Skrikmetoden

Du ska absolut inte låte ett spädbarn eller barn för den delen skrika eller gråta sig till sömns. För att utvecklas och bli en trygg person i framtiden så behöver barnet dig som anknytningsperson. Ditt barn behöver veta att du finns där och stöttar barnet om något är svårt i livet. Eller behöver tanka energi. Ditt barn behöver veta att du finns där. Vill du att ditt barn ska sova i egen säng, så är det du som behöver lära den att det inte är farligt, samtidigt som du behöver visa att du alltid finns där. Tar du alltid upp barnet när det skriker så visar du kanske att det inte är tryggt i den sängen, men om du bara låter det skrika så kommer barnet lära sig att du inte finns där när ditt barn behöver det. Det är värre. Det är bara ni som kan lära ert barn vilken plats det är tryggt på och var den inte är trygg, genom att vara närvarande. Försök därför att visa att du finns där utan att ta upp barnet. Lägg en trygg hand på barnet tills det somnar om. Funkar inte det ta upp barnet och ge den närhet. Då behöver den det och med tiden blir barnet tryggare och kommer snart sova själv. 

Ja alltså vi hade inte tänkt följa råden vi fick... Förr eller senare kommer ju barnet lära sig somna själv och jag tänker att det finns en mening med behoven barnet uttrycker och att vi svarar på dem. Jag blev bara förvånad över att man på BVC tyckte att det var rimligt att låta barnet gråta tills det somnar. 

Förutom att vi har långa läggningar och en del uppvak på natten 

Utifrån anknytning så är det absolut inget fel att låta barnet sova med er heller om ni känner att hen behöver det. Vissa barn behöver mer närhet av sina föräldrar på natten ganska långt upp i åldrarna. Det finns mycket positiva effekter för barnet av det. Men om ni om ni vill att erat barn ska sova själv i egen säng, så måste erat barn få tid på sig att känna sig trygg i sin säng och då måste ni visa att ni finns där de stunder då sängen känns otrygg. Det är inte sängen som gör ditt barn trygg, det ä du och pappan. Därför är er närvaro så viktig.

Råkade posta innan jag skrivit klart. 

Förutom långa nattningar och en del uppvak, i regel helt utan gråt dock, så har vi ett framåt och väldigt glatt barn. Så något gör vi nog rätt ändå. 

Klokt av dig och jag tycker att det är bra när man som förälder frågar om kring råd man får, om de går emot sina egna instinkter. Anknytningsteori är väldigt intressant och livsviktigt att förstå. Väldigt mycket har vi medfött, så det blir bra och du behöver inte vara orolig för att göra fel. Men det finns vissa sociala förväntningar och tips som ibland är mindre bra för barn. Så sluta aldrig vara fundersam när du möter råd som inte känns bra.

Lycka till, ni har massor av fina stunder tillsammans att se fram emot.

Vill bara vara tydlig om någon blir osäker. Ett barn som skriker behöver din hjälp eller stöd. Om du lägger barnet i en barnvagn eller vagga så skapar ofta rörelsen i vagnen/vaggan trygghet. Blir barnet tyst då så känner den sig trygg och somnar efter en stund om den behöver det. Då ska du inte ta upp det. Däremot ska du aldrig lämna barnet när det skriker eller gråter.

Trodde inte att BVC ger sådana tokiga råd.

Jag har för mig att det där var ett vanligt råd fram till 70talet någon gång.

Mi dotter hade ibland svårt att somna, som de flesta små barn, och då var det bara att vandra omkring med henne i lägneheten tills hon somnade. Det var många tv-serier som jag såg på nätterna.

med tiden växte hon ifrån detta. Alla barn är olika med olika behov vid olika åldrar. Om du låter ditt barn skrika sig till sömns riskerar du istället att skada hens fötroende till dig.

Lita på din instinkt som mamma, den har hjälpt oss med våra barn i över en miljon år.