Personlighet hos Kriminalvårdare

Jag tänker att det är väl inte fångvaktarna som ska förbättra fångarna? Det finns ju psykologer, kuratorer, lärare de får undervisning osv. Det är väl den typen av personal som ska hjälpa dem till ett normalt liv. 

Ja jag känner till det fallet, som var extremt. Kriminalvården fick hård kritik för att hon jobbade ensam, vilket egentligen inte är tillåtet. 

Det finns många kvinnor som dagligen arbetar inom kriminalvården med olika typer av interner, bl.a. kvinnliga,  utan problem. 

Ts, DU kommer inte kunna "hjälpa" en intagen till ett normalt liv. Du är inte anställd för det. Hoppas du inte får jobbet för du är helt fel ute.
Sök nåt som passar dig bättre.

Hjälpa är för mig att behandla intagna med respekt, lyssna och annat som inte betyder att TS tänker "bota från kriminalitet" dvs inte opassande. Helt enkelt att behandla dessa som människor, inte bottenskrap.

Det är inte vad ts skrev. Det är normalt mänskligt beteende men inte vad ts hoppas på. 

"? Ska man inte vilja hjälpa de intagna till ett bättre liv/framtid?"

= behandla dom som människor är en bra inställning

Har suttit häktad ett tag även vänner som har, ALLA behandlar de intagna så. Ts vill göra skillnad, det kommer hon. INTE göra som plit!

Ja, absolut att det de intagna kanske främst får sin rehabilitering genom andra instanser/yrkesgrupper än just kriminalvårdarna. Åtminstone tänker jag att det är genom detta som förändringen blir tydligast. Jag ser dock fortfarande inte varför det är till en nackdel för en kriminalvårdare att vilja hjälpa de intagna. 

Hur tänkte du nu? Det är ju en del av kriminalvårdens kärnuppdrag och visionen ?Bättre ut? som handlar om att internerna ska förberedas för ett normalt liv utan brott. 

Citat från en jobbannons för kriminalvårdare:
Vårt viktigaste mål är att minska återfall i brott ? att bryta den onda cirkeln. 

Att arbeta som kriminalvårdare betyder att du kan göra skillnad för andra människor och bidra till ett bättre samhälle. För att trivas och lyckas i ditt uppdrag är det viktigt att du delar Kriminalvårdens grundläggande värderingar om en human människosyn, respekt för individen och tron på att människan är utvecklingsbar.
https://www.kriminalvarden.se/jobba-hos-oss/lediga-jobb/kriminalvardare-till-anstalt-och-hakte-i-norrkoping-semestervikariat/

Detta gäller väl på alla arbetsplatser, dvs inget unikt för Kriminalvården. Men det räcker ju inte för att förändra någon fånges liv. De behöver ju mkt mer hjälp än så. 

När du väl börjar så har du noll nytta av att:

För att trivas och lyckas i ditt uppdrag är det viktigt att du delar Kriminalvårdens grundläggande värderingar om en human människosyn, respekt för individen och tron på att människan är utvecklingsbar.

Dom intagna märker DIREKT om det är en ny och vek som börjat.
Dom kommer börja grilla dej direkt på att få fördelar och ger man dom
lillfingret som tar dom hela armen. 
Man måste vara stenhård från första dagen.

Har du tur så hamnar du på en avdelning med äldre rutinerade som visar
hur du skall agera. Annars blir du uppäten.

Anstalten Norrtälje var ett helvete, Österåker var något bättre. 
Kan fortfarande drömma mardrömmar om Norrtälje.

Jag tycker att Anonym (m) säger det väldigt bra:Exakt så. Men när du börjar engagera dig känslomässigt och brinner för att verkligen göra en skillnad, då hamnar du lätt på hal is. Det är oerhört svårt att vara starkt känslomässigt engagerad och drivas av en stark vilja att "rädda" folk, och samtidigt upprätthålla de (ofta väldigt hårda och i de intagnas ögon orättvisa/idiotiska/kränkande) regler och gränser som finns. 

Tja,

Jobbade inom kriminalvården en sommar. Är man men brukar dock anses vara "bögig" av många andra män. Är dock hetero och älskar kvinner! Hur som haver, man behöver inte vara stor och biffig för att vara kriminalvårdare. Det man behöver är en hjärna och ett starkt psyke. Jag har aldrig varit rädd inom kriminalvården. Situationer som har kunnat eskalera har jag dämpat med mitt tålamod och lugn. Sen vägde jag iofs runt 100 kg när jag jobbade där (men mycket var fett), dessutom tränat thaiboxning en stor portion av livet. 

Man måste ha ett starkt psyke för det är ett oerhört tråkigt jobb (du sitter också i fängelse). Och de intagna kan vara bra på att manipulera, så att sätta gränser är viktigt. 

Pondus och respekt får man inte genom att vara en biff. Det får man genom att vara en schysst och konsekvent person. Hade många unga tjejer som var bra kollegor. Och en del muskelberg som var totalt blåsta i skallen och ofta bidrog till bråkiga situationer. 

Kriminalvårdarna ska också vara en del av det förändringsarbetet. De ska erbjuda normala, professionella, positiva relationer, och måste därför vara både stabila och no-nonsense och medmänskliga på samma gång. "tough love" kanske man kan uttrycka det som. De ska vilja väl, men får inte vara för naiva så att de börjar låta sig utnyttjas. 

Personligen tror jag inte att kvinnor - och särskilt inte UNGA kvinnor som levt skyddat i hela sina liv - är rätt personer för detta. Många som har varit så där idealistiska och naiva, och först efteråt upptäckt att de hela tiden blivit utnyttjade, tar ju också skada i själen... Det är bättre att vara beredd på det från början, även om internen i fråga är charmig, ser bra ut, vet hur han ska lägga orden...

(Jag har själv inte arbetat som kriminalvårdare, men jag har arbetat som behandlingsassistent på ett HVB-hem för familjer, där en stor del av papporna, och också någon mamma, hade suttit i fängelse innan. Så det var same, same but different - även där fanns det ju regler att förhålla sig till, som att de boende måste ansöka om permission, inte fick gå någonstans utan att berätta vart de gick, absolut inte dricka alkohol eller ta droger, inte störa de andra familjerna...)

Det är ju snarare naiviteten som är problemet än könet. Jag har jobbat med ungdomar som missbrukar och är kriminella och har sett nyexade manliga socionomer bli grundlurade för att de har en naiv syn på jobbet och ungdomarna. 

Jag är kvinna men uppfostrades inte till att bli naiv utan rätt krass och lärde mig genomskåda manipulation tidigt. Jag hade dessutom en (diagnosticerad) psykopat i min närhet så jag lärde mig av de värsta. 

Jag kan tänka mig att jobba inom kriminalvården men mer av intresse och för erfarenheten. 

Jag finner inte kriminella män attraktiva öht oavsett hur de ser ut. Det lockar mig inte alls, tvärtom. Jag attraheras av män som har självdisciplin, agerar korrekt och är skötsamma. Risken för attraktion är alltså 0.

Det är väl snarare min syn på kriminella som jag skulle få jobba med. 

Jag tror kriminalvården mår bra av att ha olika personlighetstyper i den. Vissa hårda, vissa mjuka. Att plitarna är olika är nyttigt för fångarna då de förväntas komma ut i samhället där de förväntas kunna hantera att interagera med människor som är olika men ändå kunna följa regler. Om plitarna är likadana och inte individer blir de instutitionsskadade.

En typ av person som inte passar är dock de som attraheras av bad boys. Om du är ärlig mot dig själv och är en sådan så passar du inte i kriminalvården.