• ultrajogn

    Vad är den värsta boendesituationen ni befunnit er i?

    Jag fascineras över hur dåligt jag mått över att ha bott litet med en annan person ibland. Att man alltid hör varandra, att man aldrig kan göra ljud om nätterna om den andre sover, de gemensamma ansvaren osv. 

    Mitt ex brukade alltid sätta på Nescafe maskinen 4 på morgonen innan hennes pass, något som i vår 1 rums lägenhet var omöjligt att inte bli väckt av. Såklart började jag min dag sömndrucken vid 07.00. 

    Jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle känna om jag bodde med mögel eller gud förbjude någon slags infestation. 

     Tänker extra mycket på detta i tiderna vi lever i med höga hyror och små lägenheter. Att de flesta drömmer om något rymligare... 

  • Svar på tråden Vad är den värsta boendesituationen ni befunnit er i?
  • Anonym (Sia)

    Vår lägenhet skulle renoveras och bli bostadsrätt. Vi fick flytta till en annan lägenhet på området. Den tidigare hyresgästen hade inte städat så den var väldigt snuskig. Under tiden köpte vi ett hus med inflyttning 6 månader senare. En morgon ringde det på dörren och byggfirman undrade när vi skulle flytta ut för de skulle börja riva i huset. Jag ringde hyresvärden som skickade en flyttbuss morgonen därpå. Vi bodde 7 veckor i en mindre lägenhet innan vi kunde flytta till huset. Som tur var fick vi ställa grejer i ett förråd i huset.

    Nu har vi bott i huset i massor med år så det blev verkligen vårt drömboende.

  • Anonym (vanir)
    Anonym (Tur) skrev 2026-03-05 15:21:26 följande:
    Jag blev ihop med en man som inte "drog jämnt" med min dotter. Det bästa för oss alla var att hon fick flytta ut tidigt. Mannen reagerade också på att dottern var så lat och inte hjälpte till med något i hemmet,

    Idag har de en väldigt bra relation dock, ska tilläggas.
    Du skämtar va? Du valde en ny karl framför ditt barn och kastade ut henne redan i gymnasiet?

    Fy fan. 

    Sen förstår jag inte detta ständiga hopflyttande med nya partners på barnens bekostnad. Du och mannen hade kunnat vara särbo åtminstone tills dottern hade tagit studenten.

    Att ställa krav på tonåringar att hjälpa till hemma, samt att vuxna barn inte bör bo kvar i föräldrahemmet hur länge som helst, är en annan sak.
  • Corrie
    Anonym (Tur) skrev 2026-03-05 15:21:26 följande:
    Jag blev ihop med en man som inte "drog jämnt" med min dotter. Det bästa för oss alla var att hon fick flytta ut tidigt. Mannen reagerade också på att dottern var så lat och inte hjälpte till med något i hemmet,

    Idag har de en väldigt bra relation dock, ska tilläggas.
    Skojar du med oss eller menar du på allvar att dottern fick flytta hemifrån tidigt på grund av att din nya man tyckte att hon var lat och på grund av att de inte kom överens? Hon verkar ju ha klarat sig bra i livet men jag tycker att det låter som att du prioriterade mannen framför ditt barn i den situationen. När du uttrycker det så här så låter det inte bra, men hon kanske var nöjd med att det blev så?
  • Tow2Mater

    Sov en gång en halv natt i ett tält då det regnade. Tog in på hotel resten av natten.

  • Anonym (....)

    Tror det värsta var att bo i studentkorridor. Hatade att dela kök med andra. Det var inte rent nog.
    Jag är inte heller någon som gillar att festa, så att känna lukten av alkohol i köket när andra hade festat var olidligt.

    Sedan hade jag en granne som hade någon sjukdom (tror jag), för att hade konstiga ljud för sig. Skrattade högt för sig själv på ett sätt som inte lät "normalt". Dessutom dunkade han in sitt huvud i väggen.
     (Ja, en granne jag pratade med om det hade sett att det var det som ljudet kom ifrån när den sett in genom fönstret).

    Annars har jag haft mycket annat... folk som röker inomhus, i lägenhetshus med dåligt isolerade dörrar som gjorde att all röklukt kom in i min lägenhet också.
    Grannar som spelar hög musik. 

  • smakriktvardethär

    Värsta boendisituationen var när jag var väldigt liten.

    Allt vi hade i möbelväg var en madrass.

    Båda mina föräldrar då 23år gamla och arbetslösa.

  • Anonym (Saknar litet)

    Det låter kanske konstigt men jag saknar att bo litet. Bor nu i en våning på cirka 200 kvm. En tidigare dröm och den är jättefin. nu är det inte bara jag som bestämmer, men jag trivdes på många sätt bättre att bo mycket mindre.

    mindre boende kostnad. Inte bara hyr, mer möbler som går sönder, Försäkring, el, allt eskalerar i kostnader. 

    tänker ibland på hur otroligt mycket mer tid och pengar vi hade haft att resa eller gjort annat för om vi bodde mindre. 


    städning, heeeeeela tiden. Tar så mycket tid. 


    det var mysigare. Jag tycker att vi umgicks mycket mer och var närmare varandra på många sätt.


    jag är absolut inte bitter. Men jag kan ibland tycka att det är galet att jag drömt om det här. Jag är absolut inte en gladare människa nu när jag bor i min dröm.

