Det här med skilsmässa...Hur kommer det sig att det är totalt omöjligt för den ena men när motparten vill skiljas är plötsligt allt så himla enkelt?

*wtf?

ska det vara längst ner givetvis 

Min spontana gissning är att många skulle vilja att någon kom och gav partnern en uppsträckning och den då bara AHA! Jag lovar att jag ska ta halva ansvaret för allt så vi kan leva resten av våra liv lyckliga tillsammans.
Det kommer inte inträffa.

Man är rädd för det stora kliv som det faktiskt är att skilja sig. Det är inte lätt och det blir en väldigt turbulent tid så man försöker nog undvika den in i det längsta.
Man oroar sig för sin ekonomi, hur barnen ska klara det, hur omgivningen kommer att döma och ha åsikter, hur man ska lösa vardagspusslet med varannan vecka osv.

Alla dessa dåliga ursäkter beror oftast på att man vill att något magiskt ska hända så man slipper ta tag i den bistra verkligheten.

Den som tvekar för länge på nästa steg kommer att tillbringa livet stående på ett ben. Folk får inte tummen ur helt enkelt. Istället för att ta rodret över sin egen skuta låter de någon annan bestämma åt dem.

Håller med om allt detta.

Men sen är det nog också enklare att skiljas när båda faktiskt vill det. I stället för att behöva konfrontera en partner som är ledsen/upprörd/besviken över att bli lämnad.