• Anonym (Jill)

    Hur blir man mer lagom?

    Har alltid varit en väldigt uppåt, glad och energisk person. Haft lätt att lära känna nya människor osv. Uppfattas som rolig och trevlig men det händer också att jag blir nästan som lite speedad. Detta tar sig i uttryck att jag pratar för mycket. 
    Delvis finns det nog en liten ångestkomponent i det, blir obekväm av tystnad, och delvis blir jag uttråkad när det är för lugnt och tyst. Jag blir också exhalterad i sociala sammanhang(extrovert). 

    Jag vet att jag klarat att hålla mig på en bra nivå förut. Då hade jag ett ganska avancerat jobb och jobbade med höga chefer där det var mycket mer viktigt hur en uppförde sig, men på mitt nuvarande jobb där jag haft för lite att göra och blivit allmänt understimulerad så ökar dessa sidor. Jag blir så rastlös och går runt och pratar.

    Nu ska jag börja nytt jobb och vill inte bete mig på detta vis där. Mycket beror ju på hur de andra är. På min nuvarande har många av de mer sociala slutat och byts ut till mer lugna, introverta personer. Men generellt vill jag hålla igen på jobbet och inte berätta så mycket om mig själv eller ta så mycket plats. Det finns också en liten komponent av bristande impulskontroll i detta och att när jag blir exhalterad tappar jag lite på kontrollen. 

    Jag vet ju sen innan att jag kunnat bete mig i ett visst sammanhang, och är jag inte bekväm är jag helt tyst, men är lite rädd jag ska ta med mig detta i det nya vilket jag inte vill. 

    Någon som känner igen sig som har tips på hur man kan tänka? 

    Jag har hoppats det med ett mer stimulerande arbete där energin blir rätt riktad ska lösa sig självt men vill ändå ha något redskap med mig bara för säkerhetsskull.
  • Svar på tråden Hur blir man mer lagom?
  • Anonym (Normal)
    Anonym (Jill) skrev 2026-02-28 08:15:09 följande:
    Hur blir man mer lagom? Har alltid varit en väldigt uppåt, glad och energisk person. Haft lätt att lära känna nya människor osv. Uppfattas som rolig och trevlig men det händer också att jag blir nästan som lite speedad. Detta tar sig i uttryck att jag pratar för mycket. 
    Delvis finns det nog en liten ångestkomponent i det, blir obekväm av tystnad, och delvis blir jag uttråkad när det är för lugnt och tyst. Jag blir också exhalterad i sociala sammanhang(extrovert). 

    Jag vet att jag klarat att hålla mig på en bra nivå förut. Då hade jag ett ganska avancerat jobb och jobbade med höga chefer där det var mycket mer viktigt hur en uppförde sig, men på mitt nuvarande jobb där jag haft för lite att göra och blivit allmänt understimulerad så ökar dessa sidor. Jag blir så rastlös och går runt och pratar.

    Nu ska jag börja nytt jobb och vill inte bete mig på detta vis där. Mycket beror ju på hur de andra är. På min nuvarande har många av de mer sociala slutat och byts ut till mer lugna, introverta personer. Men generellt vill jag hålla igen på jobbet och inte berätta så mycket om mig själv eller ta så mycket plats. Det finns också en liten komponent av bristande impulskontroll i detta och att när jag blir exhalterad tappar jag lite på kontrollen. 

    Jag vet ju sen innan att jag kunnat bete mig i ett visst sammanhang, och är jag inte bekväm är jag helt tyst, men är lite rädd jag ska ta med mig detta i det nya vilket jag inte vill. 

    Någon som känner igen sig som har tips på hur man kan tänka? 

    Jag har hoppats det med ett mer stimulerande arbete där energin blir rätt riktad ska lösa sig självt men vill ändå ha något redskap med mig bara för säkerhetsskull.
    En bra början är att man faktiskt reflekterar över hur mycket man pratar och hur mycket man lyssnar.

    Är man i ett samtal mellan fyra personer är det rimligt att man pratar 25 procent av tiden och lyssnar 75 procent av tiden. Är det ett samtal mellan två personer bör det vara hyffsat 50-50.

