Är jag en snuskgubbe?

Du menar att jag ska ställa upp om jag inte känner någon lust.

Nej, jag menar att du utifrån ditt ansvar för er relation bör tänka igenom väldigt noga vad det är som får dig att inte ha lust. Är det något tillfälligt, som mens? Eller en djupgående tristess eller konflikt i relationen? Eller är du helt enkelt "asexuell" och helst lever utan sex? 

Sen får man ta det därifrån, utifrån vad lustbristen beror på.

Att inte ha någon lust för att man inte har någon lust, det är att sopa problemet under mattan.

Inte är man en ?snuskgubbe? för att man tänder på närhet med sin partner! Det är väl helt sunt. Jag skulle tagit det som en komplimang och försökt låta det utvecklas vidare iaf ibland, även om man kanske ibland inte orkar. Hur du ska göra ifall det känns som ett problem vet jag dock inte.

Det är naturligt att få stånd. skit i vad alla andra tycker.

Håller med dig där att "brist på lust" inte är någon anledning i sig. Bristande lust är väl snarare symptom på något annat som är den faktiska orsaken till att lusten saknas och dessa orsaker kan vara många olika. Sjukdom, stress, trötthet, irritation på partnern, hormoner, manipulation, könssjukdomar, andra tankar i huvudet och 100 andra saker.... Sen är det kanske inte alltid helt tydligt vad det är som ligger bakom bristen på lust och det är kanske vid dessa tillfällen som frågan "varför har du inte lust" känns jobbig att få. Hon kanske inte kan säga varför lusten saknas.... lusten finns där helt "enkelt" inte.. Samtidigt kan det ibland vara soklart även för mannen varför hon inte har lust och då behövs inga förklaringar... eller ifrågasättanden om varför. Vid dessa tillfällen bör han också visa henne den respekten att inte ens försöka få till något.  Kommunikationen är a och o. 

Sen kan säkert kvinnor ta illa upp om mannen undrar varför de inte har lust och då gäller det kanske att slå på charmen för att försöka få igång en diskussion utan att verka anklagande och sur för att hon inte vill idag. 

I mitt fall så är det faktiskt så att jag har lust oftare än min man.
Men när jag inte har lust så beror det mycket på mina klimakteriebesvär. Som t ex att jag har humörsvängningar,är torr och ja,även trött.
Jag håller med om att båda ska jobba för att ha ett fungerande sexliv. Men jag tycker också att det ska respekteras om man inte har lust. Det ska inte tjatas eller pressas. Det är också elakt.

Det där är så olika. En del får minskad lust under menopausen och jo,det är en ursäkt.
Andra är som jag och får istället ökad lust.
Sen ser det ut som att du bara har klippt ut korta rader. Eller läste du inte hela inlägget jag skrev?

Håller med dig helt. Insikt. Delat ansvar. Inget tjat.

Ja, mycket hänger på hur frågan ställs. Och om den ställs i sängen en fredagkväll efter några glas vin, eller i bilen på väg till sommarstugan.

Jag har blivit lite frånvänd ibland när jag blir avvisad, men jag jobbar med att hon inte ska känna det som kritik mot henne. Hon har naturligtvis all rätt till sin egen kropp och lust.

Lugnast blir det om jag visar lite lagom att jag åtrår henne, men släpper taget och låter henne styra.

Varför måste allt analyseras in i minsta detalj hela tiden? Varför är det så svårt att acceptera att någon inte alltid vill ha sex? I synnerhet om det är sporadiska episoder av bristande lust. 

På vilket sätt skulle det hjälpa den som vill ha sex att den som nekar säger "jag har för mycket att göra på jobbet/det är för stressigt/det känns som att jag behöver göra det mesta hemma" eller vad det nu är, i det "lustfyllda" ögonblicket? Det leder ju bara sannolikt till bråk och därmed ännu mindre lust. 

Helt ärligt, när du vill ha sex, är du verkligen mottaglig då för att höra vad som eventuellt är problemet med hennes bristande lust? Speciellt om det just där och då handlar om något som har med dig att göra?

På vilket sätt? Det hjälper väl den som vill ha sex, i att avgöra om det är dags att gå vidare.

Nja, jag förespråkar inte att ha Samtalet i sängen, utan hellre på en promenad eller i bilen. Då blir det mindre laddat.

Om det är ett återkommande problem i förhållandet så tycker jag att man ska prata om det. Här i FL ser man många djupt frustrerande människor som längtar efter sex men förnekas det. Kanske av någon som "inte har lust".

Om man ska minska problemet måste man analysera det, kanske in i minsta detalj. Om man inte är ute efter att minska problemet så behöver man förstås inte analysera något. Det kanske är sporadiskt, som du skriver.

Och visst hjälper det den frustrerade att få höra att lustbristen kan bero på stress på jobbet, till exempel. Då kan man prata vidare utifrån det. Är jobbet så värdefullt att det ändå är värt ett magert kärleksliv hemma? Vad är viktigt i livet för dig?

Att bara avvisa gång på gång utan att förklara och utan att försöka närma sig den andra, det är bara taskigt.

Ja,precis.

Men problemet uppstår när den ena vill o h i te den andre. Då kommer även frågorna om "varför vill du inte?" och tjatet om att "men om vi börjar så tycker du ju att det är skönt". 

Det är inte heller alltid som man själv vet eller vill börja fundera över varför man inte har lust, för man vet att den oftast kommer tillbaka efter ett tag. 

Vi (jag och exet) var utan sex i typ 6 månader som längst, jag hade absolut inte någon som helst lust, inte ens för onani. Hela den sexuella sidan av mig var fullständigt avstängd. Jag vet än idag inte varför. Sedan, plötsligt en dag, så återkom den. Inga skillnader i vårt liv, ingenting. Ett antal år senare dog den, men av andra anledningar, och jag hade en period under flera år då jag inte tog egna initiativ men svarade på hans med jämna mellanrum. Jag hade inte kommit till steget att lämna relationen än, men det undermedvetna var på väg mot den slutsatsen. Detta var ofta ett upphov till tjafs, att jag inte tog initiativ. Jag berättade vad jag önskade (närhet utan sexkrav) men det lyssnades aldrig på fullt ut. Hans behov tog alltid större plats än mina helt enkelt. 

Nu har jag en relation där bådas behov och önskemål tar plats, på lika villkor. En relation där det faktiskt går att prata om fantasier etc utan att vara rädd för att någon tar illa upp. Där en bristande lust ibland respekteras utan att ifrågasättas. 

När man tömmt brukar balle lägga sig.

När jag var ung och kuken ställde sig i givakt både när den skulle och när den inte skulle, och jag la mig i sked med frun, så fick jag en teknik på att fälla in Tarzan mellan benen så att den inte kom åt henne. Så kunde vi vara ömma utan att jag kändes påträngande för inträngande.