Anonym (small_lemons)

Igår 16:09

47 svar

En inte snygg historia med ett brutalt slut

Hej,

Jag skriver nog här mest för att ge röst åt min historia. Jag vet inte vad jag förväntar mig i övrigt - kanske att någon kan relatera till denna typ av förlust, utan att ha upplevt precis samma sak.

Jag befinner mig just nu i akut kris, sorg och förlust av en viktig anknytning.

Del 1 - hösten

Jag är gift sedan 9 år tillbaka och har tre mindre barn. I oktober träffade jag (planerat) en person som jag hade en form av kärleksrelation med för 18 år sedan (det blev aldrig varaktigt då jag var 19 år och han 28 när vi träffades), i en annan stad och land, där han fortfarande bor idag, med sin fru och sina två barn. Vi hade inte haft någon kontakt på 11 år, och tanken var bara att ?catch up? eftersom jag råkade befinna mig i staden.

Så blev det inte riktigt. Mötet blev dels väldigt emotionellt laddat, där vi pratade om allt som hände mellan oss så för 18 sedan när vi först träffades, och slutade med kyssar.

Två kvällar sedan (min sista kväll kvar i staden) kom han till min lägenhet och vi fortsatte på den inslagna vägen. Inte heller denna gång gick det längre än kyssar. För honom var det nog stress över att behöva komma hem i tid till sin fru, för mig kunde jag nog inte gå över den gränsen mentalt.

Jag åkte sedan hem och tänkte att vi kanske skulle hålla ?lite? kontakt. Istället blev få meddelanden till många, kontakten blev daglig, meddelanden blev till telefonsamtal, som blev till videosamtal. Det blev till delade filmklipp, långa samtal om jobb, barn, sjuka föräldrar osv osv.

?Kanske ses vi igen nästa höst? blev till ?vi kan inte vänta så länge?, och plötsligt hade jag bokat en ny resa till staden redan i februari, och han hade tagit två dagar ledigt från jobb. Från december fanns det alltså också ett datum att ?bygga upp? emot, vilket gav ytterligare driv åt relationen. Vi skapade en gemensam spellista där vi kunde ?säga allt vi inte vågade säga rakt ut?.

Del 2 - mötet

Jag kom till staden som planerat och mötet ägde rum. Det var fint men också sorligt. Han sa att han älskar mig (det kom inte som en chock för vi hade rört oss kring sådana formuleringar sedan ett tag tillbaka) med med tillägget ?men det sliter isönder mig att konstatera det?. Känslan var - är - ömsesidig. Dagen tog slut och jag gick och lade mig i väntan på dag 2 tillsammans.

Tidigt på morgonen väcks jag av en lång rad meddelanden. Jag behöver inte titta på min telefon för att veta att de är från honom, och att det inte är bra nyheter.
Han skriver och berättar att han varit tvungen att berätta för sin fru. Hon hade upptäckt att han inte befann sig på den plats han sagt, och han kunde inte ljuga mer. Han berättade allt som hänt mellan oss i oktober. Därtill berättade han att han kommit hem till min lägenhet på kvällen i februari, men intentionen att vi skulle ha ett fysiskt möte, men att han inte hunnit eftersom hon började ringa honom. Han utlämnade alltså all kommunikation mellan oss som pågick oktober-februari, att mötet varit i allra högsta grad planerat från oss båda, att han tillbringat hela torsdagen med mig, att vi hade haft sex. Och naturligtvis utelämnade han också den känslomässiga aspekten av vår relation, även om han påstod att hon "kunde höra det på honom".

Han går in i ett akut krisläge, där det enda han vill är att rädda sitt äktenskap (jag hade inte förväntat mig något annat). Hon ber honom att kapa all kontakt med mig omgående, att skriva ett avskeds-meddelande att vi aldrig mer kan ses eller höras. Han väljer dock ändå att prata en timme i telefon med mig på morgonen, och att gå med på ett sista möte (5 minuter) för att säga förväl. Han ger mig också en "hemlig" mailadress som jag kan skriva till honom på "om du vill prata uppriktigt de kommande veckorna". Han försäkrar mig också om att allt var sant mellan oss, men menar på att "vår relation hade kommit så långt den kunde utan att vi skulle bli tvungna att lämna hela vår liv och välja varandra."

