Barn,seperation, bipolär
Hej, jag ska försöka skriva detta med kvalité men även utan mina känslor som far. Kommer skriva de så gott så inget kan härleda till något. Kommer vara svårt men känner att jag behöver råd
jag har en dotter på 6 år
sepererade från hennes mor för ca 1.5 år sedan. Vår dotter bor varannan vecka. jag har ett välutbildat bra jobb och bor i en villa i närheten av en större stad. vår dotter går i skola hos mig. Och är folbokförd på min adress.
hennes mamma lider av psykisk ohälsa. ( bipolär)
hennes mamma har inte medicinerat sen vi träffades hon slutade med medecinen för hon mådde bra. vår dotter föddes 9 mån efter vi träffades.
Relationen var turbulent. snarare destruktiv. De va mycket lögner. Svek och otrohet. Mycket tjafs och bråk. Och min dåvarande höll sig inte för att bråka framför vår dotter och jag såg mer hur fel allt var. Droppen gick när hon hade för 3 gången en affär med en kollega bakom min rygg och jag beslutade mig för att lämna 5 år in i relationen. Jag fick städa undan en väldigt sanitär olägenhet. Jag fick se bakgrunden och se hur det verkligen har varit och jag svor för mig själv att jag aldrig kommer utsätta min dotter för detta igen. Jag håller mitt ord och kommer inte göra det.
jag hade i närtid en vän som hade en väldigt destruktiv livsstil. han hade missbruksproblematik. Aggressions problem och vid ett tillfälle flög han på och ströp och misshandlade mig väldigt oprovocerat jag misstänker att han vid tillfället inte bara druckit alkohol. Jag bröt kontakten med den vännen för min familj men även för min dotter. de är för att ni nu ska få en förståelse
efter separationen flyttade mitt ex runt mycket med min dotter Och försökte få hennes bostadsadress hos henne. Jag satte i mot mig då jag hade en magkänsla av att de kommer inte sluta bra och att de kan bli mycket olika adresser.
vilket somsagt stämde?.
fick snabbt reda på att den vän som jag bröt kontakten med pågrund av hans destruktiva levande. har börjat dejta och ska bli en extra far för min dotter. Jag blev snabbt orolig och kontaktade då min dåvarande och förklarade den oro jag hade kring denna situation. då fick jag vid senare tillfälle höra via en gudfar att hennes nya hotat mig till honom. Att han skulle ?slå? mig nästa gång han ser mig. Tog upp det då med min dåvarande att jag inte accepterar hot eeller detta beetende kring min dotter. Utan jag vill att hon ska ha bra förebilder kring sig.
då blir han tokig och ringer mig när jag har min dotter hemma. Kl 03.00 på natten och hotar att han ska komma hem och slå mig. då sa jag jag har min dotter här och hoppas du respekterar att ge oss space. Han säger då att han skiter i min dotter. han dök som sagt aldrig upp.
jag fick en klump i magen och förstår med det här är inte bra. Men jag är kluven till hur eller vad jag ska agera eller hur jag ska göra. Jag vet att socialen inte gör ett skit. Som man är man mindre betrodd . jag hsr fått höra så mycket skräck av andra pappor hur de slutat för dem. Men jag vet att när jag berättat saker har de låtit så jävla sjukt för de har hänt så sjukt mycket saker i den relationen och kring den relationen så jag kan inte ens berätta de i text form. Och de kan låta sjukt och otrovärdigt. jag förstår det. Men de är min verklighet och min dotters.
min dotter kom till mig i Början av pappa veckan och sa att mammas nya slår mamma. då börjar jag förstå allvaret igen. Fick höra även av min dotters gudfar att mamman hade vid tillfälle varit hemma hos honom mitt i natten med panik. Där hennes nya hade lämnat kokain i en påse i bilen. som hon hade hittat. Hon tyckte de va lite mer coolt och vart lite arg mer en att hon förstod att gudfadern sa åt henne lämna de här. De här är inge bra för varken dig eller din dotter.
jag är såhär vad ska jag förhålla mig och vad ska jag göra?
mamman och min relation är kärv. De är uteslutande att prata med henne då jag tror hoten kommer bli värre och sätter både mig och min dotter i mer risker. Hennes mamma är bipolär och jag vet inte om de har nån samband till att hon sätter sig i sådana här situationer.
jag vill snälla inte ha elaka komentarer jag vill verkligen bara ha mental stöttning och tips och råd. Nån borde sitta i samma situation som mig