Min son jobbar på Samhall och jag skäms pga fördomar som finns om de som jobbar där.

Min son jobbar i och för sig inte på Samhall utan på ett "riktigt" jobb, men det är inget finjobb i vissas ögon. (Han är fordonsmekaniker, jobbar just nu på ett bussgarage.) Så jag har också fått en släng av den sleven.

Överhuvudtaget är jag trött på att folk jämt ska fråga ut en om vad ens vuxna barn ÄR för någonting och GÖR för någonting, som om det skulle vara det viktiga. När man var barn och ung skulle alla i stället veta vad ens föräldrar och särskilt ens far VAR för någonting och GJORDE för någonting. Det viktiga är väl att man har en familj, inte att man ska kunna skryta om sina familjemedlemmar?

Jag ställer aldrig den frågan om någons barn, partner eller föräldrar. Eller om folk själva heller för den delen, om jag träffar dom i något sammanhang där det inte är uppenbart.

Kommer ihåg när jag arbetade på ett studieförbund, då fick vi nya regler om att frågan "berätta lite om er själva, vad ni jobbar med och så" inte längre skulle ställas i grupperna, eftersom ledningen ville att deltagarna skulle mötas förutsättningslöst, utan att placera varandra i hierarkier efter omständigheter som inte hade med verksamheten på studieförbundet att göra. 

Men då blev vissa deltagare som tokiga: "varför ska vi inte få veta det, det är roligare om man vet vad alla gör" etc. etc.. Verkar vara djupt rotat hos vissa detta med hierarkier och att veta allas plats i dessa från början...

Min son jobbar i och för sig inte på Samhall utan på ett "riktigt" jobb, men det är inget finjobb i vissas ögon. (Han är fordonsmekaniker, jobbar just nu på ett bussgarage.) Så jag har också fått en släng av den sleven.

Överhuvudtaget är jag trött på att folk jämt ska fråga ut en om vad ens vuxna barn ÄR för någonting och GÖR för någonting, som om det skulle vara det viktiga. När man var barn och ung skulle alla i stället veta vad ens föräldrar och särskilt ens far VAR för någonting och GJORDE för någonting. Det viktiga är väl att man har en familj, inte att man ska kunna skryta om sina familjemedlemmar?

Jag ställer aldrig den frågan om någons barn, partner eller föräldrar. Eller om folk själva heller för den delen, om jag träffar dom i något sammanhang där det inte är uppenbart.

Kommer ihåg när jag arbetade på ett studieförbund, då fick vi nya regler om att frågan "berätta lite om er själva, vad ni jobbar med och så" inte längre skulle ställas i grupperna, eftersom ledningen ville att deltagarna skulle mötas förutsättningslöst, utan att placera varandra i hierarkier efter omständigheter som inte hade med verksamheten på studieförbundet att göra. 

Men då blev vissa deltagare som tokiga: "varför ska vi inte få veta det, det är roligare om man vet vad alla gör" etc. etc.. Verkar vara djupt rotat hos vissa detta med hierarkier och att veta allas plats i dessa från början...

Man ser ju ofta på nätet hur folk skriver nedsättande om människor som jobbar på Samhall, som ofta har fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, NPF-diagnoser eller som bara har väldigt svårt att få ett riktigt jobb.

Därför vågar jag sällan nämna något för folk om min son och att han jobbar på Samhall. Jag är rädd att de ska få en stereotyp bild av honom, som någon "efterbliven", och min son är verkligen inte efterbliven. Han är autistisk och har stora begåvningar, men har samtidigt uppenbara brister som gör att arbetsgivare inte vill anställa honom,

Jag vill bara fråga vad ni har för egna erfarenheter av människor som jobbar på Samhall och om dessa "lever upp" till stereotypen som ofta frodas om dem?

Jag har också förstått att Samhall har förändrats mycket under 2000-talet och inte längre är vad det sågs som förr, dvs någon sorts "skyddad verkstad".

Min son jobbar i och för sig inte på Samhall utan på ett "riktigt" jobb, men det är inget finjobb i vissas ögon. (Han är fordonsmekaniker, jobbar just nu på ett bussgarage.) Så jag har också fått en släng av den sleven.

Överhuvudtaget är jag trött på att folk jämt ska fråga ut en om vad ens vuxna barn ÄR för någonting och GÖR för någonting, som om det skulle vara det viktiga. När man var barn och ung skulle alla i stället veta vad ens föräldrar och särskilt ens far VAR för någonting och GJORDE för någonting. Det viktiga är väl att man har en familj, inte att man ska kunna skryta om sina familjemedlemmar?

Jag ställer aldrig den frågan om någons barn, partner eller föräldrar. Eller om folk själva heller för den delen, om jag träffar dom i något sammanhang där det inte är uppenbart.

Kommer ihåg när jag arbetade på ett studieförbund, då fick vi nya regler om att frågan "berätta lite om er själva, vad ni jobbar med och så" inte längre skulle ställas i grupperna, eftersom ledningen ville att deltagarna skulle mötas förutsättningslöst, utan att placera varandra i hierarkier efter omständigheter som inte hade med verksamheten på studieförbundet att göra. 

Men då blev vissa deltagare som tokiga: "varför ska vi inte få veta det, det är roligare om man vet vad alla gör" etc. etc.. Verkar vara djupt rotat hos vissa detta med hierarkier och att veta allas plats i dessa från början...

Som någon sa, måste du nämna Samhall? Går det inte att bara säga vad han gör? För den som hävdar att Samhall inte väcker fördomar ljuger. Men det finns även andra jobb som gör. Vårdbiträde/undersköterska och dagisfröken t.ex.