala med läkare om det. Stickningar kan jag få ibland vid vanlig ägglossning men det finns ju sånt som cystor på äggstockarna som kan ge olika symptom (jag har haft det med).
Blir det mer påtagliga symptom (stickningar, sidsmärta), magen börjar bukta ut lite konstigt på ena sidan eller du får en gungande tänjande känsla inuti när du går i trappor (det var så jag upptäckte min vätskecysta som då var 5 cm i diameter) så borde du göra ultraljudsundersökning på gyn. Blir det häftig smärta så du ligger på golvet ska du direkt till akuten- det kan ske om en cysta vrider sig runt äggstocken och "stryper" den. Äggstocken kan dö på ett dygn då och halva din fertilitet går förlorad om du inte får vård.