Seriös hjälp! Inför dejt 2 där 1 inte kändes bra.

Nu får ni fan hjälpa mig. Medelålders kvinna som dejtar efter 20 års äktenskap. Han var inget av det jag föreställt mig, alltså utseendemässigt. Så fin kontakt på, han är underbar på alla sätt. Vill ge det fler chanser, och vi ska ses imorn. Hur ska jag tänka? Försöker läsa mig till hur vi människor funkar, men blir inte klok. Tror att han är en på tusen, men jag stör mig på hans utseende. Kan man skärpa till sig/tänka om? Eller är det kört? Hur många dejter ska jag ge det?

Tack så mycket för alla kloka svar. Han är inte första bästa, utan en ganska noga utvärdering av många. Vi klickar helt sinnessjukt bra. Usch. Vet varken ut eller in. Känns så svårt allting. Jag ska känna efter, är ju inte 20 längre.

Tack så mycket för alla kloka svar. Han är inte första bästa, utan en ganska noga utvärdering av många. Vi klickar helt sinnessjukt bra. Usch. Vet varken ut eller in. Känns så svårt allting. Jag ska känna efter, är ju inte 20 längre.

Tack så mycket för alla kloka svar. Han är inte första bästa, utan en ganska noga utvärdering av många. Vi klickar helt sinnessjukt bra. Usch. Vet varken ut eller in. Känns så svårt allting. Jag ska känna efter, är ju inte 20 längre.

Tack. Ni alla är verkligen fina och ni hjälper mig mer än ni anar. Har ingen egen familj, är fosterbarn, men har massor av egna barn. Jag har träffat honom igen, och känslan kvarstår. Han är så jävla underbar som människa, men jag tänder inte på honom som person. Han är typ 20% Mr Bean i hur han beter sig. Men så trygg, kärleksfull osv. Så rädd att för att kasta bort nåt fint. Och vi har sex. Och det är bra. Så allt handlar om hur han rör sig, och för sig. Sitter med benen ihop som en tjej. Jag fattar inte vad det är för fel på mig. Hur FAN ska man sortera? Sen finns det män som skriver ?kan jag få en bild på din fitta??. Han är tusen mil från det. Usch. Ikväll känner jag mig lost. Trodde att jag skulle vara med min exman till döden liksom?

Tack. Ni alla är verkligen fina och ni hjälper mig mer än ni anar. Har ingen egen familj, är fosterbarn, men har massor av egna barn. Jag har träffat honom igen, och känslan kvarstår. Han är så jävla underbar som människa, men jag tänder inte på honom som person. Han är typ 20% Mr Bean i hur han beter sig. Men så trygg, kärleksfull osv. Så rädd att för att kasta bort nåt fint. Och vi har sex. Och det är bra. Så allt handlar om hur han rör sig, och för sig. Sitter med benen ihop som en tjej. Jag fattar inte vad det är för fel på mig. Hur FAN ska man sortera? Sen finns det män som skriver ?kan jag få en bild på din fitta??. Han är tusen mil från det. Usch. Ikväll känner jag mig lost. Trodde att jag skulle vara med min exman till döden liksom?