  • Anonym (Bonus)

    Tycker du ska vara glad att din dotter över huvud taget ens vill umgås med dig och din sk man. 


    Kasta ut sitt eget barn pga en ny man i ditt liv. Ja än är inte den sista idioten född 


    Anonym (Tur) skrev 2026-03-05 15:21:26 följande:
    Jag blev ihop med en man som inte "drog jämnt" med min dotter. Det bästa för oss alla var att hon fick flytta ut tidigt. Mannen reagerade också på att dottern var så lat och inte hjälpte till med något i hemmet,

    Idag har de en väldigt bra relation dock, ska tilläggas.
  • Anonym (Frida)

    Jag växte upp med en narcissistisk mamma som var alkoholist och matmissbrukare och gömde både gammal mat och gamla vinflaskor överallt, och så hade jag en storasyster som utvecklade samma problematik. Storasyster var även en mobbare och var ökänd bland andra barn i området så det var inte speciellt många kompisar som ville komma hem till oss. Jag sov över hos kompisar så ofta jag kunde. Men huset var ju rent och fint, om nu det är till någon tröst...
    Storasyster däremot har aldrig klarat av att hålla ordning. Hon blev vräkt från sin första lägenhet efter att hon orsakat vattenskada och hade sånt kaos att rörmokaren som skulle komma och rädda vad som räddas kunde, inte ens ville gå in i lägenheten pga att det låg så mycket gammalt skräp överallt att han rent fysiskt inte kom in i lägenheten utan att riskera att skada sig.

    När jag pluggade på universitetet bodde jag första månaden inneboende hos en kvinna med en ung dotter och en annan inneboende. Jag bodde i ett 4 kvm förråd ombyggt till sovrum utan fönster, det var endast en tältsäng och en hylla i rummet men det var okej, jag skulle ju ändå bara sova. Det som gjorde att jag tröttnade var att jag bara tilläts använda en halv hylla i kylskåpet och fick en utskällning med råge när jag köpt en påse med grönkål som visst tog upp lite plats... Dessutom stod det i avtalet att inga män fick hälsa på i lägenheten och visst, det köpte jag, klart att man inte vill ha en massa främmande män springande i sitt hem. Grejen var bara den att det faktiskt var män rännande i lägenheten nästan dagligen, som levde rövare under nätterna och som ockuperade badrummet när jag skulle upp och gå till skolan på morgonen. När jag efter en månad fick en egen studentlya med kokvrå var jag överlycklig. Kvinnan jag var inneboende hos var däremot inte lika glad, hon lät mig veta att hon skulle få svårt att betala hyran framöver om ingen hyrde rummet jag bott i...

    När jag besökte Reykjavik hade jag bokat ett hotell som såg jättefint ut på hemsidan och som fått 7 av 10 på booking.com, när jag kom dit insåg jag att bilderna var tagna för länge sedan, det var vattenskada i rummet och korridoren, luktade mögel, var extremt kvavt mitt i januari, saknade lampa i badrummet och så kröp det fram en kackerlacka bakom kylskåpet. Plus att det stod en massa smutsig disk och matrester i diskhon när jag checkade in. Där stannade jag inte.

  • PH76
    Anonym (Bonus) skrev 2026-03-06 09:11:05 följande:

    Tycker du ska vara glad att din dotter över huvud taget ens vill umgås med dig och din sk man. 


    Kasta ut sitt eget barn pga en ny man i ditt liv. Ja än är inte den sista idioten född 


    Jag tänkte lite samma sak, om ens barn inte kommer överens med den nya så är det ju inte barnet som ska flytta.
  • Anonym (Krisse)

    Jag flyttade 40 mil för att bo i studentrum i en ganska stor stad och stadens kommunala bostadsbolag.. Hade tidigare bott i korridor utan problem och tyckte det skulle bli lika kul denna gång. 