Han berättar att han visste att vi hade behövt ha en svår konversation på fredagen (om fredagens möte hade blivit av som planerat) ang. hur vi skulle kunna fortsätta den här relationen. Och att det nog skulle vara bäst att dra ner på intensiteten när jag kom tillbaka hem. Han sa "även om du skulle komma tillbaka hit om ett år - vad skulle det bli för år för oss båda fram till dess? Att bara gå och vänta på varandra". Och han har såklart rätt.

Så till kärnan. Den här sorgen är värre än något jag tidigare upplevt. Jag visste att vi aldrig skulle kunna välja varandra (framförallt eftersom geografin gör det omöjligt - vi bor över 1000 mil från varandra - och har totalt fem barn att tänka på). Det betyder inte att jag inte hade velat - om jag hade kunnat. Så jag visste att jag skulle "förlora" honom förr eller senare, på ett sätt eller annat. Men detta avslut blev så extremt traumatiskt och abrupt. Vi gick från att på torsdagen säga att vi älskar varandra, till att han på fredagen tvingades totalt utesluta mig ur sitt liv från all framtid. Och även om jag förstår det, intellektuellt, att han var tvungen att revidera och reducera vår historia inför sin fru, så känns det ändå brutalt att veta att sanningen aldrig kommer existera för henne. Och att sanningen antagligen också behöver revideras i hans inre för att han ska klara av den här situationen. Vi gick från något stort och viktigt och sant, till något han nu måste skriva om i form av "detta var galenskap, det höll på att kosta mig mitt äktenskap.". Och jag blir lämnad helt ensam med den "sanna" historien, ensam med alla spår efter den (chatten med tusentals meddelanden som han tvingats radera hos sig).

En person som hela min tillvaro kretsat kring (på ett - och det måste sägas - absolut icke-hållbart sätt) de senaste fyra månaderna, är borta ur mitt liv för alltid. Utan möjligheten att fatta detta beslut tillsammans, utan möjligheten att sörja förlusten tillsammans, utan möjligheten att tillsammans hålla kvar det som var sant.

Jag vet inte hur man går vidare från det här.

SmallLemons

Igår 21:15

#31

Anonym (xxx) skrev 2026-02-26 20:53:20 följande:

Som andra redan har skrivit: mycket av dina känslor beror troligen på just avståndet, den begränsade tiden ni haft tillsammans, känslan av brådska att ta vara på den lilla tid ni haft, exalteringen i att ha en hemlighet tillsammans, omöjligheten som skapar tragik.

Jag har varit med om något liknande, och det som händer är ju att alla liknande scenarier ur romantiska filmer man sett poppar upp i huvudet. "Last call to Istanbul", liksom.

Här träffas vi av en ren slump - han är från Turkiet och jag är från Sverige, och så träffas vi i Melbourne - hur osannolikt är inte det?! Det måste vara en HÖGRE MENING med det, det var ÖDET, vi hör ihop för evigt bortom stjärnorna! ...och när vi ändå måste skiljas åt - för AAAAALLTIIID (snyft) - så är det så sorgligt så sorgligt, en sådan kärlekssorg har aldrig skådats på jorden sedan Romeo och Julia...

Det skulle ha blivit en vardag med honom också. Ingen är unik, och någon "Den Rätte", som är förutbestämd för en, och som man träffar en dag av en slump - finns inte. Hade det inte blivit denne man så hade det blivit någon annan, som du tillskrivit samma enastående egenskaper. Bara för att du var uttråkad hemma.

Du har helt rätt i allt du skriver. Jag är medveten om att det är ramarna som gör historien så stor. Som jag uttryckt tidigare: en explosiv cocktail av nostalgi + känna igen en yngre version av sig själv + avstånd + ingen vardag + förbjudenhet osv. Men trots allt i kombination med att det är en person som jag är väldigt kompatibel med och alltid haft känslor för (jag har svårt att tro att detta kunnat uppstå med någon helt ny i mitt liv).

