Skild eller stanna

Hej,

Jag ska försöka hålla mig kortfattad men behöver hjälp att avgöra om jag bör lämna min man eller om jag bara är egoistisk.

Jag vet att alla människor är olika och har olika förmågor, men jag har svårt att acceptera honom som han är.

Jag och min man träffades när jag var 21 år och han 23. Vi var särbo eftersom man enligt min kultur inte får bo tillsammans innan giftermål. Vi gifte oss efter fyra år enligt islam. Nu har vi två barn. Vi har samma bakgrund och flyttade båda till Sverige när vi var 17?18 år för att bo med våra föräldrar som hade flyttat hit några år tidigare.

Jag har försökt skapa ett bättre liv i Sverige genom att studera och arbeta samtidigt trots olika omständigheter. Jag tog examen från universitetet för tre år sedan och har nu ett heltidsjobb som jag trivs ganska bra med.

Min man har däremot inte ens klarat SFI. Han säger att han har koncentrationssvårigheter. Jag har peppat honom och erbjudit studiehjälp, men utan framgång.

Han har inget körkort, trots att jag är hans handledare och har erbjudit hjälp med teorin.

Han hoppar från jobb till jobb och kan sällan behålla ett jobb längre än sex månader. Det händer alltid något. Ibland är det hans eget fel och ibland otur, till exempel att företaget gått i konkurs. Han har också svårt att gå till jobbet varje dag. Ungefär varannan vecka är han frånvarande minst två dagar. Han har olika förklaringar till frånvaron ? ibland att han skadat sig på jobbet och ibland att han är trött. Några av jobben han haft har varit fysiskt tunga, till exempel inom bygg, men nu har han ett enklare jobb och är ändå ofta frånvarande.

Han är också ganska odisciplinerad. Han har betalat för ett gymkort med bindningstid men går inte dit och äter ofta onyttigt. Han är dock inte överviktig. Jag tränar däremot sex dagar i veckan och tränar inför ett maraton. Jag försöker också äta väldigt hälsosamt. Där krockar vi ganska mycket.

Jag har dessutom hamnat hos Kronofogden med en skuld på cirka 70 000 kronor samt några inkassokrav. Det gäller gamla skulder som han tog innan vi träffades.

Jag gör också mer av hushållsarbetet, men efter många bråk har han blivit lite bättre.

Han har inget sparande och är dålig på att hantera pengar. Det har dock blivit något bättre sedan jag började hjälpa honom att förstå hur man sköter sin ekonomi.

Nu är min fråga: bör jag lämna honom eller försöka acceptera honom som han är?

Om jag ska vara helt ärlig, utan att låta arrogant, känner jag ibland att vi inte kompletterar varandra. Snarare upplever jag att jag klarar mig bättre än honom på de flesta områden i livet.

En sak han gör är att betala hyran, parkeringsplatsen och elen. Jag betalar barnomsorg, mat, internet, hemförsäkring, barnförsäkring, bilförsäkring och hans mobilabonnemang. Han betalar kanske 2 000?3 000 kronor mer än jag varje månad. Jag gör dock så medvetet för att han ska känna ansvar att arbeta, och för att jag själv ska kunna spara pengar till barnen och till en buffert. Eftersom han är dålig med pengar och inte har något sparande.

Jag köper också mer kläder till barnen. Han gör det också ibland, men jag gör det oftare.

I övrigt är han ganska snäll och säger att han älskar mig. Men jag har börjat tappa intresset för honom eftersom jag inte ser honom som ambitiös.