Skriva brev till den döda som en del av sin bearbetning och sorgeprocess?

Man kan inte skynda på sorgeprocessen. Den måste få ta den tid den tar. Det är delvis en kroppslig process, så det bästa man kan göra är att ta hand om sig på ett bra sätt. 

Men der finns forskning på skrivterapi som visar att det kan hjälpa en person psykiskr att skriva om svåra saker. Ett sätt att ringa in hur man känner och få en känslomässig bearbetning, oavsett vad innehållet i det man skriver är. 

Om den värsta chocken efter ett dödsfall inte lägger sig efter 3 mån, så att man varken äter eller sover någorlunda som man ska, så tycker jag att man ska söka hjälp från en kurator på vårdcentralen eller diakon i Svenska kyrkan. Men själva sorgeprocessen efter någon som har stått en nära kan pågå mycket längre förstås!

Kyrkan brukar också ha sorgegrupper, men det är svårt att vara med i en sådan i början om man t.ex. bara gråter hela tiden. Bättre med individuellt stöd och vägledning i början i så fall.

Är det riktigt illa en lång tid, så att ingenting någonsin känns lite hyggligt i livet, behöver man söka läkare. Man kan också pröva en bra fiskolja parallellt med det.. Det låter konstigt men i länder där befolkningen äter mycket fisk var man inte lika många deöressioner. Hjärnan behöver de olijor som finns i fiskolja.

Efter ett 35-årigt förhållande avled min sambo hastigt. Jag skrev ett brev som jag kunde lägga i kistan. Det lugnade min stora sorg och oro för framtiden.

Så sorgligt, beklagar. Fint att läsa att brevskrivandet hjälpte dig.

Ja. Det tar tid, Är det inte så att skrivandet hjälper en att konfrontera sig själv med sina egna känslor?

Jag har gjort och gör.

För mig har det känts som en viss lättnad i stunden, sedan har jag behövt skriva igen men går glesare mellan alla gånger. Efter en tid kan jag ta fram och läsa breven då och då, tillåta mig att gråta och har på så sätt kunnat plocka undan sorgen till stor del och sedan välja när jag vill ta fram den. Svårt att förklara. Men det är skönt att inte känna att jag måste bli av med sorgen, men att ha en plats där jag kan låta den komma fram helt när jag väljer det. Tror dock inte det fungerar för alla, men absolut värt att försöka ❤️