Men jag har inga föreställningar om att detta var ödet eller att han är den ende rätta för mig. Tvärtom kan jag nog se flera sätt på vilka det inte hade funkat idealt i en potentiell vardag.

Det är det som är bekymret i denna tråd nu. Jag frågar inte om det var moraliskt rätt eller fel (det var fel, punkt), jag frågar inte om det borde blivit vi osv. Allt jag säger är egentligen detta: jag är i akut sorg och undrar hur jag ska ta mig ur den. Det går inte att ?bota? med logik kring att det var fel, dödsdömt osv. Det är som att någon skulle säga ?Jag är ledsen för mina föräldrar har dött? och man får svaret ?Var inte det, allas föräldrar dör.? Det är rationellt sant. Men det gör inte saken bättre.

Anonym (Malin)

Igår 21:40

#32

Anonym (Paraflax) skrev 2026-02-26 20:02:22 följande:

Kan du inte bara låta bli att skriva om du inte tror rpå TS?

Jag har också en man som enligt sig själv "crushat på mig i 30 år" och vi ses någon gång sällan, han bor långt bort. Det har varit nära att det spårat ur ett par gånger men hittills har vi hållit gränsen. Vi har varsitt liv men vi är verkligen tvillingsjälar och förstår varandra bättre än vår fru respektive man gör.

Sånt bara händer. Man träffar den där personen som är helt självlysande i rummet, men av någon anledning blir man inte ihop och vill respektera sin relation, och så blir det kvar en glöd och en förbindelsetråd som kanske tänjs ut av avståndet, men den brister inte.

Jag kommer inte att lämna min man för honom men om min man trillar av pinn en dag vet jag vem jag ringer först.

Du har inte funderat på att tala om för din man att du önskar livet ur honom?

Ezmeraldah

Igår 21:40

#33

Ni hade sex och sen var han nöjd alltså.

Anonym (Yxskaft)

Igår 21:58

#34

SmallLemons skrev 2026-02-26 18:48:16 följande:

Jag vet verkligen inte vad folk menar om detta. Ni behöver inte tro mig, men jag har ALDRIG skrivit om detta innan. Jag har i princip aldrig skrivit på Familjeliv någonsin innan. Däremot är jag nu hemskt nyfiken på om det finns en person som har en berättelse som är så himla lik min egen. Det är i så fall en berättelse jag gärna skulle vilja ta del av, så skicka gärna en länk till den tråden.

Nä men du verkar ju vara en ärlig person så det tror vi på?

Anonym (Yxskaft)

Igår 22:05

#35

TS det är inte ofta jag känner skade glädje för människor men för dig gör jag det!! jag varnade dig då, liksom 99% av alla andra som svarade dig då!

Du skrev det här den 17 september, 2025 under

Träffa gammal kärlek

Ascendere

Igår 22:07

#36

Ezmeraldah skrev 2026-02-26 21:40:24 följande:

Ni hade sex och sen var han nöjd alltså.

sexet kanske inte var så jättebra så han tyckte Inte det var värt att fortsätta

finns ju inget som säger att han faktiskt berättat för sin fru, det kan lika gärna vara ett sätt att dra sig ur det hela utan att behöva ta ansvar för det

Ezmeraldah

Igår 22:09

#37

Du får nog börja med att försöka inse att han lurade dig. När man som utomstående läser din text blir det nästan för uppenbart. Han kör alla klassikerna à la Mitt Livs Novell. Du har råkat ut för en smooth talker, helt enkelt. Allt det där känslosamma finns i ditt huvud och ingen annanstans. Och nej, hans fru har inte "kommit på honom" sådär precis lagom lägligt. Han ville avsluta snyggt och drog ännu en klassiker. Inse det först. Gå vidare sen.

SmallLemons skrev 2026-02-26 20:36:39 följande:

Vid ett tillfälle under hösten sa han ?Jag kommer vara tvungen att nämna dig i mitt testamente. För tänk om jag dör och ingen får veta att du funnits i mitt liv, och du får inte veta vad som hänt med mig?. Hur ?ful och fel? vår historia är, så är det ändå något extremt existentiellt sorligt över det där.

