Min son jobbar på Samhall och jag skäms pga fördomar som finns om de som jobbar där.

Att vara fordonstekniker idag är väl 30-40% mekanik och 60-70% elektronik/datorer så det är inget ?enkelt? jobb som det kanske var 20-30 år sedan.

Jag har varit i en tjänst där jag dagligen stötte på människor från Samhall. Och jag har mött större unikum i de vanligare verksamheterna än där. Jag är 35 år, så jag har inget från förr vad Samhall var. Det är väl jätte bra att din son tar sig an ett jobb. Jag vet flertalet människor som är i min ålder idag som hellre går på bidrag än att ta ett vanligt jobb. 

om någon av dina väninnor frågar vad din son arbetar med så hade jag sagt något i stil med - han arbetar för Samhall idag, stationerad på XX. Så himla glad att det finns arbetsgivare som kan se personer bakom diagnoserna. 

Som någon sa, måste du nämna Samhall? Går det inte att bara säga vad han gör? För den som hävdar att Samhall inte väcker fördomar ljuger. Men det finns även andra jobb som gör. Vårdbiträde/undersköterska och dagisfröken t.ex. 

Låter som att du är en insnöad akade.iker från Lund. 
Efrersom jag är uppväxt i den staden och självklart pluggade vidare så vet jag hur miljöskadad man blir i en sån stad. Är du inte en akademiker wller har höga ambitioner så är du en nolla. Punkt slut.

Tack och lov så lever jag numera i Stockholm. Varför skulle folk se ner på undersköterskor eller dagisfröknar? Är dwt bara vad du gör för att du är insnöad?  Yrken som gör nytta i samhället och behövs i alla högsta grad. Det gör säkert TS också.

Visst är det så! Men de som har sina söner på läkar-, jurist- eller civilingenjörsprogrammen tycker så uppenbart att de är finare. Alltså: sönerna är finare än min son och mammorna är finare än mig. Det lyser igenom... Men när det är något med bilen, så frågar de mig om inte min son kan komma över och kolla på den... gratis då helst... *suckar*

Fördomar går åt båda hållen.

Som akademiker har jag någon gång fått höra att jag är snobbig, även om jag bara svarat på en direkt fråga om vad jag jobbar med eller på annat sätt inte alls framhävt mig. Jag ser inte ned på dem som inte har en akademisk utbildning, så om någon tycker att det "lyser igenom" grundar det sig i deras egna fördomar om akademiker.

Mina egna barn har valt olika vägar. Ett har snart en akademisk examen, ett annat har inte läst högre än gymnasiet och började som sagt sin yrkeskarriär på Samhall. Jag är lika stolt över bägge mina vuxna barn och kommer att vara lika stolt över sladdisen oberoende av om hon blir hårfrisörska (som är hennes drömyrke just nu), raketforskare eller något annat. 

 

Jag har tyvärr också mött fördomar av det slaget. Jag är akademiker och valt en väg i livet jag älskar. Jag ska arbeta i många år till så jag är väldigt glad att jag valde just det här spåret i livet för det passar mig. Jag har aldrig sett ner på någon  grund av utbildning. Däremot har jag mött några som speglar sig i mig och ser ner på sig själva och på grund av det så tror de att jag ser ner på dem. Vilket jag absolut inte gjort. Två personer har berättat det för mig. Det är väldigt sorgligt, tycker de också när de väl lärt känna mig. Sen har jag ibland tänkt på att när någon berättar att de arbetar med något så kan det vara svårt att hitta följdfrågor och en sån sak kan ju bidra till att man verkar vara ointresserad, eller ser mer på personen. Vi har alla fördomar som påverkar första mötet, men jag upplever att de flesta människorna i slutändan värdesätter personenligheten mer än något annat.

Jag har en familjemedlem som jobbar på Samhall.
Han är svetsare.

Inga handikapp eller funkis.  Han hamnade på Samhall efter 4 år som arbetslös.

Måste du nämna Samhall i sammanhanget? Det viktiga är väl att han (förhoppningsvis) har ett jobb på ikea där han trivs och mår bra. Vem som betalar lönen spelar väl ingen roll?

Jag säger ju inte att jag är anställd på XYZ konsultbolag när jag är placerad på Volvo, tex. Då säger jag att jag jobbar på Volvo. Nästa fråga handlar i regel om vad jag gör, inte vem som betalar min lön. Om någon frågar om jag är konsult så är inte det en hemlighet, men det är inte så jag ser mitt arbete i första hand. 

Jag är i 35-årsåldern och har för övrigt ingen negativ inställning till Samhall. 

alltså förlåt, men du är rädd att folk ska ha fördomar om din son men du använder uttryck som "efterbliven"?

Tycker du skall försöka strunta i vad andra tycker om vad din son jobbar med. Vi kan inte kontrollera vad andra tycker om oss, skit i dom och var glad över att din son har ett jobb. Skriver detta med kärlek! Min nya kollega hade sitt förra jobb på samhall. Inte mycket mer än det, spelar ingen roll vad folk tycker. Det är så viktigt att försöka fokusera mer på sin familj och att dom man älskar mar bra.

Det är inte jag som kallar honom det. Men jag har förstått av en del diskussioner på nätet att folk ser ner på de som jobbar på Samhall, som att de skulle vara det.

I det här fallet så är det väl ibland en tunn linje mellan fördomar och fakta. De flesta som jobbar på Samhall har ju någon form av funktionsnedsättning, därför blir det naturligt att man kan undra om man får höra att någon arbetar där.

Jag har träffat väldigt många som varit anställda via Samhall. Vissa har fungerat bra och varit trevliga sympatiska människor. Andra har gjort sitt bästa trots begränsningar. Åter andra har varit svåra att hantera då de inte alls klarat av något socialt samspel eller varir utåtagerande.

I att använda ett sånt förlegat uttryck även om du säger att andra använder det är problematiskt. Ser du inte det?

Mitt tidigare citat också... Oj.

År 2024 hade Samhall 24000 anställda som alla bidrog till vårt samhälle varav många fick ett fast jobb hos någon annan arbetsgivare. Är det inte toppen att funktionshindrade, långtidsarbetslösa och äldre har ett jobb att gå till istället för att många sitter hemma, mår dåligt och oroar sig för sin ekonomi.

Det har alltid funnits fördomar kring Samhall. Ordet "skyddad verkstad" återkommer med jämna mellan rum.  Men egentligen handlar det om okunskap om vad Samhall är och gör.

Jag arbetade där under 10-talet år som arbetsledare och har bara glada positiva minnen därifrån.  Vi arbetade tillsammans efter de förmågor vi hade och våra produkter och tjänster såldes på den öppna marknaden. De anställda fick avtalsenlig lön. Eftersom arbetsförmågan hos de anställda varierade fick vi stadsbidrag för att väga upp detta.  Så på så sätt var vi skyddade men alla som arbetade och alla produkter/tjänster vi producerade var fullt jämförbara i kvalitet och pris med den öppna marknaden.

Många som arbetade hos oss gick vidare ut på den öppna marknaden, ibland med lönebidrag ibland utan.

Att arbeta på Samhall ska inte vara något att skämmas över, tvärtom kan man med stolthet säga "Tillsammans kan vi".

Tänk om fler företag och organisationer hade samma inställning. 

Nu driver jag eget företag med 20-talet anställda, varav några kommer från Samhall. Det är ingen som helst skillnad på dessa och andra. De är snarare mer noggranna och har färre sjukdagar.