Vad är det egentligen med människor som inte möter allas blick under ett pågående möte, när vi är flera som sitter i rummet? Jag tycker att det är både oartigt och respektlöst när till exempel jag aldrig får en enda blick från personen som pratar, utan hen bara tittar på vissa utvalda personer i rummet. Detta händer mig jämt, särskilt om det är män som pratar? Är det osäkerhet?
Svårt att säga när man inte observerat just den gruppen.
Jag tycker att man sällan ser folk rakt i ögonen till vardags mer än flyktigt även om man är "goda jobbvänner". Det blir lätt laddat att hålla kvar någons blick för länge och gäller det män så uppfattas det som lite utmanande/ aggressivt också, om jag minns rätt från psykologin.
Alltså att män ofta undviker att se andra män i ögonen för att inte tolkas som att de försöker dominera när de inte gör det. Äsch...jag tar hjälp av AI för jag tycker detta är intressant:
Svårt att säga när man inte observerat just den gruppen.
Jag tycker att man sällan ser folk rakt i ögonen till vardags mer än flyktigt även om man är "goda jobbvänner". Det blir lätt laddat att hålla kvar någons blick för länge och gäller det män så uppfattas det som lite utmanande/ aggressivt också, om jag minns rätt från psykologin.
Alltså att män ofta undviker att se andra män i ögonen för att inte tolkas som att de försöker dominera när de inte gör det. Äsch...jag tar hjälp av AI för jag tycker detta är intressant:
Men sen är det klart svårt för oss att veta om andra tittar från sidan/bort
för att du är för snygg eller för avvikande i ditt yttre
för att visa att de inte är hot mot dig och att du kan vara bekväm i gruppen
för att de själva är socialt blyga eller
för att andra i rummet är högre i rang och behöver hållas koll på eller imponeras på medan du har mindre betydelse, som deras primathjärnor uppfattar saken
De kanske har lättare att se någon i ögonen om personen utstrålar värme, acceptans och intresse. Så fungerar jag iallafall. Har också svårt med ögonkontakt ibland, särskilt när jag inte känner mig fin.
Jag skulle säga att det är ganska vanligt att en talare hittar några få personer som den fokuserar på. Oftast är det nog omedvetet.
Uppenbart en form av autism.
Likadant när person 1 ställer en fråga till person 2, som svarar direkt till person 3.
Också lite mystiskt för de som befinner sig i rummet men något som person 2 är omedveten om. Lite samma beteendemönster.
Jag skulle säga att det är ganska vanligt att en talare hittar några få personer som den fokuserar på. Oftast är det nog omedvetet.
Typiskt dagens skärmberoende människor. De har blivit så ovana att möta andras blickar att de ser det som "obekvämt". Men ALLA som fått en normal, god uppfostran vet att man möter andra med blicken om man vill skapa förtroende. Personer som tittar ned eller tittar bort, eller glor ned i skärmen, har fram till 2000-talets digitalisering, setts som ohövliga, oärliga, eller att de döljer något. Det måste bli en rättning i leden.
Ibland önskar jag att det kunde dyka upp t.ex. en influencer med militärisk disciplin som gjorde det "trendigt" att se varandra i ögonen igen. Som man sa i det militära förr. "Stå rak i ryggen och himla inte med ögonen".
Jag upplever att det beror på att ens idéer och förslag inte väger lika tungt som de andras men kan ha fel, hoppas jag.
Hur som helst tycker jag att det är otrevligt och ett sätt att förminska en annan människa, kränkande faktist.
Känner igen det där. Är också kvinna och en man på jobbet tittar konstant bara på andra män när han pratar oavsett situation. Extremt irriterande jag har tom påpekat det, han blev generad men fick inget riktigt svar.
Oavsett varför så upplever i alla jag det som förminskande och ett sätt att utesluta/visa hur obetydliga den/de andra är. Har inte råkat ut för att kvinnor beter sig på samma sätt.
Det kan vara så många orsaker till att en person beter sig så, därför tycker jag att det är synd att utgå från att det är för att förminska eller frysa ut dig. Att ställa frågan tror jag är viktig för att få reda på varför. som någon säger så skapas lätt skam och tystnad då. Men det kan också lära dig att dina största farhågor sällan stämmer. För det är faktiskt ofta så när vi har negativa tankar kring andras beteende. Om inte personen har någon form av personlighetsstörning d v s. Men det är faktiskt ganska ovanligt.
Det finns många faktorer som kön och annat som påverkar hur vi möter och blir bemött av andra. Det är svårt att förändra andra och att vara frustrerad över det kommer förmodligen inte hjälpa. Jag vill absolut inte förminska din känsla, eller blunda för hur de beter sig. men tyvärr kommer du, jag och många andra bli mer eller mindre illa behandlade hela livet av olika orsaker. Men sällan för att den som gör det vill oss illa, utan snarare för att det är medfött, osäkerhet eller att de inte vet hur de ska göra istället. Du kan till exempel läsa på om begreppet resiliens som är populärt att prata om nu för tiden. För att stärka dig själv så att du inte påverkas lika starkt av dessa situationer och lär dig hantera dem på ett sätt som gör att du mår bättre.
Jag söker aldrig ögonkontakt i möten med flera personer i om jag inte riktar det jag säger till en specifik person. Jag "scannar" av alla i rummet hela tiden om jag presenterar något.
Typiskt dagens skärmberoende människor. De har blivit så ovana att möta andras blickar att de ser det som "obekvämt". Men ALLA som fått en normal, god uppfostran vet att man möter andra med blicken om man vill skapa förtroende. Personer som tittar ned eller tittar bort, eller glor ned i skärmen, har fram till 2000-talets digitalisering, setts som ohövliga, oärliga, eller att de döljer något. Det måste bli en rättning i leden.
Ibland önskar jag att det kunde dyka upp t.ex. en influencer med militärisk disciplin som gjorde det "trendigt" att se varandra i ögonen igen. Som man sa i det militära förr. "Stå rak i ryggen och himla inte med ögonen".