Ezmeraldah

Igår 22:19

#38

Ascendere skrev 2026-02-26 22:07:23 följande:

sexet kanske inte var så jättebra så han tyckte Inte det var värt att fortsätta

Han sa ju till och med till TS att hans intentioner var ett fysiskt möte och att han inte ville att relationen skulle utvecklas framåt och att han inte ser nån mening med att ha kontakt. Så han visste givetvis hela tiden vad han höll på med. Att han sa att han älskade henne var en del av spelet.

Ascendere skrev 2026-02-26 22:07:23 följande:

finns ju inget som säger att han faktiskt berättat för sin fru, det kan lika gärna vara ett sätt att dra sig ur det hela utan att behöva ta ansvar för det

Nej, självklart vet frun inget. Det fattar ju vemsomhelst. Han kunde ha videosamtal i timmar varje dag men plötsligt kom frun på honom - just precis när TS rest till landet han bor i och haft sex med honom. Ja, det kom ju lägligt. Om han älskade TS och frun visste om otroheten - varför ägnade han bara fem minuter åt att "ta farväl" av TS? Vad spelade längden på sista dagens träff för roll om frun ändå visste? Fem minuter eller en timme hade väl inte gjort nån skillnad i det läget? Nej, han drog en vals för att bli av med TS och för att hon skulle tycka synd om honom ("akut krisläge") och inte avslöja honom inför hans fru ("hon vet redan allt"). Så otroligt uppenbart.

Anonym (Tyvärr TS)

Idag 00:58

#39

Ja tyvärr TS, så tror jag att Ezmeralda har helt rätt. Men vad gör det? Du har tre underbara barn som älskar dig och om du fokuserar mer på dem så inser du att den där killen du är förälskad i inte är en viktig del av ditt liv. Meningen med livet är att skapa nytt liv. Om du sköter dig och är ordentlig nu så kommer dina barn att älska dig så länge du lever. Det är viktigt. Tyvärr för egen del måste jag bekänna att jag blev förälskad i en kvinna. Inget hände, men jag tänkte så mycket på henne att jag försummade mina plikter mot ett av mina barn som nu hatar mig för det. Ack dessa förälskelser så destruktiva de kan vara. Men kommer över det. Jag lovar. Det händer oss alla. Ska jag vara riktigt ärlig så är jag fortfarande förälskad i alla kvinnor som jag varit kär i, men jag tänker inte så intensivt på dem. Det orkar man inte. Ha det så bra TS och glöm inte att ta hand om familjen!

Lynx123

Idag 07:01

#40

Han dumpade dig för sin fru. Han har gjort sitt val. Det är sanningen.

Anonym (Paraflax)

Idag 07:59

#41

Anonym (Malin) skrev 2026-02-26 21:40:14 följande:

Du har inte funderat på att tala om för din man att du önskar livet ur honom?

Du kan inte läsa då, uppenbarligen.
Försök igen?

Anonym (Mia)

Idag 08:03

#42

Jag sitter i en passionerad kärleksrelaktion med passionerat sex och närhet och där vi älskar att umgås. Till sommaren tre år lång. Problemet är att han är gift. Så många gånger jag försökt bryta. Försökt ta mig igenom smärtan som ett uppbrott innebär. Så jag tänker TS var glad. Smärtan och livskrisen kommer du ta dig igenom. Vad han minns av er relation har föga lite med vad han berättat för sin fru. Kanske förminskar han er för att ta sig igenom krisen. Oavsett så kan du inte styra hans tankar. Alternativet är att ni hade fortsatt med allt det underbara men även med baksidan av ångest känslor tänk om. Till sommaren kanske snabbare har du börjat må bättre och kan se ljust på livet medan jag bara harvar runt i misären helt oförmögen att göra det som krävs för att på sikt må bra. Gå igenom skiten. var ledsen. Boka terapi. Satsa på långsiktig lycka istället för kortsiktig tillfredsställelse

SmallLemons

Idag 08:10

#43

Anonym (Mia) skrev 2026-02-27 08:03:17 följande:

