Vi killar som lever i sexlös förhållande ♥️
Jag har funderat ett tag och landat i följande.
I dag tar jag första steget för mig själv. Jag ska gå ut med min bästa vän i Stockholm city. Jag tänker flörta och hoppas att någon flörtar tillbaka. Jag är medveten om att jag ser bra ut, att jag är vänlig och omtänksam, men jag har glömt att jag också är värd något. Att kunna se mig själv i spegeln och faktiskt inse att det står en stilig man där.
Jag har ett värde. Inte bara som den som betalar räkningar, städar, lagar mat och masserar hennes fötter varje kväll i hopp om att det ska leda till något, när det i själva verket bidrar till att jag tas för given.
Klimakteriet, barn, jobb och dåligt väder är inte tillräckliga skäl. Det finns saker att göra och hjälp att få, men det kräver att båda är villiga att lägga energi. Jag känner att jag har gjort min del och jag fortsätter att arbeta med mig själv och med förhållandet. Men jag har också kommit fram till att jag ger det här ett år till. Blir det inte bättre kommer jag att be om min del av företaget och fortsätta livet på egen hand. Ett liv där jag förhoppningsvis börjar uppskatta mig själv igen och kanske blir uppskattad av någon annan. Någon som vill omfamna mig, hålla om mig när vi sover och kanske säga: Shit P, du ser bra ut. Du attraherar mig.
Du, mannen som känner igen dig i det här, kom ihåg att du är värd mer. Sätt gränser gentemot henne och dig själv. Det är din rättighet att inte bli tagen för given.
Sätt en gräns. Förbered dig så att du klarar dig. Var ärlig mot dig själv. Våga lämna om det behövs. Givetvis gör du det med vänlighet, saklighet och respekt.
Nu hoppas jag att en riktig kvinna ler mot mig ikväll.