Dilemma kring flytt till föräldrahem

Det är ett anonymt diskussionsforum. TS behöver inte dryfta någonting som hon inte vill dryfta. 

Men för att ge min input på den frågeställningen, berätta eller inte berätta för barnen. Nej, jag skulle inte lyfta denna fråga eller tanke till barnen, än.

Innan jag, som vuxen, hade "mer koll" på de sakerna jag skrev i mitt tidigare inlägg. Förutom barnen så viktar ju TS även in sina föräldrar, och sina egna syskon, och ställer ju en öppen fråga kring huruvida de kan vänta med att bli utköpta (eller inte..).

Jag har på nära håll bevittnat dylika "arvskiften", och även om alla initialt är positivt inställda så kan det bli lite andra tongångar när man kommer ner till det som konkret behöver göras; värdering av gården, arvslotter, utköp av syskon, etc.

Fast detta är inget som barnen ska styra över.
Nu för tiden verkar barnen rådfrågas och åtlydas i både stort och smått.
Jag tycker att det är fel.

Små beslut, som vad man ska äta eller vilken restaurang man ska besöka. Visst.
Stora beslut, om var man ska bo. Absolut inte.

När slutade vuxna ta besluten för att stå tillbaka för barn???

För att svara på frågan om ekonomin, så har jag redan diskuterat med mina syskon och vi är överens om en summa. Detta är något vi pratat om i familjen under flera år och vi har alla en mycket god relation till varandra. Mina syskon ser också fördelar för egen del, då dom inte har något intresse av att ta över gården men då ändå kan besöka den om jag skulle ta över.

Jag har ju redan ett hus, och som ensamstående skulle det dock vara svårt att ha två hus. Tror knappast banken går med på det även om jag i övrigt har god ekonomi och ett bra sparande. Det ser jag därför inte som ett alternativ.

Det yngre barnet har sporter som även kan utföras i den nya staden på hög nivå. Det finns flera gymnasium, till skillnad från staden vi bor i idag där det finns ett gymnasium. Vi skulle isåfall flytta ut på landet och det skulle vara ca 20-30 min in till skolan, men jag är ju själv uppvuxen så och tänker att det skulle lösa sig?

Ett alternativ är ju att dom får välja om dom vill bo kvar med pappan, även om jag inte tror att han vill det. Han har alltid värdesatt sin egen tid mer än barnens. 

självklart vill jag att barnen fortsätter bo med mig, men det kommer också en tid när dom är vuxna och då kommer jag kanske ångra att jag inte tog den här möjligheten. Jag har kämpat på så länge i så många år som ensamstående, i en stad jag inte valt själv utan släkt och familj. Jag vill tillbaka till min hemstad, till mina barndomsvänner, till mitt föräldrahem som är paradiset på jorden?. Kalla mig egoist, men det är min önskan.

För att svara på frågan om ekonomin, så har jag redan diskuterat med mina syskon och vi är överens om en summa. Detta är något vi pratat om i familjen under flera år och vi har alla en mycket god relation till varandra. Mina syskon ser också fördelar för egen del, då dom inte har något intresse av att ta över gården men då ändå kan besöka den om jag skulle ta över.

Jag har ju redan ett hus, och som ensamstående skulle det dock vara svårt att ha två hus. Tror knappast banken går med på det även om jag i övrigt har god ekonomi och ett bra sparande. Det ser jag därför inte som ett alternativ.

Det yngre barnet har sporter som även kan utföras i den nya staden på hög nivå. Det finns flera gymnasium, till skillnad från staden vi bor i idag där det finns ett gymnasium. Vi skulle isåfall flytta ut på landet och det skulle vara ca 20-30 min in till skolan, men jag är ju själv uppvuxen så och tänker att det skulle lösa sig?

Ett alternativ är ju att dom får välja om dom vill bo kvar med pappan, även om jag inte tror att han vill det. Han har alltid värdesatt sin egen tid mer än barnens. 

självklart vill jag att barnen fortsätter bo med mig, men det kommer också en tid när dom är vuxna och då kommer jag kanske ångra att jag inte tog den här möjligheten. Jag har kämpat på så länge i så många år som ensamstående, i en stad jag inte valt själv utan släkt och familj. Jag vill tillbaka till min hemstad, till mina barndomsvänner, till mitt föräldrahem som är paradiset på jorden?. Kalla mig egoist, men det är min önskan.

TS, finns det möjlighet att sälja huset och hyra något där ni bor nu? I första eller andra hand? Samt ha släktgården som "back up".

Då kan du vara i släktgården på helgerna, samt flytta dit permanent när barnen är äldre / utflugna. Du behöver inte ge upp din dröm och barnen behöver inte ryckas upp i onödan.

Men börja med att prata med barnen om detta. De kanske inte har något emot en flytt? Särskilt inte 16-åringen, som ändå ska börja gymnasiet snart och kommer att vara mer självgående.

Det handlar INTE om att låta barnen bestämma, utan involvera dem i något så viktigt som en flytt till annan ort! Att bara byta bostad är en annan sak.

När TS säljer sitt nuvarande hem så räcker väl pengarna hon får kvar till att lösa ut sina syskon. Sedan ska hon köpa barndomshemmet och för att få lånet godkänt av banken så måste hennes kalkyl gå ihop, och då ryms antagligen inte en hyra för en lägenhet. 

Hyra ut släktgården så länge? Så hon inte behöver betala för två boenden.

Bara viljan finns, finns ofta möjligheter. Men går det inte, får hon väga för och emot. Samt prata med barnen och höra vad de tycker.

"Jag kommer inte rycka upp barnen."

Stämmer det?

Nja, TS tänker nog mest på sig själv.

självklart vill jag att barnen fortsätter bo med mig, men det kommer också en tid när dom är vuxna och då kommer jag kanske ångra att jag inte tog den här möjligheten. Jag har kämpat på så länge i så många år som ensamstående, i en stad jag inte valt själv utan släkt och familj. Jag vill tillbaka till min hemstad, till mina barndomsvänner, till mitt föräldrahem som är paradiset på jorden?. Kalla mig egoist, men det är min önskan.