Snälla hjälp mig!

Det handlar inte längre om ringen o sig eller förlovning eller hitta en annan man, snälla förstå mig rätt. Jag älskar fortfarande honom väldigt mycket och jag vill inte sluta förhållandet, men det gör ont, tappat tillit, känns som att jag kan inte lita på hans ord längre, som att jag gå på isen. Tillit är jätteviktigt i en relation, och jan bryr sig helt enkelt inte alls eller försöker inte ens anstränga sig och ta ansvar, be om ursäkt eller få mig och tillit tillbaka! Det lilla minsta alla kan göra att stå för sin misstag! Jag håller på dö! Hjärtat säger en sak och hjärnan annan.

Det handlar inte längre om ringen o sig eller förlovning eller hitta en annan man, snälla förstå mig rätt. Jag älskar fortfarande honom väldigt mycket och jag vill inte sluta förhållandet, men det gör ont, tappat tillit, känns som att jag kan inte lita på hans ord längre, som att jag gå på isen. Tillit är jätteviktigt i en relation, och jan bryr sig helt enkelt inte alls eller försöker inte ens anstränga sig och ta ansvar, be om ursäkt eller få mig och tillit tillbaka! Det lilla minsta alla kan göra att stå för sin misstag! Jag håller på dö! Hjärtat säger en sak och hjärnan annan.

Vi vet inte vilka löften han eventuellt upplever att han har lämnat.
Vi vet bara TS upplevelse, vilka löften hon upplever sig ha fått.

Vi vet inte vilka löften mannen upplever att han har fått.
Finns det möjligen vissa saker eller löften, uttalade eller outtalade, som mannen anser ska vara uppfyllda innan han vill gå vidare?

Jag vet inte vad som faktiskt är rätt eller fel,
men jag vågar vara fullkomligt övertygad att det skiljer väsentligt mellan deras upplevelser.

Sannolikt är väl att han vill vara tillsammans med henne, han kanske gillar deras kärleksrelation och deras samliv.
Men han kanske inte är beredd bygga bo och skaffa barn, han kanske inte är beredd göra det med henne eller han kanske inte är beredd göra det nu, eller överhuvudtaget i livet.

Vi är väldigt många män som hellre prioriterar kärleksrelationen och samlivet framför att bygga bo och skaffa barn. 
Sannolikt är det många män som i efterskott ångrar att de inte var tydligare med sina egna prioriteringar utan lät sig övertalas till både det ena och det andra, som sedan fick livet att ta en vändning som man inte alls önskade.

Det är ju mycket vanligt att kvinnor och män har olika prioriteringar i livet.
Och i de flesta kärleksrelationer som utvecklats till att man bildat familj och byggt bo är det vanligt att det förutsätts generellt att kvinnors prioriteringar går före männens. Ofta i relation omkring 80/20 (inte sällan 98/2?).

TS man är ju 48 och har kanske erfarenhet, kunskaper från sin omgivning, som gjort att han kommit till insikt om detta?

Det handlar inte längre om ringen o sig eller förlovning eller hitta en annan man, snälla förstå mig rätt. Jag älskar fortfarande honom väldigt mycket och jag vill inte sluta förhållandet, men det gör ont, tappat tillit, känns som att jag kan inte lita på hans ord längre, som att jag gå på isen. Tillit är jätteviktigt i en relation, och jan bryr sig helt enkelt inte alls eller försöker inte ens anstränga sig och ta ansvar, be om ursäkt eller få mig och tillit tillbaka! Det lilla minsta alla kan göra att stå för sin misstag! Jag håller på dö! Hjärtat säger en sak och hjärnan annan.

Men är det bara om förlovningen som han inte hållit sitt löfte? Eller är det genomgående,  han pratar en massa men det blir inget eller så ändrar han sig? I det senare fallet förstår jag om du tvivlar på relationen, men är det bara en specifik fråga borde du kunna överse med det. Det kan vara en principsak för honom att inte vilja förlova sig, precis som det är för dig ATT förlova sig.

Som andra skrivit måste ni diskutera igenom detta och lyssna på varandra.

Om det är en principsak att inte förlova sig, varför lovar/säger man då tre (3) gånger att man vill förlova sig? 

Sedan står folk där som fågelholkar och undrar varför män inte får dejta och allt fler kvinnor väljer bort både barn och förhållande. 

Han har sagt att det inte finns en framtid för honom utan TS.
Men om han inte har några planer för framtiden med TS så borde han kanske inte heller avge några sådana löften.
Då känns det som att det är något han bara säger för att hålla TS kvar. Inte för att det är något han verkligen vill.

Om det är en principsak att inte förlova sig, varför lovar/säger man då tre (3) gånger att man vill förlova sig? 

Sedan står folk där som fågelholkar och undrar varför män inte får dejta och allt fler kvinnor väljer bort både barn och förhållande. 

Jag har inte sagt att det var en principsak, det var bara en fråga.

Han kan ha ändrat sig och då borde TS fundera på varför?
 För mig låter det som att han är en sån som pratar fortare än han tänker, därför frågar jag om det är ett genomgående beteende.

