Vad är det egentligen med människor som inte möter allas blick under ett pågående möte, när vi är flera som sitter i rummet? Jag tycker att det är både oartigt och respektlöst när till exempel jag aldrig får en enda blick från personen som pratar, utan hen bara tittar på vissa utvalda personer i rummet. Detta händer mig jämt, särskilt om det är män som pratar? Är det osäkerhet?
Typiskt dagens skärmberoende människor. De har blivit så ovana att möta andras blickar att de ser det som "obekvämt". Men ALLA som fått en normal, god uppfostran vet att man möter andra med blicken om man vill skapa förtroende. Personer som tittar ned eller tittar bort, eller glor ned i skärmen, har fram till 2000-talets digitalisering, setts som ohövliga, oärliga, eller att de döljer något. Det måste bli en rättning i leden.
Ibland önskar jag att det kunde dyka upp t.ex. en influencer med militärisk disciplin som gjorde det "trendigt" att se varandra i ögonen igen. Som man sa i det militära förr. "Stå rak i ryggen och himla inte med ögonen".
Jag upplever att det beror på att ens idéer och förslag inte väger lika tungt som de andras men kan ha fel, hoppas jag.
Hur som helst tycker jag att det är otrevligt och ett sätt att förminska en annan människa, kränkande faktist.
Känner igen det där. Är också kvinna och en man på jobbet tittar konstant bara på andra män när han pratar oavsett situation. Extremt irriterande jag har tom påpekat det, han blev generad men fick inget riktigt svar.
Oavsett varför så upplever i alla jag det som förminskande och ett sätt att utesluta/visa hur obetydliga den/de andra är. Har inte råkat ut för att kvinnor beter sig på samma sätt.
Det kan vara så många orsaker till att en person beter sig så, därför tycker jag att det är synd att utgå från att det är för att förminska eller frysa ut dig. Att ställa frågan tror jag är viktig för att få reda på varför. som någon säger så skapas lätt skam och tystnad då. Men det kan också lära dig att dina största farhågor sällan stämmer. För det är faktiskt ofta så när vi har negativa tankar kring andras beteende. Om inte personen har någon form av personlighetsstörning d v s. Men det är faktiskt ganska ovanligt.
Det finns många faktorer som kön och annat som påverkar hur vi möter och blir bemött av andra. Det är svårt att förändra andra och att vara frustrerad över det kommer förmodligen inte hjälpa. Jag vill absolut inte förminska din känsla, eller blunda för hur de beter sig. men tyvärr kommer du, jag och många andra bli mer eller mindre illa behandlade hela livet av olika orsaker. Men sällan för att den som gör det vill oss illa, utan snarare för att det är medfött, osäkerhet eller att de inte vet hur de ska göra istället. Du kan till exempel läsa på om begreppet resiliens som är populärt att prata om nu för tiden. För att stärka dig själv så att du inte påverkas lika starkt av dessa situationer och lär dig hantera dem på ett sätt som gör att du mår bättre.
Jag söker aldrig ögonkontakt i möten med flera personer i om jag inte riktar det jag säger till en specifik person. Jag "scannar" av alla i rummet hela tiden om jag presenterar något.
Typiskt dagens skärmberoende människor. De har blivit så ovana att möta andras blickar att de ser det som "obekvämt". Men ALLA som fått en normal, god uppfostran vet att man möter andra med blicken om man vill skapa förtroende. Personer som tittar ned eller tittar bort, eller glor ned i skärmen, har fram till 2000-talets digitalisering, setts som ohövliga, oärliga, eller att de döljer något. Det måste bli en rättning i leden.
Ibland önskar jag att det kunde dyka upp t.ex. en influencer med militärisk disciplin som gjorde det "trendigt" att se varandra i ögonen igen. Som man sa i det militära förr. "Stå rak i ryggen och himla inte med ögonen".
Jag söker aldrig ögonkontakt i möten med flera personer i om jag inte riktar det jag säger till en specifik person. Jag "scannar" av alla i rummet hela tiden om jag presenterar något.