Anonym (Vill så gärna....)

Sat 7 Feb 17:51

34 svar

Skaffa barn vid 42 års ålder?

Jag har skjutit och skjutit på detta för jag fick en sån stor förlossningsskada för 11 år sedan. Fast jag så gärna vill ha fler barn. Gyn sa för flera år sen att spricker du så lappar vi bara ihop dig igen".
Jag fick sfinxer grad 3 och åtminstone en muskel är fortfarande trasig och ett bakre framfall. Vi börjar bli så gamla nu jag blir 42 och han 46 år. Ska man bara skita i det och acceptera faktum eller kan det bli bra?
Kommer mina skador bli trippelt värre nu..svårt att svara på kanske.

Anonym (Syster)

Mon 9 Feb 14:57

#21

Jag har inget direkt råd, jag är yngre och jag fick inga större skador av förlossningen. Men jag inser att jag haft tur, och är ändå rädd för att bli gravid igen just för att eftervården som erbjuds är just som beskrivs här. Så jävla sorgligt! Inte konstigt att det föds "för få barn" i Sverige.

Anonym (M.)

Mon 9 Feb 18:05

#22

Anonym (Åsa) skrev 2026-02-08 13:46:49 följande:

Och vad spelar det för roll hur kvinnor väljer att föda sina egna barn? Är det inte ytterst en personlig angeläget???

Medicinska åtgärder kan aldrig vara en personlig angelägenhet, om du ämnar använda dig av det allmänna, skattefinansierade vårdsystemet. Om detta ska gå ihop (och det gör det inte ens som det är idag p.g.a. den stora befolkningstillväxten genom invandring), så måste kunniga personer som ser hela bilden skriva riktlinjerna.

Kejsarsnitt är dyrare både för att de kräver ett helt operationsteam med flera läkare, medan en naturlig förlossning bara kräver en barnmorska och en undersköterska, och för att vårdtiden blir längre. En kejsarsnittspatient måste ju vårdas efteråt i ungefär en vecka, på samma sätt som en person som opererats för bukhinneinflammation t.ex.. Först uppvak och sedan vårdavdelning. Det spelar ingen roll VARFÖR du skurits upp, det är fortfarande en stor bukoperation.

Medan en kvinna som fött naturligt ofta går hem redan efter några timmar om hon är omföderska, och efter 1-2 dygn om hon är förstföderska.

Men det viktigaste är ändå de medicinska riskbedömningarna. Det är mycket säkrare och bättre för både mor och barn, om naturen får sköta sig själv.

Anonym (M.)

Mon 9 Feb 18:13

#23

Anonym (Vill så gärna....) skrev 2026-02-08 17:38:14 följande:

Men visst är det större risk att barnet får någon typ av funktionshinder ju äldre man blir? Tänkte om man får gå på tätare kontroller?

Jo, så är det ju. Riskerna för ALLT är förhöjda när man är 42... eller 43, vilket du väl kommer att vara när barnet väl föds. Missfall, dödfödsel, Downs syndrom och andra kromosomskador, graviditetsdiabetes, moderns död vid förlossningen (eller kejsarsnittet, en stor bukoperation är också en enorm påfrestning på en åldrande kropp som redan är inne på sin reservkapacitet, och då är kroppens resurser redan körda i botten p.g.a. graviditeten den precis gått igenom också).

...sedan är förstås åldrandet individuellt. Hur är din allmänna hälsa? Blodtrycket, vikten, konditionen? Blodsockret, blodfetterna? Äter du några mediciner? Du kan ju - som ett beslutsstöd - gå till en privatläkare (tror inte att de gör det på vårdcentralen) och be om en vanlig, allmän hälsoundersökning. Så vet du om grundläget FÖRE graviditeten är bra i alla fall.

Anonym (M.)

Mon 9 Feb 18:21

#24

Anonym skrev 2026-02-09 11:11:33 följande:

Lika löjligt som allt annat som inte är nödvändigt som skattefinansieras. Eller uppåt väggarna galet.
Utan medicinska skäl borde man betala vad det kostar att snittas.
Det spelar ingen som helst roll hur arg du blir över mina åsikter.

