Äldre förstår inte yngre, men varför inte?

Vad är det som har blivit så mycket svårare? Du bor i ett av världens bästa länder, här har du alla möjligheter till att skapa dig ett okey liv. 

Mina föräldrar slutade gymnasiet på 70-talet. Tog sabbatsår och funderade på vad de skulle göra sedan, tog en massa roliga kurser som antikens historia, latinska språk osv (som inkluderade resor till antika utgrävningar) på universitetet för skoj skull. Fick bostad utan större problem så fort de var redo att flytta ut. Nej, de kanske inte kunde välja och vraka, men fick rätt omgående charmiga lägenheter att hyra i centrala Göreborg som ungdomar idag bara kan drömma om. Ja, att ta sabbatsår utan tanke på inkomst (som min pappa faktiskt föreslog att min son skulle göra eftersom han gjorde det) och ta litet lösa kurser på universitetet för skoj skull kallar jag ?lalla runt?, utan kritik mot beteendet i sig. Vad är problemet om jag kallar det för det? Det är inte som att jag ser ner på mina föräldrar för det, om de däremot tror det funkar för dagens unga så har de inte hängt med. Det var väl underbart för dem att det gick att göra så och man ändå kunde leva och ha lägenhet. Jag är inte heller bakom flötet, det är enorm skillnad från nu. Jag är inte negativ mot äldre så det handlar inte om tvärtom-tänk utan jag är negativ till äldre som bäddat för de unga som kommer ut i livet nu och kritiserar dem för saker de inte kunnat påverka, och tror att inget är annorlunda nu utan lägger skulden på de unga. Det är inte tvärtom-tänk. Äldre som förstår detta och inte är kritiska mot unga har jag självklart inget emot.

Och ja, jag vet vad jag talar om. De vänner jag har som är 5-10 år äldre köpte överkomliga lägenheter i centrala Stockholm som unga, de har ökat i värde med många miljoner. Medan mina vänner som är 5-10 år yngre än jag inte ens har råd att tänka på hus eller barn trots att de är högutbildade. Varför skulle jag inte veta vad jag pratar om för att jag är ?yngre än dina barn??

Flytta hemifrån. Göra bostadskarriär. Få ett jobb och bostad direkt efter gymnasiet. Men ja, vi har det samtidigt bra. Men det är INTE samma förutsättningar över generationer.

Min pappa undrar varför vi inte betalar av våra lån. Men det är stor skillnad att göra det om en villa kostar 300 000 kr eller 10 miljoner som vår. Kan inte skåda i stjärnorna efter att betala av huset som han kunde. Då var han ändå inte höginkomsttagare vilket vi är.

Vilka unga är det som tycker så? Mina tonåringar är extremt medvetna och intresserade. Känner inte alls igen mig i din bild.

PS Min 18-åriga son vill inget hellre än att gifta sig och skaffa barn. Han drömmer om att ha fem barn.

Att påstå att allt var enklare förr är otroligt insiktslöst. Varje tid har sina utmaningar och dagens unga liksom alla före dem är ansvariga för sina egna liv.

Men det tycks vara den stora skillnaden - att man istället tycker att det är någon annans ansvar att man får det liv man vill ha.

Människor som utgår från vad man har och aktivt gör det bästa av det är de som oftast drar det längsta strået.

Ja man flyttar hemifrån, bor i en lägenhet, oftast en hyreslägenhet. Sen kommer barnen man flyttar till större lägenhet eller köper ett hus, sakta börjar man bygga ett liv liksom. Det är inte fett men man har mat för dagen, kläder på kroppen och bor förhoppningsvis i ett hus. Jag kan känna att unga idag ska ha det allt frö bra så snabbt, man gapar över för mycket. Lönen räcker inte till allt, man får prioritera, kompromissa och kämpa. Känns som få ungdomar vill kämpa idag, säger inte alla men väldigt, väldigt många.Jag misstänker att du bor i ett storstadsområde, där har priserna dragit iväg, bor man i mindre städer är boendet mycket billigare, du har närmre till ditt arbete och det finns en hel del jobb för den som har en utbildning eller kunskap. Väldigt många ungdomar håller sig hårdnackat kvar i storstadsområden trots att deras liv blir sjukt mycket svårare, det är för mig en gåta.   

Är det delaktiga i kommunpolitiken t ex, arbetar de fackligt, är de med som funktionärer bara eldsjäl i en förening? Är de med i hemvärnet, lottakåren eller liknade, kanske vara med i en konstförening eller ett ordenssällskap. Man kan absolut vara intresserad av många samhällsfrågor men få väljer numera att vara aktiva. 