    De personer som har de drag du talar kan bli jobbiga för att de inte tycks reflektera över detta. De kan ta 75 procent av all taltid i ett samtal mellan 6 personer utan ens att reflektera över det. Människor som inte kan och vill lyssna blir i längden jobbiga att umgås med för att det mesta ska handla om dem.
  • Anonym (Sofia)

    Jag är en väldigt extrovert person och gillar att vara social och hamnar ofta i mittpunkten för att folk gillar att samlas  kring mig och vi har en dynamik som fungerar utan att behöva tänka ett dugg på att nån är för mycket eller för lite.  

    Av den enkla anledningen att jag inte känner behov av att varken prestera eller bevisa något.  

    Jag gör ett förbaskat bra jobb och är jag understimulerad tar jag tag i det och ber om fler uppgifter eller helt enkelt bara slappnar av, gillar läget och tar en kaffe och fördriver tiden med nåt . 

    Jag har inget behov av att vara nån högpresterande duktig flicka,  jag jobbar hårt men det är inte min personlighet att vara en stressad person. 

    Jag får känslan av att du blir nervös och ångestfylld när du inte får visa din duktiga sida och kompenserar med att prata för mycket och skapa mera ångest. 

    Tipset är att fundera på varför du måste vara så duktig hela tiden . 

  • Anonym (Jill)
    Anonym (Sofia) skrev 2026-02-28 10:17:49 följande:

    Jag är en väldigt extrovert person och gillar att vara social och hamnar ofta i mittpunkten för att folk gillar att samlas  kring mig och vi har en dynamik som fungerar utan att behöva tänka ett dugg på att nån är för mycket eller för lite.  

    Av den enkla anledningen att jag inte känner behov av att varken prestera eller bevisa något.  

    Jag gör ett förbaskat bra jobb och är jag understimulerad tar jag tag i det och ber om fler uppgifter eller helt enkelt bara slappnar av, gillar läget och tar en kaffe och fördriver tiden med nåt . 

    Jag har inget behov av att vara nån högpresterande duktig flicka,  jag jobbar hårt men det är inte min personlighet att vara en stressad person. 

    Jag får känslan av att du blir nervös och ångestfylld när du inte får visa din duktiga sida och kompenserar med att prata för mycket och skapa mera ångest. 

    Tipset är att fundera på varför du måste vara så duktig hela tiden . 


    Helt fel analys. Har inget behov av att vara duktig alls. 


    Men du lyckades framhäva din otrolighet rätt bra där i majoriteten av ditt inlägg och antar det var din poäng. 


    Skillnaden mellan dig och mig kanske är att jag är mer inkännande? Jag har upplevt precis som du i andra grupper men inte i den jag är i just nu. 

  • Anonym (Sofia)
    Anonym (Jill) skrev 2026-02-28 10:51:54 följande:

    Helt fel analys. Har inget behov av att vara duktig alls. 


    Men du lyckades framhäva din otrolighet rätt bra där i majoriteten av ditt inlägg och antar det var din poäng. 


    Skillnaden mellan dig och mig kanske är att jag är mer inkännande? Jag har upplevt precis som du i andra grupper men inte i den jag är i just nu. 


    Tydligt trampade jag på en öm tå så nånstans var analysen rätt.

    Fundera på det.  

    Ha en bra dag.  
  • Anonym (Jill)
    Anonym (Sofia) skrev 2026-02-28 10:57:01 följande:
    Tydligt trampade jag på en öm tå så nånstans var analysen rätt.

    Fundera på det.  

    Ha en bra dag.  

    Nej det gjorde du inte. 


    Däremot är det provocerande när något så fel framhävs så självsäkert.

    Önskar dig en fin lördag! 

  • Anonym (G)

    Förstår imte? Är du rädd för att prata för mycket eller är du rädd för att bli helt tyst?

  • Anonym (Jill)
    Anonym (G) skrev 2026-02-28 11:02:38 följande:

    Förstår imte? Är du rädd för att prata för mycket eller är du rädd för att bli helt tyst?


    Egentligen är det nog inte mängden av prat utan kanske att jag delar med mig om för mycket privat. 


    Och att jag ibland blir nästan för exalterad och uppåt.


    Samtidigt noterat jag blir obekväm när det är väldigt tyst och försöker fylla det utrymmet, men detta har blivit mindte störande senaste åren. Är väl mer jag försöker förstå vad som är grunden och därav analyserat detta.  

  • Anonym (Ge mig mer ickelagom!)
    Anonym (Jill) skrev 2026-02-28 11:09:37 följande:

    Egentligen är det nog inte mängden av prat utan kanske att jag delar med mig om för mycket privat. 