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar med ditt svar.

Ja, det är väl helt naturligt att han känner så, att det finns ingen framtid utan TS, för han gillar deras kärleksrelation och deras samliv, han vill vara tillsammans med henne i framtiden.

Men menar du att det tvunget måste vara detsamma som att han skulle ha en stark drivkraft och som mål i livet att bygga bo och skaffa barn?

Vi vet inte vilka löften han eventuellt upplever att han har lämnat.
Vi vet bara TS upplevelse, vilka löften hon upplever sig ha fått.

Finns det möjligen vissa saker eller löften, uttalade eller outtalade, som mannen anser ska vara uppfyllda innan han vill gå vidare?

Jag vågar vara fullkomligt övertygad att det skiljer väsentligt mellan deras upplevelser.

Men du är säker på att jag har fel om det?

Det jag menar är att om han inte har några planer på att t ex förlova sig,varför då ta upp den saken,inte bara en utan flera gånger,om han inte har för avsikt att göra det?
Om man inte vill förlova sig så bör man förvissa sig om att ens partner känner detsamma innan man föreslår sådana saker.
Men jag tror inte att ringen i sig är det största problemet här utan det faktum att han lovar saker han sen inte håller.
TS kanske också gillar deras kärleksliv och förhållande och därför blev extra glad när han föreslog förlovning.
Då förstår jag att hon känner sig besviken när han sen plötsligt ändrar sig.
Hennes tillit får sig ju en törn.

Snälla hjälp mig!

Jag 42 och sambon 48 har varit tillsammans I nästan 3 år. Från början började vi prata om framtiden. Han sa att jag är den sista pusselbiten som han äntligen fallit på plats i hans liv och att han har äntligen hittat den rätta! Kändes precis samma för mig. 3 gånger har han sagt att nu är det dags att förlova oss och frågat om storleken på ring som jag har, och sist var det vid midsommar (innan vi flyttar ihop) då sa han nu är det verkligen dags så vi SKA förlova oss innan midsommar! Har inte skett. Han har alltid pratat om det och jag gått och väntat vid varje tillfälle. Nu har jag samlat mig och pratat med honom och frågat vad han har för planer för framtiden när det gäller oss. Jag började väldigt fint, lugnt och sansad. Svaret blev: det finns ingen framtid för honom utan mig men att sätta en ring är bara symbolisk och det han sa var bara känslouttryck och han kommer inte föra det och drev samtalet till bråk och var upprör oxh höjde rösten. Han gav löften utan handlingar hela tiden. Jag älskar fortfarande honom men känner mig besviken och lurad, tappat tillit, hur kan jag lita på det han säger I framtiden. Funderar på att lämna honom och gå vidare. Snälla ge mig tips och råd av eran erfarenhet. Tack och kram!

Är du säker på att det inte ligger något i nedan?
Finns det möjligen vissa saker eller löften, uttalade eller outtalade, som mannen anser ska vara uppfyllda innan han vill gå vidare?
Alltså innan han vill genomföra den förlovning som han ändå önskar att de ska genomföra.

Exempel:
Min kusin ville förlova sig och bli sambos på riktigt.
De hade varit ett par i nästan tre år och pratat om (lovat) samboskap och förlovning i nästan två år.
Båda hade varsitt barn sedan tidigare. Min kusin hade som krav att partnern för barnens skull skulle sluta röka innan de blev sambos. Alltså inte för kusinens egen skull, utan för att inte föra över rökningen till barnen.
Det blev ingen förlovning, de flyttade inte ihop, utan relationen tog slut.
Jag tror inte att det var tobaksröken som gjorde att det tog slut utan det var partnerns personliga egenskaper, att partnern inte ens för barnens skull hade tillräcklig motivation och förmåga att sluta röka.

Det kan finnas många orsaker till att en förlovning dröjer. T ex att man först vill få koll på vilka personliga egenskaper den blivande partnern faktiskt har.

Är du säker på att det inte ligger något i nedan?
Finns det möjligen vissa saker eller löften, uttalade eller outtalade, som mannen anser ska vara uppfyllda innan han vill gå vidare?
Alltså innan han vill genomföra den förlovning som han ändå önskar att de ska genomföra.

Exempel:
Min kusin ville förlova sig och bli sambos på riktigt.
De hade varit ett par i nästan tre år och pratat om (lovat) samboskap och förlovning i nästan två år.
Båda hade varsitt barn sedan tidigare. Min kusin hade som krav att partnern för barnens skull skulle sluta röka innan de blev sambos. Alltså inte för kusinens egen skull, utan för att inte föra över rökningen till barnen.
Det blev ingen förlovning, de flyttade inte ihop, utan relationen tog slut.
Jag tror inte att det var tobaksröken som gjorde att det tog slut utan det var partnerns personliga egenskaper, att partnern inte ens för barnens skull hade tillräcklig motivation och förmåga att sluta röka.

Det kan finnas många orsaker till att en förlovning dröjer. T ex att man först vill få koll på vilka personliga egenskaper den blivande partnern faktiskt har.