Han och hundarna, känner mig lurad

Jag hade aldrig kunnat leva med en sån lögn. Vilket as!

Nää TS.

Jag är absolut inte hundgalen men jag tycker inte det är okej att ljuga om det när man måste ha fattat att det betyder så mycket för den andre. Jag hade inte valt dig som partner då eftersom jag fattar att det kommer att bli stora problem den dag vi inte är nykära längre och det är hunddreggel på min favvofåtölj och mina dyra Nike är söndertuggade.

Jag hade velat vetat hur han tänkte där egentligen- trodde han verkligen att du skulle leva utan hund efter allt det du berättat om hur du är uppväxt?

Sen tycker jag han verkar lat i allmänhet och inte tar sitt ansvar som pappa och det kan man ju ruttna på helt oavsett hundfrågan. Fundera på hur mycket du gör för att hålla allt flytande i vardagen. Kanske är det lättare att inte behöva sopa och plocka efter honom också, om han inte gör en rejäl uppryckning.

Vilket okunnigt och fjantigt svar.

Husdjur kan vara oerhört viktiga för sina ägare, även om barnen givetvis är ännu viktigare.

Om partnern är viktigare än husdjuret, beror faktiskt på hur partnern beter sig.

Sambon LJÖG sin partner rakt upp i ansiktet (han har t om erkänt detta) och du lägger skulden på TS och kallar henne barnslig?

Inte konstigt att många män blir lämnade, med den inställningen. Jag säger inte att TS ska dra, men det är sambon som har gjort mest fel.

Om han egentligen gillar hundar, eller inte har något emot hundar, men överdrev sitt intresse för att göra TS glad, är det en annan sak. Sådant kan man göra när man är nykär. Men då skulle det inte få så stora konsekvenser nu. Då skulle han tycka om eller åtminstone acceptera hundarna.

Sen kan man vara trött småbarnsförälder, men det är väl TS också. Särskilt som hon verkar ta största ansvaret för barnen och mycket i hemmet.

Nä, den här mannen får steppa upp.

Man kan tycka om hundar, men ändå inte direkt vilja leva med dem och ha ansvaret for dem i hemmet i många år. Så jag tycker inte att det är motsägelsefullt att han sa han gillar hundar, men ändå kände att han kunde stå ut under några år tills de inte finns i hemmet längre. Och speciellt när orken tryter i vardagen, kommer känslorna upp till ytan. Han har ju accepterat hundarna.

Undrar också lite hur diskussionen gått när TS säger 'vi har även pratat lite senaste tiden om att skaffa nya när nuvarande gamlingar ger upp'. Vad är hans position om ny(a) hund(ar)?

Kanske TS trodde han älskade hundar lika mycket som henne fast det inte direkt sas. Så på en skala älskar/kan inte leva utan - tycker om/gillar - inte har något emot/kan stå ut - ogillar - hatar/kan absolut inte leva med; behöver han ju inte direkt ljugit, det kan ju även vara TS som tolkat hans ord till just det hon då ville höra.

Oacceptabelt från mannen

Helt ok att inte gilla hundar men välj då inte en hundmänniska.

För många av oss som lever med hundar är de en stor dela glädjen i livet. 

När hundarna går bort 
kanske dags att ta en paus från hundar? 
testa 6 månader och se hur det känns 
satsa 100 på barnen istället 
testa, om du törs, våga vara fri ett tag och få energi av att vila från alla hund måsten 
är inte ett krav att ha hundar , speciellt när man har små barn , vänta tills barnen blir 12-13 år så kanske du vill ha en hund igen.

själv 3 hundar som kräver sitt , men jag har inga små barn heller , bara vuxna 
 🐕

Han måste verkligen ha velat vara med dig då när ni träffades och drog då den lögnen och tänkte jag står ut för att få leva med henne. Det är väl ändå lite fint tycker jag även om jag förstår att du känner dig lurad/förd bakom ljuset. Det skulle jag med gjort, han borde fortsatt låtsas men jag gissar på att livet är körigt nu med småbarn och vardagslivet. Då kan tålamod och trötthet ta fram det sämsta ur en. 

Sen tänker jag att icke hundmänniskor (eller djur) förstår hur mycket det betyder för en annan som älskar djur. I hans värld kanske det är som att han ljuger om att han älskar typ bowling för att du gör det. Nått sånt gör de flesta nykära. Men i din värld har han ljugit om något väldigt livspåverkande. 

Han borde ha fattat ganska tidigt att du alltid skulle vilja ha hund. Att han inte gjort det får mig att tro att han inte känt några hund/kattmänniskor alls tidigare eller haft ett sånt djur själv. 

Jag tror ni ska ta det lite lugnt nu och försöka snälltolka den andre. 

Sen ha en konversation om ansvarsfördelning också han får skärpa till sig! 

Precis detta! Tack!