    Och att jag ibland blir nästan för exalterad och uppåt.


    Samtidigt noterat jag blir obekväm när det är väldigt tyst och försöker fylla det utrymmet, men detta har blivit mindte störande senaste åren. Är väl mer jag försöker förstå vad som är grunden och därav analyserat detta.  


    Jag älskar min icke-lagom kollega som saknar lite filter. Så uppfriskande bland alla lagom-Lotta som hummar om hur man toppdressar gräsmattan eller vilket hundmatsmärke som är bäst på fika.

    Har gett henne en jättefin kaffemugg i julklapp och ska bjuda hem henne i vår, för det har jag bestämt!
  • Anonym (vanir)

    Det handlar inte om att alla måste prata lika mycket. Det handlar om att även lyssna, inte "ta över" diskussioner, inte avbryta andra osv. Samt inte lämna ut för mycket av sig själv eller störa andra när de jobbar.

    Det är här någonstans du måste hitta en bra balans. Samma balans du tydligen hade tidigare, när det var viktigare? Är du uttråkad nu, be om fler arbetsuppgifter. Hitta andra sätt att sysselsätta dig. Sluta inte prata, men prata med måtta och öva på att lägga band på dig. Du behöver hitta annat som stimulerar dig, låter det som, samt träna på att hantera tystnad.

    Jag är ganska pratsam och kan ta 80 procent av taltiden om jag pratar med någon mer tystlåten och introvert person, men som gärna lyssnar och verkar intresserad. Det handlar om att vara lyhörd och att ge andra utrymme, inte att fördela taltiden exakt. Det är ingen politisk debatt.

    Med någon annan kanske jag bara pratar 50 procent eller 30 procent. Särskilt i en grupp.

  • Anonym (Jill)
    Anonym (Ge mig mer ickelagom!) skrev 2026-02-28 11:24:51 följande:
    Jag älskar min icke-lagom kollega som saknar lite filter. Så uppfriskande bland alla lagom-Lotta som hummar om hur man toppdressar gräsmattan eller vilket hundmatsmärke som är bäst på fika.

    Har gett henne en jättefin kaffemugg i julklapp och ska bjuda hem henne i vår, för det har jag bestämt!

    Fint o höra det perspektivet. Har också fått höra jag är en frisk fläkt men då var jag kanske i ett sammanhang där det tolererades bättre. 


    Vill lägga till att det inte är någon som sagt något otrevligt men haft en gnagande, självtvivlande känsla senaste tiden. 

  • Anonym (Jill)
    Anonym (vanir) skrev 2026-02-28 11:33:52 följande:

    Det handlar inte om att alla måste prata lika mycket. Det handlar om att även lyssna, inte "ta över" diskussioner, inte avbryta andra osv. Samt inte lämna ut för mycket av sig själv eller störa andra när de jobbar.

    Det är här någonstans du måste hitta en bra balans. Samma balans du tydligen hade tidigare, när det var viktigare? Är du uttråkad nu, be om fler arbetsuppgifter. Hitta andra sätt att sysselsätta dig. Sluta inte prata, men prata med måtta och öva på att lägga band på dig. Du behöver hitta annat som stimulerar dig, låter det som, samt träna på att hantera tystnad.

    Jag är ganska pratsam och kan ta 80 procent av taltiden om jag pratar med någon mer tystlåten och introvert person, men som gärna lyssnar och verkar intresserad. Det handlar om att vara lyhörd och att ge andra utrymme, inte att fördela taltiden exakt. Det är ingen politisk debatt.

    Med någon annan kanske jag bara pratar 50 procent eller 30 procent. Särskilt i en grupp.


    Tack för ditt svar.

    Tror mycket handlar om gruppen. Om jag pratar med någon annan som är väldigt pratig upplever jag inte detta. Tror jag är i en grupp nu med många som är väldigt lugna och att det där blir mer märkbart. 


    Jag är inte den som pratar mest i vår grupp utan en annan men jag tycker hon är väldigt rolig att lyssna på. Kan ana ibland att de andra är trötta på henne men hon verkar inte märka det, alternativt inte bryr sig. 


    Alltså. Jag analyserar mig en massa som tar mindre plats än henne. Kan vara att de andra jobbar ihop i projekt och att hon har mer social status just där och att jag som kommer lite utanför blir mindre given. Eller så har jag bara en liten dipp i mig själv. 