Det bästa för både mor och barn, då inga medicinska skäl finns, är att barnet föds vaginalt.

Det finns hur mycket bevis som helst för det jag säger, bara en googling bort.

Utöver det så önskar inte majoriteten av kvinnor att få magen uppskuren.

Sen kan jag anse att förlossningsskador borde prioriteras högre, det skulle få framtida mödrar mindre rädda för det naturliga.

Eftersom ts blev nekad snitt så fanns det inte tillräckliga skäl för snitt.
Så vad är det du insinuerar egentligen?

Att föda naturligt är alltid det bästa om inte (för sjuttioelfte gången) medicinska skäl finns. Punkt slut, diskussion över.

Cancer är inte självvalt så den jämförelsen slänger jag i soptunnan direkt.

Det skulle dessutom gå att få ner antalet förlossningsskador, genom att varje kvinna skulle få föda i lugn och ro med sin egen barnmorska. Inget värkdropp för att skynda på förlossningen, för att förlossningsrummet ska bli fritt till nästa mamma. Det är DÄR problemet sitter. Att ge kvinnor snitt i onödan löser inte grundproblemet.

Anonym (G)

Mon 9 Feb 18:22

#25

Anonym skrev 2026-02-08 17:16:19 följande:

Det kostar mycket mer pengar.
Det tar upp opreationssalar samt personal i onödan när det inte finns medicinskt behov.
Det innebär större risker för både mor och barn.

Behöver du fler skäl?

Det råder stor brist på nya små barn just nu. Om det inte föds fler barn får vi en obalans i befolkningen när det gäller ålder.

Visst kan befolkningar sakta minska, det är till och.med bra om det sker över hela världen nu. Men drastiska förändringar över kort tid skapar stora obalanser när få ska försörja många pensionärer.

Nej är man frisk och pigg kan man väl fundera på ytterligare ett barn. Men man risken för kromosomavvikelser och komplikationer ökar med åldern.

Anonym (kram)

Mon 9 Feb 18:48

#26

Anonym (Vill så gärna....) skrev 2026-02-07 17:51:10 följande:

Skaffa barn vid 42 års ålder?

Jag har skjutit och skjutit på detta för jag fick en sån stor förlossningsskada för 11 år sedan. Fast jag så gärna vill ha fler barn. Gyn sa för flera år sen att spricker du så lappar vi bara ihop dig igen".
Jag fick sfinxer grad 3 och åtminstone en muskel är fortfarande trasig och ett bakre framfall. Vi börjar bli så gamla nu jag blir 42 och han 46 år. Ska man bara skita i det och acceptera faktum eller kan det bli bra?
Kommer mina skador bli trippelt värre nu..svårt att svara på kanske.

Ja då, klart du ska köra! KRAM

Nu för tiden kan man få massor av hjälp, tex av en doula. Det kommer gå bra <3
Ni är inte för gamla.

Har tyvärr inte ens orkat läsa svaren men här på familjeliv tycker folk man ska skaffa barn innan 30 sen ska man vara mormor. Kolla lite på Instagram och andra ställen, där hittar du många förebilder som skaffar barn senare i livet. :)

Anonym (Rick)

Mon 9 Feb 19:43

#27

Anonym (Vill så gärna....) skrev 2026-02-07 17:51:10 följande:

Skaffa barn vid 42 års ålder?

Jag har skjutit och skjutit på detta för jag fick en sån stor förlossningsskada för 11 år sedan. Fast jag så gärna vill ha fler barn. Gyn sa för flera år sen att spricker du så lappar vi bara ihop dig igen".
Jag fick sfinxer grad 3 och åtminstone en muskel är fortfarande trasig och ett bakre framfall. Vi börjar bli så gamla nu jag blir 42 och han 46 år. Ska man bara skita i det och acceptera faktum eller kan det bli bra?
Kommer mina skador bli trippelt värre nu..svårt att svara på kanske.

Kör på bara och se vad som händer. Ni lär knappast ångra er.