Ja det är ett problem idag som jag inte vet hur vi ska lösa, jag vet väldigt många unga män som vill detsamma men de hittar inte kvinnor som vill detsamma. Trevliga stabila unga män men ändå så får de inte till några relationer. Det är väldigt sorgligt. 

Vi har haft den största kostnadsökningen på bostäder de senaste 30 åren på 400 år.

(Med en viss svacka från 2022, men vi är snart igång med höjningarna igen, eftersom nya regler om att man behöver en lägre kontantinsats för att få låna till bostad snart träder i kraft. Det kommer att driva upp priserna.)

Så det är definitivt ett annat läge när det gäller att köpa bostad för de senaste generationerna.

Just nu går det 4 arbetssökande på ett utannonserat jobb. Trots det tillåter vi en ren arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder varje år. (Alltså INTE folk från EU eller flyktingar).

Först ska man ha något att bidra med in i ett förhållande och föräldraskap, så uppmana honom att ge sig ut och skaffa sig lite livserfarenhet.

Samma om han hade sagt att han inget hellre vill än att bli VD och drömmer om att ha fem företag.

Nej, det har vi inte. Priserna har stigit kraftigt sedan 1990-talet men det har funnits perioder med lika stora kostnadsökningar, exempelvis under 1800-talets andra hälft:

www.researchgate.net/publication/341237491_A_real_estate_price_index_for_Stockholm_Sweden_1818-2018_putting_the_last_decades_housing_price_boom_in_a_historical_perspective

Nej, det stämmer inte heller. Vi har ca 3 arbetssökande per ledigt jobb just nu i Sverige, men det är svårt att matcha arbetssökande med lediga jobb eftersom kompetenskrav inte alltid stämmer överens.

Arbetskraftsinvandring utgör en liten del av arbetsmarknaden (0,8%) och den orsakar inte arbetslöshet utan kan snarare hjälpa till att fylla kompetensbrist genom att kvalificerad arbetskraft kan släppa mer lågkvalificerade arbetsuppgifter och ägna sig mer åt vad de egentligen ska göra.

För det första så hänvisar du till en studie som enbart tittar på Stockholms bostadspriser.

Stockholm hade en extrem inflyttning under ett par årtionden på 1800-talet. Dubbel så hög inflyttning (i relation till hur många som redan bodde där innan) som under de senaste årtiondena i nutid. Det skapade speciella förutsättningar för just Stockholms bostadspriser.

Men det finns också kurvor i den studien som visar den reala prisutvecklingen för bostäder i Paris, Norge och Stockholm sedan 1818. Reala priser betyder att priserma har rensats för inflationens påverkan på priset. 

När man tittar på Stockholms kurva så ser man att den går brantast uppåt efter 1994 och framåt 2018.

Att kompetenskraven för jobben inte stämmer med de arbetslösa som finns, beror på att man inte har satsat tillräckligt på utbildning och omskolning av de som bor i Sverige, oavsett var de kommer ifrån från början. Vi hade en mycket stark tradition av det längre tillbaka, men där har staten blivit mer passiv. Då gällde nollvisionen för arbetslöshet, nu gäller "jämviktsarbetslöshet". Detta gillar arbetsgivarna. 

Den rena arbetskraftsinvandringen från utomeuropeiska länder är ca 75 000 personer per år, men väldigt många av dem stannar i Sverige. 

Har vi som samhälle råd med det här? Vi behöver se till att så många som möjligt av de som redan bor här får ett arbete. 

Den uppgift jag hade sett var 4 arbetssökande per utannonserat jobb, men det kan ju ha ändrat sig. Ont om jobb är det i alla fall, och värre lär det tyvärr bli.

Ja, det var ett exempel medan du hänvisar till...ingenting. Det finns alltså inget belägg för ditt svepande påstående om 400 år. 

Arbetsgivare rapporterar att det är svårt att hitta rätt kompetens särskilt inom yrken som sjukvård, bygg, teknik och IT. Det finns inga starka bevis på att arbetskraftsinvandring i sig ?tar jobb? från inhemska arbetssökande. Företag vill helst anställa lokal arbetskraft först om den finns och är relevant för jobbet eftersom det är administrativt enklare och ofta billigare än att söka arbetstillstånd för utländska. Om man tar sig an exempelvis en IT-tekniker från Indien är det för att det den lokala rekryteringen kammat hem noll.

Har vi som samhälle råd att låta dessa tjänster stå obemannade?

Vem hindrar dessa omatchade personer att utbilda sig till de jobb som finns? Eller så kanske satsningen ska vara på att uppmuntra personer med jobb att vidareutbilda sig och lämna plats åt de utan?