Män uppväxta med ensamstående mammor

Inget jag känner ingen.

Min erfarenhet är den motsatta när jag har dejtat män som har vuxit upp med ensamma mammor. 

De hade en sund kvinnosyn och respekterade mig som person vilket är bra förutsättningar för en seriös relation. 

De hade vuxit upp med kapabla, starka kvinnor och sett dem både som mammor och personer. 

Själv växte jag upp i en kärnfamilj med en dominant pappa och en mamma som hela tiden fick stå tillbaka. Jag lärde mig i alla fall vad jag inte vill ha av den uppväxten. 

Sedan finns det förstås ensamstående mammor som curlar sina söner precis som vissa mammor i kärnfamiljer men det har mer med mammans personlighet att göra än hennes civilstånd. 

Min erfarenhet är helt annorlunda, men det har nog mycket med att min man är äldste sonen och har förlorat både sin pappa och ett antal syskon på ett väldigt tragiskt sätt. Han har två småbröder kvar i livet och har liksom alltid tagit på sig rollen som manlig förebild för brorsorna. Han lärde sig tidigt att sköta hushållet såväl som att ta körkort och skaffa extrajobb, och har varit väldigt självständig sedan barndomen. Vi träffades när vi var unga och jag tyckte att han var förvånansvärt mogen för sin ålder.

Han har en djupt kärleksfull och respektfull relation till sin mor.

Mina föräldrar skiljdes när jag just fyllt 7 år. Jag blev 'nyckelbarn' nästan omgående, fick lära mig laga enklare mat själv och var oftast med kompisar och såg väldigt lite av min mamma. Min far flyttade efter 20 mil bort efter skilsmässan och var sällan i kontakt. 

I början av tonåren så började morsan springa på krogen flera gånger i veckan och vi sågs nästan aldrig fast vi bodde i samma lägenhet. Det kunde hända att vi inte träffades på en hel vecka emellanåt. På somrarna blev jag ivägskickad på feriehem/kollo mot min vilja i 8-10 veckor. 

Flyttade sedan hemifrån vid 17 år, jobbade parallellt med skola/högskola.

Jag har ingen aning om hur jag präglats av min uppväxt egentligen. Blev ju extremt självständig i tidig ålder redan. Singel numera sedan 20 år (3 barn på vägen) och tämligen ointresserad av ett fast förhållande. Lite oregelbundet sex blir det emellanåt så uppenbarligen är jag socialt kapabel, men omstart i 60-årsåldern känns inte direkt som något jag längtar efter. Äldre människor har så otroligt mycket livsbagage med sig, jag är rätt ointresserad av släkter, har några få nära vänner av båda könen och är mest intresserad av att leva MITT liv...