Anonym (Vill så gärna....) Trådstartaren

Wed 11 Feb 13:18

#28

Många säger "kör på" eller "prova" är ju inte säkert vi kan få barn i vår ålder (jag blir 42 han 46) men sen var det någon här som skrev om alla hemska saker som kan hända inklusive att jag själv dör-och det lät ju mindre kul. Mitt allmäntillstånd är relativt bra. Jag har inga avvikande prover, blodfetter är normala, blodtryck bra etc och anser mig själv vara i god form. Däremot har jag varit väldigt överviktig, har gått ner 20 kg skulle behövt gå ner 10 kg till gissningsvis och så har vi ju skadan då.
Epilepsi har jag äter mediciner för det men det är samma som vid första graviditeten. Men inga hjärt o kärl ingen diabetes etc.
Styrketräning och tunga lyft är jag avrådde från med tanke på min skada. Även löpning. Så jag nöjer mig med raska promenader. Men kromosomfel eller dö själv vid förlossningen vill man ju gärna inte, som någon skrev ovan. Och ja kanske är det det som skrämmer mig mest.
Kejsarsnitt är kanske ingen lösning men jag kommer ju inte bli beviljad det ändå.
Eftervården för förlossningsskada är katastrofal. Där sitter man med trasiga muskler och får höra att det är normalt att ha ont efter förlossningen. (Och dessa missade muskler upptäcks först 5 år senare när framfallet konstaterades) Värkstimulerande dropp fick jag men det var för att hon bajsat i vattnet och man ville få ut henne. Var bara 2 cm öppen när jag kom in. Sen ökade man på takten på detta så jag hade krystvärkar konstant, hon fastnade i bäckenet alltså hon kom inte ner i förlossningskanalen och då ökade dom droppet mer. Jag orkade inte krysta på själv alls på slutet. Värkarna kom så tätt att jag inte hann återhämta mig alls förstås. När hon väl kom ut var det ju explosionsartat. Någon låg på min mage och tryckte. Och dom sydde ihop mig direkt utan bedövning- srn får jag själv frågan varför jag inte togs till kirurgen. Ja ingen aning....
Men hursomhelst så är jag lite rädd för att det blir samma igen. Det var ju ändå ett helvete Och jag vet inte hur noggrant man kan se kromosomfel och om risken är så stor för mig att dö ja då vette fasen....

Anonym (G)

Wed 11 Feb 17:46

#29

Anonym (Vill så gärna....) skrev 2026-02-11 13:18:53 följande:

Många säger "kör på" eller "prova" är ju inte säkert vi kan få barn i vår ålder (jag blir 42 han 46) men sen var det någon här som skrev om alla hemska saker som kan hända inklusive att jag själv dör-och det lät ju mindre kul. Mitt allmäntillstånd är relativt bra. Jag har inga avvikande prover, blodfetter är normala, blodtryck bra etc och anser mig själv vara i god form. Däremot har jag varit väldigt överviktig, har gått ner 20 kg skulle behövt gå ner 10 kg till gissningsvis och så har vi ju skadan då.
Epilepsi har jag äter mediciner för det men det är samma som vid första graviditeten. Men inga hjärt o kärl ingen diabetes etc.
Styrketräning och tunga lyft är jag avrådde från med tanke på min skada. Även löpning. Så jag nöjer mig med raska promenader. Men kromosomfel eller dö själv vid förlossningen vill man ju gärna inte, som någon skrev ovan. Och ja kanske är det det som skrämmer mig mest.
Kejsarsnitt är kanske ingen lösning men jag kommer ju inte bli beviljad det ändå.
Eftervården för förlossningsskada är katastrofal. Där sitter man med trasiga muskler och får höra att det är normalt att ha ont efter förlossningen. (Och dessa missade muskler upptäcks först 5 år senare när framfallet konstaterades) Värkstimulerande dropp fick jag men det var för att hon bajsat i vattnet och man ville få ut henne. Var bara 2 cm öppen när jag kom in. Sen ökade man på takten på detta så jag hade krystvärkar konstant, hon fastnade i bäckenet alltså hon kom inte ner i förlossningskanalen och då ökade dom droppet mer. Jag orkade inte krysta på själv alls på slutet. Värkarna kom så tätt att jag inte hann återhämta mig alls förstås. När hon väl kom ut var det ju explosionsartat. Någon låg på min mage och tryckte. Och dom sydde ihop mig direkt utan bedövning- srn får jag själv frågan varför jag inte togs till kirurgen. Ja ingen aning....
Men hursomhelst så är jag lite rädd för att det blir samma igen. Det var ju ändå ett helvete Och jag vet inte hur noggrant man kan se kromosomfel och om risken är så stor för mig att dö ja då vette fasen....

