Hans son ljuger för honom

Pappan har dåligt samvete, alltid, och ställer alltid upp och gör allt åt honom. curling-pappa. sonen kommer ju undan med allt som inte fungerar.. 

utredning och extrahjälp på skolan finns. Och denna var mamman med på, men hon syns bara på tillfällen där hon måste vara med, där det är bra att synas. Hon hjälper aldrig sina barn med något. Dom har en fin och nära relation, på hennes villkor när det passar henne 
Och hon vill inte vara den som säger ifrån. Eller till. Där ska det bara vara lördagsgodis mys och kul. 

jag vill inte vara personen som ställer honom mot väggen och ifrågasätter lögner. Men jag kan absolut inte sticka under stolen med att det stör mig, något fruktansvärt, att pojken tror att jag går på alla lögner, att han kommer undan och tror att han gör det bra. För jag vet, och jag ser. 

Det viktiga är att hans pappa tar tag i detta, små lögner.. stora lögner sedan? Lögner har en tendens att eskalera.. 

Det finns en storebror till den här pojken. Där allt flyter på toppen, men låt oss säga såhär..dom pojkarna är som dag och natt. Det är ett ?enkelt? barn och ett lite svårare..
Jag håller med dig, det är svårare med äldre barn, och äldre barn som dessutom kräver mer. Det bristande engagemanget kryper i min kropp.. 

jag vet inte varför han ljuger för sin pappa. För sanningen kommer ju bara bita han själv i rumpan till slut. 

Tonåringar går ofta den enkla vägen. Har svårt att se konsekvenserna av sitt handlande på längre sikt, har inte den kapaciteten. Speciellt inte om sonen har en npf-diagnos (?) Det är där föräldrarna har sitt ansvar. 

Har modern egna problem? Är sonen lik modern, så att din partner bara ser modern i honom och bara ger upp? Det här är ju rena spekulationer, men man undrar ju varför pappan inte reagerar! 

Till skillnad från vissa andra här, som jag faktiskt brukar hålla med, så är det självklsrt din ensak om han bor i ditt hushåll. I mitt hushåll är vi ärliga mot varandra och behandlar varandra med respektive det gör man inte om man ljuger, den store ska kunna vara ett föredöme för den lille.

Sen är det tråkigt att se hur din man beter sig, vad får dig att tro att han kommer att ändra sig när bebis blir äldre? Hoppas för bebis skull att han ändrar sig men...

Känner igen det där..
Mitt ex son var hemma och skolkade hela dagarna hos oss när jag jobbade hemifrån. Hade fest i vårt hem när vi var på landet från 13 års ålder så att vi höll på att bli vräkta innan föräldrarna reagerade.

ALDRIG MER EN MAN MED BARN!!!

Det är inte säkert sonen tar den hjälp i skolan som finns att få. Går inte dit. Dessutom är den hjälp som erbjuds ofta alldeles för liten. Bygger helt på egen motivation. Har själv sett hur de kan se ut på sådana lektioner för stöd i gymnasiet. En del elever satt och spelade!

En Studdybuddy som familjen betalar kommer sonen inte undan! Det är 1-1 undervisning. Och det är väldigt genant för ungdomen om han inte är med och jobbar, när pappa har betalat för den timmen.

Tror att man kan göra RUT-avdrag i deklarationen för en sådan kostnad, men är inte säket. 

För att få med pappan på tåget så är det nog bra att fokusera på det viktiga och inte påtala allt du uppmärksammar att sonen ljuger om.

Prio bör vara att klara skolan, samtidigt är det ingen katastrof om han missar några kurser. Går att ta igen på komvux om det blir för övermäktigt att klara allt nu.

Är du orolig för att han dricker för mycket, droger, kriminalitet? Tänker på det där med hotellet. Om han har råd att bo på hotell än natt så behöver han väl inte redovisa för er var han sov? Men om han inte har några pengar så kan det ju kännas suspekt.

Nej.. man upptäckte bara lite lättare inläsningssvårigheter något i stil med dyslektiker.. att han framöver ska få hjälp att få texter upplästa tex. 

Mamman, är bara väldigt egoistisk. Hon lutar sig i att ?barnen kommer tillbaka efter en period när de har slagit sig fria? och detta ser hon fram emot

Precis..

För att vi är två, två åsikter och två personen som kan prata och diskutera. Det är av någon oklar anledning, förmodligen konflikträdsla eller dåligt samvete, som gör det svårt för honom att ta ett ordentligt prat denna sonen, sätta regler och styra upp..  

Och för att det finns fler barn med i bilden, som det flyter på utmärkt med utan konstigheter. Där allt har gått bra i skola, har jobb, tankar på att flytta hemifrån osv. 

Det höll inte .. pga barnen menar du, eller pga pappans icke existerande ansvarstagande ?

man utan barn blir svårare uppe i åldern hehe. Jag har inte tänkt att byta karl.. 

Ja han tar studenten i juni, så nu har han nog släppt allt helt.  Både sonen och pappan.. sonen säger väldigt övertygande att han har koll på skolan, att han är godkänd i alla ämnen nu. jag är orolig att han ljuger om detta också. Eftersom att han är hemma från skolan.. och när han är hemma sitter han och spelar ( han skriker i headset med polare , försöker inte direkt dölja sin existens hemma )  Av det lilla jag har hört från UTV samtal från pappan så ska det vara lungt.. jag har SÅ svårt att tro att skolan skulle släppa allt också? 

