Hobbys i relation?

Lördagar åker du till havet, han tar hand om barn och hus
Söndagar mekar han bil, du tar hand om barnen

En eftermiddag och kväll varje helg gör ni något tillsammans. Turas om att bestämma.  Alla följer med. 

Den viktiga skillnaden här är väl inte vilka hobbies ni har utan vem ni vill göra dem med. Det låter som att du vill sitta på en klippa och prata med din man. Din man vill sticka iväg ensam. 

Ni har självfallet samma rätt att få tid till det ni vill göra oavsett om det är pilla sig i naveln eller bygga ett till uthus som inte behövs. 

Lär dig att sluta svara jag vet inte när din man frågar vad du vill göra. Ha ett svar klart, det räcker att säga jag vill att vi umgås idag, eller idag vill jag vara barnfri tex. 

Utöver att du vill att ni gör vissa saker tillsammans, måste det vara "dina" grejer?

Du vill sitta med honom på en klippa. Vill du det även om han är obekväm och signalerar med hela sin varelse att han inte vill vara där?
Han vill mecka med bilar och åka bil. Kan du tänka dig att göra det med honom? Eller kommer det göra dig obekväm och uttråkad?

Ni kanske inte behöver göra de här sakerna ihop. Du har ditt och han har sitt. Med sina bekanta som gillar det han gör. Och du kör ditt race.

Tillsammans får ni hitta något helt annat verkar det som. Som båda kan uppskatta. Kanske inte bara ni två utan alla i familjen?

Annars får ni vara tydliga och göra som någon skrev. Ena dagen är din dag då du är fri att göra vad du vill medan han sköter hemmet och barnen. Och andra dagen tvärtom. 

Jag tänker att egna intressen har man var för sig och srn tillsammans får man skapa gemensamma intressen som är frikopplat från övriga hobbys/projekt 

Gemensamma intressen kan ju vara direkt kopplat till just familjen och tiden tillsammans både stort och smått , utflykter till museer,  äventyrsbad,  övernattning på hotell och nån aktivitet, man umgås kontinuerligt med släkten, bygger lekstuga från grunden,  campar och vandrar , spelkväll med familjen ,  man följer gemensamt med barnen på deras aktiviteter etc etc...  

Sen kan jag i vissa fall tycka att man måste lära sig kompromissa...  jag har många gånger tagit med mig rn bok eller en stickning och varit med min partner på hans grejer,  vi har fått tid ihop och båda har blivit nöjda.  Sen har han gillat läget och följt med mig ett par timmar här och där när jag gjort mitt och även då har han känt sig nöjd efteråt och vi har många gånger haft fika med oss på båda aktiviteter och avslutat dagen med det eller att vi käkat pizza nånstans.  

Sen har jag bekanta som på vissa plan lever parallella liv .. hon är egen företagare och sticker relativt ofta iväg på mässor och utställningar kopplat till företaget där nytta förenas med nöje och som svar på det sticker han iväg på sitt håll på regelbundna helger där han träffar vänner och gör sitt.   Ibland möts dom på mitten och han följer med henne men gör sitt eget på dagarna och så möts dom upp på hotellet på kvällen . 

Jag skriver och läser och diskuterar politik och relationer. Jag lever till stor del mitt liv inne i huvudet.

Min fru sjunger i kör, reser på körläger ibland. Hon är väldigt engagerad i sina barnbarn, vilket jag inte är. Jag lyssnar på hennes kör ibland, leker en stund med något barnbarn, hjälper till med mat och disk när de är hos oss.

Vi lever lite grann parallellt, men det finns något gott i det också. Vi vilar oss från varandra, måste inte jämt göra saker ihop. Och när den ena gör något annat så har den något att berätta och prata om efteråt.

Hon skulle vilja att jag sjöng i kören. Jag skulle vilja att hon intresserade sig mer för "det stora livet" i samhället, och kanske lite mindre för "det lilla livet" i hennes barns och barnbarns liv. 

Men det går an.