Eftervården för förlossningsskada har varit undermålig i många år. Du är tyvärr inte ensam om detta. Det är först nu på senare tid som man tagit i och förbättrar den.

Anonym (Vill så gärna....) Trådstartaren

Wed 11 Feb 19:46

#30

Anonym (G) skrev 2026-02-11 17:46:54 följande:

Eftervården för förlossningsskada har varit undermålig i många år. Du är tyvärr inte ensam om detta. Det är först nu på senare tid som man tagit i och förbättrar den.

Okej dey är ju upplyftande om någonting görs. På vilket sätt har de förbättrat den/tänker förbättra den?

Anonym (G)

Wed 11 Feb 20:20

#31

Gå till Socialstyrelsen.se och sök på förlossningsvård jag det var. De kom med riktlinjer 2023. Men det finns vanliga artiklar oclså om du söker.

Anonym (Äldre mamma)

Fri 13 Feb 15:40

#32

En risk är det alltid med både graviditet, förlossning och återhämtning. Men dödsfall är väldigt ovanligt bland mödrar i Sverige, risken för kromosomavvikelser är högre med äldre föräldrar men de vanligaste kan du kolla under graviditeten och de flesta får barn utan avvikelser. Jag skulle inte ge mig om jag hade blivit gravid utan då bett om ett andra läkarutlåtande, även om det är tufft att behöva kämpa för ett snitt kan det vara möjligt att få, om inte kan man stå på sig för en bättre planering inför förlossningen. Men det kan din BM stötta dig med. Utifrån din skada tror jag det finns olika syn och inte alla skulle säga som läkaren.

Antingen försöker du bara och ser hur det går, chanserna är ju tyvärr inte så stora i din ålder. Eller så funderar ni vidare, läser på och kanske landar du då i att det inte är värt risken. Då kan du besluta dig för att inte försöka och sörja det som inte blev och gå vidare.

Lycka till att hitta ert beslut.

Anonym (Vill så gärna....) Trådstartaren

Sun 15 Feb 23:22

#33

Anonym (Äldre mamma) skrev 2026-02-13 15:40:36 följande:

En risk är det alltid med både graviditet, förlossning och återhämtning. Men dödsfall är väldigt ovanligt bland mödrar i Sverige, risken för kromosomavvikelser är högre med äldre föräldrar men de vanligaste kan du kolla under graviditeten och de flesta får barn utan avvikelser. Jag skulle inte ge mig om jag hade blivit gravid utan då bett om ett andra läkarutlåtande, även om det är tufft att behöva kämpa för ett snitt kan det vara möjligt att få, om inte kan man stå på sig för en bättre planering inför förlossningen. Men det kan din BM stötta dig med. Utifrån din skada tror jag det finns olika syn och inte alla skulle säga som läkaren.

Antingen försöker du bara och ser hur det går, chanserna är ju tyvärr inte så stora i din ålder. Eller så funderar ni vidare, läser på och kanske landar du då i att det inte är värt risken. Då kan du besluta dig för att inte försöka och sörja det som inte blev och gå vidare.

Lycka till att hitta ert beslut.

Ja vi landade i det nu att vi testar och ser. Förmodligen är jag för gammal för att bli gravid naturligt och ja då är det så. Om inte så tar vi det bit för bit.
Tack för svar.

Anonym (Äldre mamma)

Wed 18 Feb 06:00

#34

Gott att ni landat i ett beslut.

Lycka till!

Skaffa barn vid 42 års ålder?

INNEHÅLL