    Vi var 4 personer som delade en typ lägenhet där vi hade gemensamt kök men egna rum med egen dusch och toalett. Även gemensamt vardagsrum fanns.
    En kille bodde där sedan tidigare och vi andra tre var nya. De två andra och jag kom bra överens men den som bodde där tidigare var milt sagt speciell. 
    Dels fanns det en tv i vardagsrummet som han hyrt och tyckte vi skulle betala för, vilket vi inte gjorde för vi hade egna på rummet. Sedan märkte vi att han kunde sitta helt tyst och tittat på nåt program och så fort man öppnade som dörr så skrattade han överdrivet högt för att man skulle komma dit och fråga vad han tittade på. Bara för att några udda saker.
    Jag märkte efter nån vecka att mitt rum luktade konstigt. Nåt skit var det som inte de andra hade. De märkte det när jag hade dörren öppen dock. Det var inget i golvbrunnrn eller liknande utan vi konstaterade att det var mögel någonstans, men oklart var. 
    Som astmatiker och allergisk var det inte någon höjdare. Bostadsbolaget gjorde inte så mycket utan konstaterade väl mer att "Ja det är nåt som luktar men vi vet inte vad". Jag blev ju sämre trots medicinering och försökte få en ny bostad.  Till slut i slutet av oktober (flyttade in i augusti) fick jag veta att det finns en ny bostad med tidigast inflytt i januari. 
    För att kunna sova i mögelbostaden fick jag ha öppet fönster på nätterna och fick sova med flera lager kläder på mig plus mössa eftersom det var minusgrader ute. 
    Det tyckte inte bostadsbolaget var några problem, förtur var inget jag skulle få. 
    Då fick mina föräldrar nog. De visste hur jag mådde (var på väg till akuten flertalet gånger, åkte hem ofta på helgerna för att slippa vara i bostaden bland annat) och kontaktade bostadsbolaget och ifrågasatte om de visste hur allvarligt allergi och astma kunde vara och att man inte bara kan ignorera studenter.
    På eftermiddagen kunde jag hämta mina nycklar till min nya bostad (som tydligen stod tom(!!) och flyttade helt 2 dagar senare när jag fått hjälp med att köra mina möbler (lite svårt att ta en säng på en cykel... ).
    Efter ett par månader fick jag höra om att en studentlägenhet under hade delar av en badrumsvägg rasat...! Så nåt skit var det i huset men det erkändes inte till oss. 
  • Anonym (vanir)
    PH76 skrev 2026-03-06 10:08:45 följande:
    Jag tänkte lite samma sak, om ens barn inte kommer överens med den nya så är det ju inte barnet som ska flytta.
    Om barnet är vuxet, men inte redan i tonåren.

    Anar narcissistisk förälder som mest bryr sig om sina egna behov. (Vill bo med ny partner och passar det inte får tonåringen flytta).
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (La)

    Det värsta var antagligen när jag bodde med ett ex som isolerade mig mer och mer. Han tog min telefon, bankkort etc och stängde av internet hemma så att jag inte kunde få tag på någon. Han försökte få mig att tro att jag var psykiskt sjuk och sa att han skulle se till att jag blev inlåst och aldrig fick träffa barnen. Näst värst var nog när jag flytt från honom med barnen och var inneboende hos min pappa. Det räddade antagligen våra liv men min pappa var inte direkt en stödjande person eller bra för mig. Alla andra hem har jag stortrivts i och känt mig hemma i om det varit den slitna tvårummaren i ett utsatt område som var den enda jag kunde få hyresavtal för när jag flyttade från pappas lägenhet ensamstående i princip utan inkomst (lägstanivån på föräldrapenningen) med två små barn eller den stora charmiga villan i ett tryggt och fint område där vi bor nu.

  • Anonym (Killen)

    Studentrum i korridor i London. Dragit och kallt (1-glasfönster) samtidigt som elementet var skållhett och placerat precis vid sängen så man brände sig ibland.

    Delad toa som oftast var nerspydd.

    Dock eget handfat på rummet där man kunde pissa.

    Väldigt smutsigt kök där det alltid var fest. Ett jäkla liv oavsett tid på dygnet.

    Brandlarmet gick typ en gång i veckan. Falskt larm varje gång men alla behövde utrymma och stå på gatan mitt i natten tills brandkåren gått igenom hela byggnaden.

    Hade man mat i kylen blev den stulen inom ett dygn.

    Gemensamt duschrum som var minst sagt ofräscht. Hände att folk hade sex i kabinen bredvid när man själv försökte duscha. 

    Extremt lyhört, och en granne som spelade hög musik på kvällen innan han gick ut och festade. Och stängde inte av medan han var ute!

    Var några slagsmål i köket också.

    Det som var kul var de engelska tjejerna. Hade ofta pluggat på internatskola för enbart tjejer och var sexuellt svältfödda. Hade ofta experimenterat på olika sätt med andra tjejer på internatskolorna, ofta med ganska udda inslag. En tjej hade fått en flaska inkörd, som hade fastnat pga något slags baksug, så hon fick uppsöka läkare. En annan tjej gick "från rum till rum" i killarnas korridor under terminen och hade nog legat med över 50% av killarna i hela vår byggnad när läsåret var slut. Många andra tjejer som hade väldigt aktivt sexliv jämfört med de svenska tjejer jag mött på liknande boenden. Droger, trekanter och mycket annat. Värsta boendet och några av de roligaste minnena.

Svar på tråden Vad är den värsta boendesituationen ni befunnit er i?