Har du svårt att skaffa vänner?

Ja. Jag har social fobi och även tystlåten rent allmänt. Kan inte prata med folk ens om jag skulle försöka för jag kommer inte på något att säga. Det är helt tomt i huvudet när jag försöker komma på något att säga.

Ja. Jag har social fobi och även tystlåten rent allmänt. Kan inte prata med folk ens om jag skulle försöka för jag kommer inte på något att säga. Det är helt tomt i huvudet när jag försöker komma på något att säga.

Jag vet med mig att jag är en "knepig" person. Har alltid varit. Har aldrig förstått varför man ska göra något bara för att "alla andra" gör det. Det var det som gjorde att jag blev utfryst i skolan från 6an och resten av grundskolan. För jag ifrågasatte varför jag skulle testa att röka när det luktade så illa och dricka alkohol när jag ändå inte fick köpa. 

Jag är hyfsat bokstavlig i det jag säger och förutsätter att folk säger det de menar. Att "läsa mellan raderna" är inte min grej alls. 

Har ingen diagnos, ser inte behovet av det, men jag har en del autistiska drag, absolut. 

Jag spelar inga spel i mitt sätt att vara, jag är den jag är och acceptera det eller låt mig vara. 

Jag har lätt att lära känna nya människor men svårt att värma upp och våga släppa in folk på djupet innan jag vågar lita på dem. Jag blev "bästa vän" när jag var yngre med så många människor som inte alls visade sig vara bra människor så numera har jag svårare att lita på folk och är försiktig med vem jag blir vän med.

Jag skulle inte påstå att jag har svårt att "få" vänner, jag har svårt att lita på folk till den grad att jag kallar dem vänner. Jag har hellre ett fåtal riktigt nära vänner än är allas "bästa kompis".

De vänskaper jag haft har sällan varit långvariga. Efter ett tag har de slutat svara i sina mobiler eller helt sonika tryckt av samtalet när jag ringt. Sen har det hänt att de ringt några veckor senare, bett om ursäkt och menat att de varit upptagna med annat, och därför inte kunnat svara, men då har det ofta bara handlat om att de själva känt sig ensamma eller behövt hjälp med något.

Tidigare i mitt liv har jag haft olika former av psykisk ohälsa och av erfarenhet vet jag att folk brukar fly fältet och göra sig oanträffbara om de fattar att man har problem, dvs de som menat sig vara "vänner". Sen har man dugit igen när man mår bättre, men då började jag säga tack men nej tack Dög jag inte att prata/ umgås med när jag var i kris/ mådde dåligt så vill jag inte ha med dem att göra när jag mår bättre heller.