Kluven

Ledsen för långt inlägg... Men måste få skriva av mig.
Jag har ett problem. Eller jag vet ju själv redan svaret egentligen. Är bara för svag för att få till det. 
För 10 år sen träffade jag min man. Jag har två söner sedan innan och han har två yngre barn med två olika mammor. Vi flyttar ihop. Gifter oss. Får ett gemensamt barn. 
Vi är då till synes en ganska lycklig familj. Men det börjar knaka och han klagar på hur jag är som mamma. Hur jag tar hand om hans barn fel. Hur ouppfostrade mina barn är. Nu är mina barn tonåringar och vägrar prata med honom. Och han vägrar prata med dom. Han vägrar laga mat till dom. Säger att det är jag och att jag inte uppfostrar dom. 
Jag vet och hör. Det är helt sjukt och alla normala skulle springa! 
Men nu har vi en dotter som bara äääälskar mamma och pappa. Älskar sina syskon. Jag älskar mina bonusbarn. Och känner mig som en bödel så fort jag tänker tanken på att bryta upp allt. Sen till råga på allt så tjänar han inga pengar. Det är jag som tjänar pengar. Betalar räkningar. Lagar mat (han vägrar laga mat till mina barn). Jag hör hur det låter. Försökte lämna en gång och fick svåra panikattacker. Vill lämna men hur fan då???