När lusten försvinner för den ena parten
Det verkar ju vara rätt vanligt att den ena parten i förhållandet kan tappa lusten. Ibland tillfälligt men inte sällan heller mer eller mindre permanent.
Kroppen förändras. Man förändras som person över åren osv. Dynamiken i förhållandet kan förändras. Det kan vara hälsorelaterat osv osv osv. Inget ovanligt. Inget konstigt.
Det jag tycker är märkligt ändå är att just sexfrågorna skall ofta vara så känsliga och laddade inom många förhållanden. Det finns ju andra områden där man gjort saker tillsammans och som man av olika anledningar inte kan, eller vill, fortsätta med. Det kan vara träning, renovering av hus, trädgårdsarbete, äventyrsresor eller vad det nu är. Livet förändras. Man får andra perspektiv. Här brukar det sällan vara något problem att diskutera ens förändrade önskningar eller intresse utan att det skall bli jobbigt. Om ena parten en dag inte längre orkar med ambitiösa och tidskrävande trädgårdsprojekt så berättar man ju det. Och så hittar man en annan nivå eller eller en lösning. Om ena parten efter några års idogt golfspelande känner att ....nä...nu är inte det här roligt längre, så är det väl inte så laddat att ta upp ämnet till diskussion och titta på alternativa lösningar för den fortsatt golfintresserade parten. Men sex?
Det finns säkert förhållanden där man är lika obekymrade och öppna för att prata om sex och ge varandra sexuell frihet eller vad det nu är. Men jag tror att ni är väldigt få. Varför blir förändringar i sexlusten och sexlivet så problematiskt alltid?