Jag sitter i en passionerad kärleksrelaktion med passionerat sex och närhet och där vi älskar att umgås. Till sommaren tre år lång. Problemet är att han är gift. Så många gånger jag försökt bryta. Försökt ta mig igenom smärtan som ett uppbrott innebär. Så jag tänker TS var glad. Smärtan och livskrisen kommer du ta dig igenom. Vad han minns av er relation har föga lite med vad han berättat för sin fru. Kanske förminskar han er för att ta sig igenom krisen. Oavsett så kan du inte styra hans tankar. Alternativet är att ni hade fortsatt med allt det underbara men även med baksidan av ångest känslor tänk om. Till sommaren kanske snabbare har du börjat må bättre och kan se ljust på livet medan jag bara harvar runt i misären helt oförmögen att göra det som krävs för att på sikt må bra. Gå igenom skiten. var ledsen. Boka terapi. Satsa på långsiktig lycka istället för kortsiktig tillfredsställelse

Tack Mia. Du är nog den första här som skrivit något som faktiskt känns hjälpsamt. Jag försöker tänka på alternativet (som aldrig riktigt var något alternativ) - att fortsätta på samma sätt, på distans, som vi gjort under hösten. Och även om topparna var höga var dalarna oändligt djupa (ångesten, omöjligheten, oförmågan att vara närvarande i det "riktiga" livet, väntan på nästa kontakt osv.). Det är inte så mycket ATT det tog slut som sättet det skedde på. Men förhoppningsvis kommer jag till en punkt där jag inser att det var bättre att riva av plåstret än att dra ut på det.

Jag är ledsen att höra att du sitter fast i en svår sits. Och jag förstår verkligen oförmågan att ta sig ur den, så länge den fortfarande möjliggörs. Hoppas du att han ska lämna eller har det aldrig varit ett alternativ?

SmallLemons

Idag 08:18

#44

Ezmeraldah skrev 2026-02-26 22:19:44 följande:

Han sa ju till och med till TS att hans intentioner var ett fysiskt möte och att han inte ville att relationen skulle utvecklas framåt och att han inte ser nån mening med att ha kontakt. Så han visste givetvis hela tiden vad han höll på med. Att han sa att han älskade henne var en del av spelet.

Ascendere skrev 2026-02-26 22:07:23 följande:

finns ju inget som säger att han faktiskt berättat för sin fru, det kan lika gärna vara ett sätt att dra sig ur det hela utan att behöva ta ansvar för det

Nej, självklart vet frun inget. Det fattar ju vemsomhelst. Han kunde ha videosamtal i timmar varje dag men plötsligt kom frun på honom - just precis när TS rest till landet han bor i och haft sex med honom. Ja, det kom ju lägligt. Om han älskade TS och frun visste om otroheten - varför ägnade han bara fem minuter åt att "ta farväl" av TS? Vad spelade längden på sista dagens träff för roll om frun ändå visste? Fem minuter eller en timme hade väl inte gjort nån skillnad i det läget? Nej, han drog en vals för att bli av med TS och för att hon skulle tycka synd om honom ("akut krisläge") och inte avslöja honom inför hans fru ("hon vet redan allt"). Så otroligt uppenbart.

Jag kan förstå att man drar den slutsatsen när man tar del av historien som utomstående, och inte har all information. Och jag är inte egentligen inte här för att försvara varken honom eller vår relation. Men jag kan säga att du har fel på just den punkten - att upptäckten var fabricerad. Bland annat för att hon ringde honom under våra fem sista minuter tillsammans (jag såg namnet på telefonen) och jag stod en halv meter från honom under deras samtal. Jag har också sett skärmdumpar mellan dem, för jag insisterade på att få veta vilken version han tänkte ge henne. Längden på det sista mötet styrdes av det faktum att han redan lovat henne att han brutit all kontakt, och var livrädd för att bli upptäckt med att fortfarande prata/träffa mig. Det finns många andra aspekter som gör att det omöjligt skulle kunna fabricerat. Men det hade faktiskt varit lättare om det vore så, för det är oftast enklare att vara arg och tänka "vilken skitstövel" än att vara ledsen.