Det fanns andra problem där. Men.. det är så himla otacksamt att vara bonusförälder för att av någon anledning har man skyldigheter men inga rättigheter. Man förväntas att ta en massa ansvar men har ändå inget att säga till om. I sitt eget hem!

Du hör ju själv på snacket här ?Lägg dig inte i? osv. 

Jag är hellre solo resten av livet än utsätter mig för det där igen..

När jag var yngre sa alltid min mamma att hon aldrig skulle vilja ha en man med barn. Jag tyckte hon var jättedum då men mamma hade rätt. Som vanligt.

Mer eller mindre skulle jag säga.. att din mor har rätt :)
Men det är inte alltid mamma som får som hon vill 😇

otacksamt är förnamnet.. nu kräver jag dock ingenting tillbaka, möjligtvis ett tack för maten och att den andra föräldern tar huvudansvaret..

Frågan jag får är ju varför han känner att han behöver ljuga. För oftast ljuger inte ens tonåringar för att det är skoj, utan för att de av någon anledning känner att de behöver, vare sig det är för att vinna fördelar, eller än oftare, för att skydda någon från något.

Märker inte pappan om sonen förlorat studiebidraget? För missar man för mycket skola ryker det. Min son som går i 3:an på gymnasiet missade litet mer än han fick, hade inte riktigt förstått grejen med att frånvaroanmäla sig, så hans CSN rök. Det är inte alls kul för honom att vara helt pank. Hur får han fickpengar?

Min son har ADHD och dyslexi. Han fick inte dyslexidiagnosen förrän han var 16 år. Jag är extremt imponerad av att han tagit sig igenom hela grundskolan och en bit in på gymnasiet, en studieförberedande linje, utan att någon hade en aning om hans dyslexi. Han blev kritiserad när han skulle lära sig läsa och blev betraktad som slarvig för att han läste fel. Han har haft okej betyg. Det har han fixat helt själv. Det tycker jag är starkt och imponerande.

Min sambo som är styvpappa skulle lätt kunnat skriva något liknande (om han varit intresserad av andras input, vilket han inte är). Och jag som är biologisk förälder ser det såklart ur ett helt annat perspektiv. Jag tycker han bara ser det negativa vad gäller äldsta sonen, han får aldrig eller sällan positiv uppmärksamhet av min sambo. Men han har så många fina sidor också som borde stå i centrum. Vi gick i terapi när sonen var liten för han var stressad. Fick lära oss om pyramiden. Basen på pyramiden är positiv, kärlekskull, accepterande samvaro i familjen. sedan är det mitten av pyramiden, minns inte vad det var. Och sedan den lilla delen på toppen är fostran och att tillrättavisa. Så som min sambo var mot honom var att pyramiden var upp och ner. Hans fokus var att kritisera och leta fel, det var 90% av hans kommunikation med just den här sonen. Väldigt litet över för positiv samvaro. Han hade alltid ursäkten att det inte gick att vara positiv för sonen alltid gjorde något fel. Vilket jag absolut inte håller med om. Tyvärr blev det aldrig riktigt bra, sambon har fortsatt vara kritisk mot sonen och jag fortsätter försöka sätta emot. Jag har väldigt svårt att ta det på allvar om han kritiserar sonen för något även i de fall det är befogat eftersom han alltid är kritisk, stort eller smått, egentligt problem eller inte. Hade han haft en kärleksfull grundinställning hade det varit en helt annan sak, då hade jag kunnat ta honom på allvar även i detta och vara ett föräldrateam (sonen har ingen annan pappa så sambon är den enda pappa han känner till).

Sonen ljuger dock inte för mig, om han gör det får han så dåligt samvete så det kommer fram ganska snabbt. Han har ett väldigt starkt samvete. Däremot kan han ljuga för min sambo ibland och jag förstår honom och jag skvallrar inte på honom, det skulle jag också gjort som tonåring om någon varit kritisk mot mig. Kunde själv ljuga för mina föräldrar som tonåring, om småsaker för att slippa skäll (jag var i övrigt extremt lugn och skötsam som tonåring). Jag har själv ljugit för min sambo tidigare för att slippa att han blir sur för han kan vara överdrivet irriterad över småsaker. Numera bryr jag mig inte om han blir sur på mig så är ärlig men tidigare kunde jag ljuga om små saker som jag visste han skulle störa sig på.

Jag tror att han sjukanmäler sig.. som du skriver så är det ingen annan som ser detta längre.  Tycker alltid att han har lite pengar, men ett CSN är ju inte mkt för den delen.

Jättebra och starkt av din son 👏🏻

Tror det ligger mkt i det som du skriver, att det negativa tar över, för det tar över i min skalle när han ljuger sin pappa rakt i ansiktet ( och mååååste ju förstå att jag fattar det ) 

Men jag säger verkligen inget negativt till hans son, jag håller mig neutral och försöker visa att jag bryr mig, finns här och så. Han ljuger inte för mig, han känns nyfiken och ställer motfrågor och vi kan sitta och prata. 

Jag får ofta övertyga min sambo att jag vill väl. Jag förstår dig verkligen nu, och min sambo. Tack för din input

Till signaturen "Sara". Varför bodde ni ihop med din partner.Ni kunde ha varit särbos.

Sonen har haft att kämpa med dyslexi, ADHD och en negativ styvfar hela uppväxten. Om han klarar gymnasiet på en studieförberedande linje så är han en hjälte och inget annat! En eloge till en sådan kämpe!