  • Anonym (vanir)
    Anonym (Ge mig mer ickelagom!) skrev 2026-02-28 11:24:51 följande:
    Jag älskar min icke-lagom kollega som saknar lite filter. Så uppfriskande bland alla lagom-Lotta som hummar om hur man toppdressar gräsmattan eller vilket hundmatsmärke som är bäst på fika.

    Har gett henne en jättefin kaffemugg i julklapp och ska bjuda hem henne i vår, för det har jag bestämt!
    Alla är olika. Vissa gillar personer med adhd-drag (det är i praktiken det du beskriver). Andra tycker mest att de är jobbiga.

    Jag kan uppskatta det i måttliga mängder och i rätt sammanhang, men det kan bli för mycket också.

    Men det är bra att vissa uppskattar dessa personer fullt ut och bjuder hem dem, när andra kanske inte orkar med dem.

    Gällande samtalsämnen handlar det nog mer om vad man är intresserad av. Hade "Lagom-Lottorna" pratat om något som intresserade dig, hade du säkert funnit deras umgänge mer givande. Och då kan det vara ganska skönt med människor som har ett visst filter och inte tar all plats.
  • Anonym (vanir)
    Anonym (Jill) skrev 2026-02-28 11:39:01 följande:

    Tack för ditt svar.

    Tror mycket handlar om gruppen. Om jag pratar med någon annan som är väldigt pratig upplever jag inte detta. Tror jag är i en grupp nu med många som är väldigt lugna och att det där blir mer märkbart. 


    Jag är inte den som pratar mest i vår grupp utan en annan men jag tycker hon är väldigt rolig att lyssna på. Kan ana ibland att de andra är trötta på henne men hon verkar inte märka det, alternativt inte bryr sig. 


    Alltså. Jag analyserar mig en massa som tar mindre plats än henne. Kan vara att de andra jobbar ihop i projekt och att hon har mer social status just där och att jag som kommer lite utanför blir mindre given. Eller så har jag bara en liten dipp i mig själv. 


    Det låter som att du kanske är lite hård mot dig själv. Eller analyserar för mycket?

    Kanske är det egentliga problemet inte att du pratar mycket, utan att du är rädd att inte passa in? Eller bli accepterad? Känner du dig välkommen på jobbet? Mellan raderna låter det som att det handlar om mer än hur mycket du pratar samt vad du säger. Eller så övertolkar du.

    Något annat jag vill uppmärksamma är att ordet "lagom" ibland används negativt. Även i denna tråd. Som att "lagom" betyder en grå och tråkig massa som aldrig sticker ut. Så kan det vara, men det behöver inte vara så.

    Att vara "lagom" behöver inte vara fel, och det finns en anledning till att det så ofta fungerar.

    Sen behöver samhället kanske bli mer tolerant mot de som har svårt att vara just "lagom", eller inte vill vara det. Men det beror på vad det gäller.

    Att vara "lagom" är inte alltid gynnsamt i karriären, om man försöker nå framgång inom forskning eller idrott t ex. Då är det tvärtom viktigare att ha de egenskaper som krävs för att nå långt.

    Världen har alltid behövt okonventionella människor, människor med spetskompetenser, människor som vågar tänka och pröva nytt.

    Att vara "lagom" i sociala sammanhang är något annat, då det kan ställa till det för en om man uppfattas som "för mycket", eller dränerar andra på energi. Men jag tycker inte att det låter som du gör det, du kanske bara tror att du gör det?
  • Jårdi

    Om du vill undvika att berätta för mycket om dig själv i lägen då du blir obekväm av tystnad, behöver du nog tänka ut en strategi för de tillfällena i förväg. Exempelvis, när det blir obekväm tystnad/tyst nästa gång ska du anstränga dig att inte säga något alls, eller tänka ut saker att säga i förväg. Eftersom det verkar vara svårt för dig behöver du nog aktivt tänka ut en strategi och påminna dig själv. 


    jag har också en tendens att vilja göra stämningen bekväm om den inte skulle vara det, är en sk peoplepleaser. Nåt du känner igen dig i? Vanligt om man är uppvuxen med konflikter och man som barn försökte tog rollen att mildra dem/göra de vuxna glada igen 

  • Anonym (G)

    Vill du balansera din energi kan det hjälpa att motionera en gång per dag. 

Svar på tråden Hur blir man mer lagom?