Om man inte själv är hundägare  så har man ju ingen aning om vad det innebär. Då är det lätt att säga att man gillar hundar. Hör väldigt sällan folk säga att de hatar hundar. Hur ofta säger man rakt ut till en hundägare att man inte gillar hundar liksom. Det vore ju väldigt oartigt. Det är klart att man vill vara snäll och försöker ha en positiv attityd. Särskilt om det gäller nån som man är förälskad i.

Du skrev:

"Undrar också lite hur diskussionen gått när TS säger 'vi har även pratat lite senaste tiden om att skaffa nya när nuvarande gamlingar ger upp'. Vad är hans position om ny(a) hund(ar)?"

Tycker att bägge parter har veto rätt omkring det att skaffa sig hund eller annat förpliktigande djur som tar stor plats och begränsar ens tillvaro markant.

Och tycker inte det att mannen lite vagt sagt att han gillar hundar i början av förhållandet när TS redan hade såna, är det samma som att han förpliktigat sig till att vilja leva med en flock såna i sitt hem för all framtid. I början av ett förhållande vill man gärna spegla sin partner på alla områden, och TS har tydligen tolkat detta gillande av hundar, som att han var lika tokig som henne omkring att leva dessa djur. Man kan inte kalla det för 'lögn' när mannen nu vill lägga in sitt veto omkring anskaffande av nya hundar.

Men han har ju tidigare lekt och klappat hundarna, han hatar ju uppenbarligen inte inte hundar, men är ointresserad och tycker att de är till besvär.

Tror att det handlar om att mannen är missnöjd, tycker kanske att det är för mycket jobb med två barn och hundar. (Men samtidigt har han ju inte något jobb med hundarna, går aldrig ut med dem. )Tänker han kanske  att han skulle slippa ifrån ännu mer hemarbete om TS inte skulle ha hundarna att ta hand om?

De blir symbolen och får skulden för att det känns fel. Han kan ju inte gärna säga att det blivit jobbigt efter att det nya barnet har kommit. Man ångrar liksom inte ett barn. Han kanske inte ens själv förstår varför han är missnöjd! Många killar har dålig koll på sitt mående. 

TS måste prata med honom för att få reda på varför han inte mår bra, om han nu vet om varför. Är det saker på jobbet, skulle han vilja göra något på fritiden som han tycker att han inte får utrymme för? Skulle han hellre separera och bo själv med barnen varannan vecka? Är det så att han inte vågar föreslå skilsmässa? Att kärleken har tagit slut? Det är ju en skilsmässotopp när barnen är kring TS barns ålder. 

Egentligen är det ju TS som skulle vilja skiljas om båda jobbar lika mycket utanför hemmet och hon tar det mesta i hemmet

För han har ju egentligen inget att klaga på! TS sköter det mesta i hemmet ÷ barn ÷ hundar. 

Men han har ju tidigare lekt och klappat hundarna, han hatar ju uppenbarligen inte inte hundar, men är ointresserad och tycker att de är till besvär.

Tror att det handlar om att mannen är missnöjd, tycker kanske att det är för mycket jobb med två barn och hundar. (Men samtidigt har han ju inte något jobb med hundarna, går aldrig ut med dem. )Tänker han kanske  att han skulle slippa ifrån ännu mer hemarbete om TS inte skulle ha hundarna att ta hand om?

De blir symbolen och får skulden för att det känns fel. Han kan ju inte gärna säga att det blivit jobbigt efter att det nya barnet har kommit. Man ångrar liksom inte ett barn. Han kanske inte ens själv förstår varför han är missnöjd! Många killar har dålig koll på sitt mående. 

TS måste prata med honom för att få reda på varför han inte mår bra, om han nu vet om varför. Är det saker på jobbet, skulle han vilja göra något på fritiden som han tycker att han inte får utrymme för? Skulle han hellre separera och bo själv med barnen varannan vecka? Är det så att han inte vågar föreslå skilsmässa? Att kärleken har tagit slut? Det är ju en skilsmässotopp när barnen är kring TS barns ålder. 

(Egentligen är det ju TS som borde vilja skiljas om båda jobbar lika mycket utanför hemmet och hon tar det mesta i hemmet)

För han har ju egentligen inget att klaga på! TS sköter det mesta i hemmet ÷ barn ÷ hundar. 

Håller med till viss del. Men tycker att det var taskigt att han visade det där gamla mejlet han skrev till en kompis om att han skulle stå ut tills hundarna dog. Onödigt och dumt att trycka upp det i ansiktet på TS. I övrigt är jag inne på din linje. Dessutom kan han ha ångrat sig angående att skaffa ny hund, oavsett vad han ville från början. Han kanske känner annorlunda nu när de har barn. 

Tydligt beskrivet. Låter som han tycker det blir för mycket med både barn och djur hemma, men att hundar ingår i paketet har du ju varit väldigt tydlig med.

Kommentaren om att de bara har några år kvar är naturligtvis väldigt tråkig.

Så tänker jag.