Ezmeraldah

Idag 08:48

#45

SmallLemons skrev 2026-02-27 08:18:39 följande:

Jag kan förstå att man drar den slutsatsen när man tar del av historien som utomstående, och inte har all information. Och jag är inte egentligen inte här för att försvara varken honom eller vår relation. Men jag kan säga att du har fel på just den punkten - att upptäckten var fabricerad. Bland annat för att hon ringde honom under våra fem sista minuter tillsammans (jag såg namnet på telefonen) och jag stod en halv meter från honom under deras samtal. Jag har också sett skärmdumpar mellan dem, för jag insisterade på att få veta vilken version han tänkte ge henne. Längden på det sista mötet styrdes av det faktum att han redan lovat henne att han brutit all kontakt, och var livrädd för att bli upptäckt med att fortfarande prata/träffa mig. Det finns många andra aspekter som gör att det omöjligt skulle kunna fabricerat. Men det hade faktiskt varit lättare om det vore så, för det är oftast enklare att vara arg och tänka "vilken skitstövel" än att vara ledsen.

Så lägligt för honom då att han blev upptäckt precis när han fått vad han ville ha. Frun kanske kom på honom ännu tidigare, vem vet. Det är nog inte första gången han är otrogen, med tanke på hur slipad han är. Han fick dig dit han ville hursomhelst. Han är nöjd nu och har gått vidare.

Ezmeraldah

Idag 08:50

#46

SmallLemons skrev 2026-02-27 08:10:52 följande:

Tack Mia. Du är nog den första här som skrivit något som faktiskt känns hjälpsamt. Jag försöker tänka på alternativet (som aldrig riktigt var något alternativ) - att fortsätta på samma sätt, på distans, som vi gjort under hösten. Och även om topparna var höga var dalarna oändligt djupa (ångesten, omöjligheten, oförmågan att vara närvarande i det "riktiga" livet, väntan på nästa kontakt osv.). Det är inte så mycket ATT det tog slut som sättet det skedde på. Men förhoppningsvis kommer jag till en punkt där jag inser att det var bättre att riva av plåstret än att dra ut på det.

Jag är ledsen att höra att du sitter fast i en svår sits. Och jag förstår verkligen oförmågan att ta sig ur den, så länge den fortfarande möjliggörs. Hoppas du att han ska lämna eller har det aldrig varit ett alternativ?

"Sättet det skedde på" - hur menar du?

Anonym (R)

Idag 09:06

#47

Ezmeraldah skrev 2026-02-27 08:48:00 följande:

Så lägligt för honom då att han blev upptäckt precis när han fått vad han ville ha. Frun kanske kom på honom ännu tidigare, vem vet. Det är nog inte första gången han är otrogen, med tanke på hur slipad han är. Han fick dig dit han ville hursomhelst. Han är nöjd nu och har gått vidare.

Vi vet inte vem som var drivande i det här, kan mycket väl ha varit TS som befinner sig i en slags livskris, enligt henne själv, och griper efter människor från sin egen historia.

Det är naturligtvis inte snyggt! TS skulle istället ha funderat igenom sin egen livssituauion, partner, utbildning, arbete och bostad osv. Sedan bestämt om hon skulle begära ut skilsmässa från sin man, och om hon bestämde sig för det, skulle hon först därefter ha kontaktat mannen, för att se var han var i sitt liv.

Nu verkar TS lite för impulsiv och har låtit sina egna önskningar och känslor dra iväg ned henne. Hon är inte nöjd med slutet, men det är ju verkligheten! Visst kan mannen ha gillat henne men han värderade sitt nuvarande liv högre. Det är bara att acceptera.

Hon måste nu göra det som hon egentligen behöver göra. En egen inventering av sitt eget liv. På egen hand, utan att "räddas" av en man. Alltså stå på egna ben när det gäller riktning i livet. Var det slutar vet ingen här. TS behöver landa och börja fundera.

Livet är delvis en desillusioneringprocess och bör vara det. Man ska komma närmare verkligheten för att fatta kloka beslut.

En inte snygg historia med ett brutalt slut

INNEHÅLL