Hitta tillbaka till varann?
Jag är en patetisk man och klyscha, och jag vet redan om det.
Jag och min fru har varit tillsammans i 8 år, har en dotter på 5 år och har varit gifta i 3. Under åren som varit har vi delat mycket glädje och kärlek med varandra, men samtidigt har mycket varit svårt. När jag och min fru träffades var hon en glad och sprallig tjej som var ganska lågmäld i sina tankar om världen. Jag själv var ganska cynisk och inte van vid den fina uppmärksamhet som jag nu fick, den var så genuin och redan efter 1 månad visste jag att hon är kvinnan jag ska lev med. Vi båda har haft svåra relationer tidigare och kommer från knepiga uppväxter med mycket känslomässig och fysisk försummelse , hon blev en varm och kärleksfull kvinna som ser det goda i alla och världen och som inte är rädd för att känna, medan jag blev en cynisk, arg och kantigt person som sett världen ur ett grått perspektiv.
Under många år kände vi att vi kompletterade varandra. Vi lärde av varann och vi har stått bredvid varandra genom tuffa tider, men jag har inte gjort tillräckligt. Ungefär för ett år sedan började det bli mycket tjafs och bråk mellan oss, om precis just allt. Det tog över vår vardag och för varje dag som gick så minskade det emotionella bandet oss i mellan. Hon sq det om och om igen att jag trycker henne ifrån mig, men jag lyssnade inte. Vi började för en månad sedan I terapi och gjorde 2 gemensamma sessioner och varsin separat. Under min frus enskilda session fick hon i uppgift att gå hem och fundera på vad kärlek och trygghet innebär, och hon kom fram till att det inte är det hon känner och inte känt på 2-3 år med mig. vi båda fick samma insikt om vår relation och hur jag varit mot henne, men den gemensamma insikten drev henne ifrån mig och drev mig till att nu ser hennes verklighet. jag känner sådan skuld att jag går under.
Jag har inte insett att jag försummat min fru känslomässigt och fått henne att känna sig oälskad, för mycket och som att hennes känslor är fel under flera år. Jag har varit så innerligt rädd för mina egna känslor att jag fått henne att tro att hennes känslor är fel. Jag har fått henne att isolera sig i rädslan av att jag ska ifrågasätta hennes beslut och tankar. Jag har fått henne att tro att hennes tankar och känslor är fel för att jag bryter ner dom i logiska delar och får det att verka som att hennes känslor inte har ett värde. Och inte minst så har jag inte varit ett emotionellt stöd för henne när hon behövt mig. Jag har varit en fruktansvärd partner på så många vis.
Dessa insikter om mig själv är nya, men jag har redan tagit hjälp. Aldrig igen kommer jag få människor att känna på detta viset kring mig och inte minst de människor jag verkligen bryr mig om. Jag önskar så innerligt att min fru skulle försöka låta mig visa för henne att jag förstår och att jag aldrig igen kommer att skada henne, jag vill spendera mitt liv med att lyfta henne. Samtidigt förstår jag hur emotionellt utmattad hon måste vara.
i skrivande stund har det gått en vecka sedan hon sa att hon ville separera. Hon säger att hon älskar mig men att hennes känslor för mig inte funnits på ganska länge. Hon har inte bråttom att skriva papper och vi kommer att bo ihop av praktiska skäl ett tag hela familjen. Vi kommer bra överens om dagarna trots känslorna Och vi pratar om allt som förorsakat detta. Jag tar mitt fulla ansvar för vad jag fått henne att känna. Hon säger att hon tror att det är osannolikt att hon skulle få känslor för mig, men om det skulle ske någon gång så kommer hon inte neka dom.
jag Kommer aldrig igen vara den personen som behandlat henne på detta viset och jag önskar innerligt att jag kunde få en chans att visa henne detta. Hon är den vackraste själen jorden har, och jag stampade på henne.
jag kommer inte försöka övertyga henne, jag tror att hon vet vad som är bäst för henne. Men jag önskar solsken berättelser från er som varit i liknande sits och där ni faktiskt hittat varandra på nytt.
snälla, var vänliga mot mig. Jag är redan tillräckligt hård mot mig själv som det är kan jag lova.
tack.