Hjälp mig välja, hur tänka?

Är i ett förhållande sedan 10 år tillbaks och har nu de senaste två åren kärat ner mig i en man som är en kompis från förr (föredetta granne) och tillika även en gammal flamma. Nu vet jag varken ut eller in över hur jag vill ha det. Den andre mannen har sagt att han lämnar om jag vill ha honom, något man så klart inte vet, men det får mig att fundera. Mycket.

Min sambo: Jämnårig, väldigt social och älskar folk och fest. Lite ?hetsig? i sitt sätt, inte så lugn. Går bra ihop med föräldrar och vänner, alla älskar honom. Jag är mer introvert och gillar att läsa böcker och prata om djupare saker vilket han inte alls kan. Vår relation har alltid känts lite ?ytlig? just därför. Han är bra på att ta hand om hemmet, laga mat och städa och är en ?perfekt? man på pappret. Han kan dock inte kyssas och vi har alltid saknat passion mellan oss. Han är hemmakär och inte så mycket för att hitta på saker tillsammans.

Den andre: 10 år äldre än mig. Lugn. Har 3 utflugna barn och en särbo som är kontrollerande. Vi kan prata om allt, det finns massor av passion, samtalsämnen, gemensamma intressen. Han är påhittig och finurlig och vill gärna göra saker tillsammans, resa och sånt. Han är dock mer tyst och inte lika socialt geni som min sambo och jag tror det sociala med andra hade blivit mer krystat. Han är ingen som lagar mat och handlar självmant, men städar gärna. 

Har någon annan varit i min sits och kan ge tips om hur ska man tänka? Jag är 40 år, inga barn, däremot har vi ett hus ihop och mycket socialt. Jag och den andre mannen ses inte för att vi ska kunna dämpa känslorna, men jag känner att det nästan blir värre trots att det var över 4 månader sedan vi hördes av. Blir galen av detta?! På ett sätt vill jag ha det trygga jag har nu med sambon. Men passionen och det den andre mannen väcker i mig har jag aldrig känt förut. 

Det enda man kan vara säker på att det blir vardag med den nya också en dag.

Ge din nuvarande en chans att lämna skiten, någon som ens öppnar dörren för att bli kär i andra är inte mycket att hänga i granen i min värld.

Hur du ska göra vet du bäst själv, jag vill bara flika in att man ofta träffar sin motsats av en anledning. När man träffar någon som är som sig själv blir det lätt en känsla av att man har hittat hem, men ofta försvinner den glöden rätt fort, för man blir rätt trött på någon man är för lik, det blir lätt väldigt tråkigt. Man krockar även lättare, när man ligger på samma frekvens.

Ligger man på helt olika frekvenser kan man kanske störa sig ibland för att man inte riktigt förstår sig på den andra, men det blir sällan samma friktion som när man är för lika varandra.

Sammanfattningsvis tror jag att du bör lämna och leva själv ett tag, att byta säng utan att reflektera är ofta en kortsiktig lösning. Det låter mer som att du ser den andre mannen som ett bekvämt alternativ, inte kärleken i ditt liv.

Skilj oå sak och person här. 

Ska du lämna din man så gör det för du tröttnat på er relation,  inte längre är kär, saknar olika delar och att du upplever att olikheter blir allt mer skavande.  Dvs lämna honom av rätt skäl. 

För risken är stor att lämnar du pga den andra så är du inte medveten om eventuella röda flaggor utan bara ångar på och kan sluta med kraschlandning delux. Allra helst om han faktiskt fegar ur och aldrig lämnar sitt liv. Då har du ett liv  i spillror och skam för många år framåt. 

Lämna din man, ta konsekvenserna,  landa I ett nytt liv med att stå på egna ben och bli självständig och självgående.  Se om den andra mannen ens längre är ett alternativ eller om du kanske hittar en helt ny man eller faktiskt är nöjd att leva själv och bara dejtar som du vill.