Äldre förstår inte yngre, men varför inte?

Först ska man ha något att bidra med in i ett förhållande och föräldraskap, så uppmana honom att ge sig ut och skaffa sig lite livserfarenhet.

Samma om han hade sagt att han inget hellre vill än att bli VD och drömmer om att ha fem företag.

Nej, det har vi inte. Priserna har stigit kraftigt sedan 1990-talet men det har funnits perioder med lika stora kostnadsökningar, exempelvis under 1800-talets andra hälft:

www.researchgate.net/publication/341237491_A_real_estate_price_index_for_Stockholm_Sweden_1818-2018_putting_the_last_decades_housing_price_boom_in_a_historical_perspective

Nej, det stämmer inte heller. Vi har ca 3 arbetssökande per ledigt jobb just nu i Sverige, men det är svårt att matcha arbetssökande med lediga jobb eftersom kompetenskrav inte alltid stämmer överens.

Arbetskraftsinvandring utgör en liten del av arbetsmarknaden (0,8%) och den orsakar inte arbetslöshet utan kan snarare hjälpa till att fylla kompetensbrist genom att kvalificerad arbetskraft kan släppa mer lågkvalificerade arbetsuppgifter och ägna sig mer åt vad de egentligen ska göra.

För det första så hänvisar du till en studie som enbart tittar på Stockholms bostadspriser.

Stockholm hade en extrem inflyttning under ett par årtionden på 1800-talet. Dubbel så hög inflyttning (i relation till hur många som redan bodde där innan) som under de senaste årtiondena i nutid. Det skapade speciella förutsättningar för just Stockholms bostadspriser.

Men det finns också kurvor i den studien som visar den reala prisutvecklingen för bostäder i Paris, Norge och Stockholm sedan 1818. Reala priser betyder att priserma har rensats för inflationens påverkan på priset. 

När man tittar på Stockholms kurva så ser man att den går brantast uppåt efter 1994 och framåt 2018.

Att kompetenskraven för jobben inte stämmer med de arbetslösa som finns, beror på att man inte har satsat tillräckligt på utbildning och omskolning av de som bor i Sverige, oavsett var de kommer ifrån från början. Vi hade en mycket stark tradition av det längre tillbaka, men där har staten blivit mer passiv. Då gällde nollvisionen för arbetslöshet, nu gäller "jämviktsarbetslöshet". Detta gillar arbetsgivarna. 

Den rena arbetskraftsinvandringen från utomeuropeiska länder är ca 75 000 personer per år, men väldigt många av dem stannar i Sverige. 

Har vi som samhälle råd med det här? Vi behöver se till att så många som möjligt av de som redan bor här får ett arbete. 

Den uppgift jag hade sett var 4 arbetssökande per utannonserat jobb, men det kan ju ha ändrat sig. Ont om jobb är det i alla fall, och värre lär det tyvärr bli.

Ja, det var ett exempel medan du hänvisar till...ingenting. Det finns alltså inget belägg för ditt svepande påstående om 400 år. 

Arbetsgivare rapporterar att det är svårt att hitta rätt kompetens särskilt inom yrken som sjukvård, bygg, teknik och IT. Det finns inga starka bevis på att arbetskraftsinvandring i sig ?tar jobb? från inhemska arbetssökande. Företag vill helst anställa lokal arbetskraft först om den finns och är relevant för jobbet eftersom det är administrativt enklare och ofta billigare än att söka arbetstillstånd för utländska. Om man tar sig an exempelvis en IT-tekniker från Indien är det för att det den lokala rekryteringen kammat hem noll.

Har vi som samhälle råd att låta dessa tjänster stå obemannade?

Vem hindrar dessa omatchade personer att utbilda sig till de jobb som finns? Eller så kanske satsningen ska vara på att uppmuntra personer med jobb att vidareutbilda sig och lämna plats åt de utan?

Uppgångar i bostadspriserna har förekommit i hela västvärlden. Den har varit lite skarpare i några länder, som t ex Sverige och Nya Zealand. 

Men det hela beror på att regeringarna har hållit låga räntor efter finanskrisen  (även under högkonjunktur här i Sverige! Vilket är emot all teoretisk ekonomi.) och i samband med Covid.
Mycket lägre räntor än det genomsnitt som har förekommit om man tittar på långa tidsperioder. Regeringarna har även spenderat mer än vanligt för att stimulera ekonomin, så att mer pengar har funnits i samhället. Konstgjord andning.

Att det varit den största höjningen av bostadspriserna på 400 år under senare årtionden, kommer från Nederländsk statistik. 

Det exempel du gav gällde enbart Stockholm och granskade man de reala höjningarna (alltså priserna när inflationen är borträknad) i studien, så var det den brantaste uppgången under senare årtionen.

