Ur askan i elden

Det låter som en jättejobbig situation och jag förstår att du känner dig väldigt ensam i det hela. Du behöver förstås bryta dig loss från det på något sätt. Har du möjlighet att resa bort själv för att sortera ut din tankar och känslor? Eller i alla fall bo själv en tid. Det kan ju bli en signal till din partner också, att om han inte är beredd att ändra på sig och också ta ditt parti när hans mamma är inblandad, så kanske han förlorar dig för alltid.

Om alla är dumma runt dig så är den gemensamma nämnaren du.

Min man har en släkting som säkert skulle kunna skriva som du. Men det är mest hon som tror att hela världen ska dansa efter hennes pipa och serva henne medan hon inte ger något tillbaka alls och oftast kritiserar eller förolämpar dem, och sen blir hon arg för att ingen vill ha med henne att göra.

Ensam skriver du och det är precis det jag är. Ensam i det här. Det finns ingen jag kan prata med om det för personerna jag borde kunna prata med det om är inga tänkbara kandidater av ovan nämnda skäl. Jag har egentligen rett ut mina känslor och tankar för länge sen men jag har inte kraften att rycka upp hela mitt liv igen. Jag har inget stöd av någon omkring mig och även att ta i beaktande så känner jag inombords att min lycka och glädje och önskan om att leva omgiven av människor som tycker om mig inte är så viktigt. Jag har ju aldrig varit speciellt viktig för andra så varför skulle mina önskningar om ett liv där jag är accepterad precis som jag är av andra vara det? Jag förstår att jag låter negativ och som att jag har offerkoftan på mig men allt det här har skadat mig djupt under hela mitt liv. Jag är tacksam för ditt försök att hjälpa mig. 

Min tanke är att du kanske kan försöka låta familjen få en mindre viktig roll för ditt liv, om du inte kan distansera dig från dem. Bygg upp dig själv och din självkänsla och fokusera på andra typer av relationer. Se till att träffa människor som inte har något med era familjer att göra. Träffa personer som ger energi, undvik personer som tar energi.

Skilj dig, flytta hem och börja om. Tufft ja, men du bara ett liv. Ta tag i det istället för att låta det rinna iväg.

Bra att du ser likheter i förhållningssätten mot dig i din gamla och din nya familj. Och att du tar de första stegen för att ändra situationen genom att skriva hit!

Det är inte alls ovanligt att en person som har haft det som du under uppväxten, hamnar i en liknande situation när man som ung vuxen väljer partner.

Därför att för att andra personer, som hade växt upp med mer positivt inställda föräldrar, hade det ringt varningsklockor när du träffade din partner. Små saker som han sagt/gjort eller inte gjort, som hade signalerat att det här är inte rätt för mig. De hade inte blivit intresserade. Och att hans mamma var en omöjlig person, och att han inte ställer sig på min sida när hon kritiserar, hade du nog reagerat snabbare på.

Egentligen behöver du bygga en ny självkänsla med stöd av någon legitimerad terapeut. Inte som en ersättning för dina föräldrar, men som en stadig, vänlig person, som vill vara vid din sida när du utforskar vem du är. Det är så självkänsla byggs. Inte genom överdrivet beröm, utan att det finns en som vill lyssna på vad du tänker och känner. En som kan vara ett vettigt bollplank för dina tankar.

Terapi är dyrt, man behöver ha en legitimerad terapeut eftersom vem som helst kan kalla sig terapeut.  Det ska kännas bra att träffa terapeuten. Det behöver inte vara jättetight i relationen, men det ska kännas vänligt och respektfullt. (Men det kan göra ont att inse hur vissa saker har varit under uppväxten.)

S:t Lukasstiftelsen brukade åtminstone förr anpassa avgiften lite efter vilka inkomster man har. Om du har ångest eller är nedstämd kan du gå hos kurator/terapeut på vissa vårdcentraler. Där har du ju högkostnadsskydd. Problemet är bara att man kanske bara får gå 8 gånger, och du kan behöva lite längre terapi. En variant är att du går dina 8 gånger och sedan gör ett uppehåll och därefter söker en ny omgång samtal med samma terapeut. 

Hur det ska gå med ditt förhållande kan ingen veta. Men det finns en risk att din partner inte har förmåga att förändra sitt förhållningssätt till dig. Män är mer benägna att tycka att deras sätt är rätt,  och han är dessutom uppväxt i en dysfunktionell familj. Han har förvrängningar av hur relationer ser ut.

I sådana familjer som du beskriver, så betalar du ett högt pris för att andra ska bli av med sina negativa känslor (på din bekostnad). 

Är man uppvuxen i en dysfunktionell familj och dessutom är den som familjen skyller en massa på, så kan man behöva någon slags stöd i livet.

I mitt eget liv har jag tagit hjälp av den gamla hälsoläran Ayur Veda, utöver terapi. Hoppat över de mer teoretiska delarna och gått direkt på praktiska vardagsråd.
Jag kan rekommendera Judith Morrisons bok "Ayur Vedaboken". Den finns att köpa begagnad på nätet. (Hoppa över delar av de mer teoretiska kapitlen till att börja med).
 
Men alla måste hitta sin väg till harmoni. För dig kan det se ut på ett helt annat sätt. Naturvandringar, andlighet, föreningsliv eller hälsosam träning, det finns så många vägar. 

Det finns många sätt att vara människa på. Ibland är det man själv, ibland är det de andra och ibland är det en kombination. Det finns också familjer med tydliga syndabockar. 

Har bla. sett det med egna ögon när en vänninna fick barn, och upprepade precis samma mönster med ett av sina barn som det mönster som fanns i hennes ursprungsfamilj. Skrämmande att se. 

Till "mobbad av familjen": Om du har barn, vill du föra det här mönstret vidare till dina barn? Att det ska fortgå i nästa generation? För den risken finns. 

Precis, kan vara så. Som min svägerska.. hennes syskon orkar inte med henne , hon har inga vänner. pga hennes beteende. Hennes mans familj gillar inte henne heller. Och hon gnäller om vad är det fel på människor som inte gillar henne. Hon ska absolut ha egna åsikter men tål inte andra åsikter. 
Du kanske kan se på dig själv. Om inte fel på dig tycker jag du ska lämna din man och börja om.. eller leva ensamt? Enkelt ju. Vad tycker dina kompisar om dig?