Människor som argumenterar utifrån sina känslor..

Ge gärna ett konkret exempel.

Du menar kvinnor i allmänhet och vänsterkvinnorr i synnerhet?

Nej, det är ingen idé och det går inte heller, man kan aldrig motbevisa någons känslor eller upplevelser av en företeelse, inte heller då de tar sig uttryck i argumentation. Vad gäller logik är det inte så vanligt förekommande i vardagliga debatter att göra logiska analyser av inlägg, induktiva slutsatser är desto vanligare. Låt de skriva på sina sätt och med sina förutsättningar.

Så om tex min egen erfarenhet av något är samma som mina vänners och flera andras som jag vet om så räknas inte dessa för att de inte finns med i vetenskapliga artiklar? 

Det beror ganska mycket av exakt vad som diskuteras och exakt vad en person påstår. Jag tycker att generellt sett så är det viktigare att någon kan föra ett rationellt resonemang och kunna motivera sina åsikter, än att personen måste lägga med länkar på massa vetenskapliga studier. Anekdotisk bevisföring kan vara en del i rationellt resonemang.

Och det här med vetenskapliga artiklar, det krävs att man är hyfsat insatt i det aktuella ämnet och har en viss vana att läsa artiklar för att man ska kunna ta till sig vad som står i en artikel, och en länk till till exempel en populärvetenskaplig tidning eller, som det ofta är, kvällspress där en journalist med på sin höjd en master i ett helt annat ämne, ska tolka och tala om för läsarna vad en studie säger, det är om man ska vara petig ingen vetenskaplig källa. 

Det är ganska vanligt att folk inte förstår vad forskning/vetenskap är för något och vad den kan visa. Samma sak med statistik, och hur man för ett rationellt och logiskt resonemang. 

Men visst finns det människor som det av någon anledning inte går att diskutera med, men det är sällan för att de är dumma eller känslomässiga (nu tror jag att de flesta människor grundar mycket av sin världsbild/åsikter på känslor, det handlar bara om i vilken grad individen gör detta). Människor är påverkade av sin omgivning och sina erfarenheter, mycket mer än vad vi inser, tror jag. Det färgar hela vår tillvaro och gör att två människor kan uppfatta samma företeelse på diametralt olika sätt, utan att den ena nödvändigtvis kan sägas ha direkt fel. Det gäller såklart inte allt, det finns frågor där det faktiskt finns rätt och fel, sant och falskt. Frågan är bara om det ens är möjligt att utröna hela sanningen?

Skulle kunna vara att ni är en ganska homogen grupp som skulle förväntas ha liknande upplevelser oavsett. Så det går som anekdotisk bevisföring.

Sen kan det vara av värde ändå, beroende på syfte/situation etc. Om du har upplevt en sak på ett visst sätt så kanske inte statistiken "förringar" din upplevelse eller säger att du har fel. 

Statistik och vetenskap är inte slump. Och för att skapa hållbar forskning så ska ju samma slutsats kunna reproduceras. 

Kan du inte diskutera utan att försöka motbevisa?
Låter som problemet ligger hos dig.

Instämmer, TS tycks vilja odugligförklara alla som inte kan länka till någon påstått vetenskaplig studie och bortser från egen praktisk erfarenhet. Dessutom kan forskningsresultat tolkas på olika sätt, det går inte att bara slå fast något som en obestridlig sanning.

Om forskningsstudierna är välgjorda, och det är flera olika team/forskare som kommer fram till liknande resultat, då finns det stöd för en viss uppfattning inom det forsningsfältet.

Men politiska och religiösa inriktningar kan påverka så att vissa frågor inte ställs och vissa ämnen blir ganska outforskade.

Sedan kan det finnas stort stöd för en uppfattning i forskningen, men politikerna bryr sig inte. Exempelvis har man sett att det inte är bra för barns utveckling med för stora barngrupper i förskolan, men ändå ökar barnantalet i grupperna...

Anta att man har tre olika typer av kunskap att spela med, vetenskaplig systematik, erfarenhet och praktik och emotionell kunskap, hur man upplever något. Problem uppstår när erfarenheter används för universella påståenden. Eller när vetenskap används som retoriskt vapen. Och då känslor presenteras som intersubjektiva (eller objektiva som många kallar det) fakta. En upplevelse kan inte vara fel i egenskap av upplevelse, men man kan ifrågasätta slutsatserna som dras av upplevelsen. Men att ifrågasätta behöver inte betyda att man behöver motbevisa varandra. Visst kan det vara kul inom logiska eller matematiska frågor, men för egen del tror jag annars på en mer undersökande stil än en konfrontativ.

Istället för att utgå från "hur visar jag att personen har fel?" så kan man kanske utgå från "hur hänger din världsbild ihop? vad för grundantaganden utgår du ifrån? vad skulle kunna få dig att ändra uppfattning?" Man behöver inte motbevisa varandra, än mindre på ett forum.

Ja, jag vet, men TS anser ju med sitt argument att det ska finnas vetenskapliga studier att vi faktiskt inte skulle räknas. 

Man kan bevisa (nästan) vad som helst med statistik beroende på hur man mäter.