Vi måste förbätta SFI och göra det enklare för ALLA arbetslösa att få vidareutbildningar som matchar arbetsmarknaden. Vi som samhälle tjänar endast kortsiktigt på att importera arbetskraft. Långsiktigt får vi större gemensamma kostnader. Undantaget en del mycket specialiserade forskare och utredare. Dessutom kan hela EU söka sig hit, det borde väl räcka.

Idag utexaminers exempelvis stora grupper på universiteten till yrken där det inte finns något jobb! Medan det är brist på exempelvis vissa tekniker och  ingenjörer. I ett land som byggde sina framgångar på teknik och ingenjörskonst.

Universiteten dimensionerar sina utbildningar mycket efter hur många studenter som är intresserade av ett visst ämne och hur dyr utbildningsplatsen är. Vi har inte råd med det, man behöver krympa de där det inte finns jobb och utöka dem där man tror att det kommer att finnas jobb. Och göra så att även kostsamma utbildningar för utökas om det behövs.

Allt annat är ett enormt slöseri med människor och resurser. 

Och du hänvisar fortfarande till...ingenting. Det finns fortfarande inget belägg för dina svepande påståenden om 400 år och utan att du presenterar belägg får jag avfärda dina påståenden.

Vad får du dina galet felaktiga informationer ifrån? Universitet i Sverige dimensionerar främst efter uppdrag och resurser, inte efter popularitet. Du får ta och läsa in dig på detta.

Och åter till att unga skulle ha det så mycket svårare idag. En sak som absolut är lättare är att både hitta och utföra studier och praktik/arbete på annan ort och även utomlands. Internet har revolutionerat processen och dessutom är Sverige med i EU med hela den gemensamma marknaden.

Boendekostnader:
Den statistik som ofta presenteras är ofta kraftigt missvisande och alltför generaliserande.
Det är grovt missvisande att generellt jämföra med och hänvisa till priset på de bostäder som köps och säljs i Sverige i dag eftersom en genomsnittlig bostad är något helt annat än vad en genomsnittlig bostad var förr i tiden.

Ökade boendekostnader: Det är framför allt kraven på större boendeyta, högre standard  och utrustning som drivit kostnaderna.

Ökad boyta: Vi bor på betydligt fler kvadratmeter per person idag än för 50?70 år sedan.

Standardhöjning: Modern utrustning (kökets nivå, tvättmaskin, diskmaskin, helkaklade badrum) och högre krav på isolering och tillgänglighet har blivit standard. Vilket gör att både produktion och underhåll kostar betydligt mer i reala termer än tidigare.

Urbanisering: Den starkt ökade efterfrågan på bostäder i storstäder och i specifika tillväxtområden har på dessa platser drivit upp markpriser och priser på bostäder snabbare än de generella inkomstökningarna och snabbare än i större delen av Sverige.

Om människor i dag skulle välja att bo med ungefär motsvarande boendestandard och samma boyta som förr, om man inte väljer att bo i Sveriges absolut hetaste områden, så har boendekostnaden i de flesta fall inte ökat mer än inkomstökningen.

Det är i mycket hög grad människors egna val som ligger bakom det mesta av de ökade boendekostnaderna.

Den stora skillnaden enligt mig på oss som är födda kanske 1985 och bakåt mot yngre är att vi gamla förväntades vara vuxna när vi var 20. Nu var vi inte alltid det, men förväntan var det. 

Födda efter 1985 kunde vara "tonåringar fast med jobb" upp till 30. De förväntades/förväntas inte växa upp lika fort, på gott och ont.

Då var det lätt att få jobb i Stockholm.Svårare att få en egen lägenhet. Men man kunde alltid bo inneboende. Sedan kom miljonprogrammet.

 Det som gör att man inte förstår varanna är att de unga inte vill lyssna på de äldre, de ses som överflödiga och deras kunskaper är inaktuella. Medan de äldre tycker att de har mycket erfarenhet att dela med sig av, men de yngre vill inte lyssna. De lyssnar hellre på influensers på nätet.

Nja, så såg inte jag på det.
Mitt äldsta barn är född 1982 och jag såg inte på honom som vuxen vid 20. Då bodde han ännu hemma, jobbade förvisso men "vuxen"? Nja. Myndig? Ja.

Backar vi din slutsats med ca tio år så är jag mer benägen att instämma.

Själv är jag född i början av sextiotalet. 
Jag och mina vänner var alla utflugna vid 20 års ålder. Idag är det inte många som är det.

Beror ju också på om det finns jobb och bostäder. Många unga i storstäderna är ofrivilligt hemmaboende.