De misstänker att jag har Crohns...

Beklagar allt som står i din TS. Förstår verkligen att det är tufft. 

Jag har inte chrons, men däremot IBS och en del födoämnesallergier. Magproblem är aldrig kul. Chrons är ju dock i en kategori för sig. 

Om jag hade varit du så hade jag anmält vården till IVO för detta. Det du beskriver visar på tydliga indikationer på chrons och borde ha utretts för länge sen. Du vet säkert att det finns en koppling mellan chrons och tarmcancer. Så nu håller jag tummarna för att du hädanefter får rätt hjälp av vården! 

Droppen som fick mig att ta kontakt för hjälp "på riktigt" var att mina fisar började lukta rått kött. Kan det vara hemorojder. Absolut, jag har fött 3 barn och det lär ju märkas. Fick även skador bakåt vid 2a, som inte dokumenterades ordentligt och därför inte följdes upp. Men bekräftades när 3an föddes och jag fick andragradsruptur längs samma linje "men inte lika mycket". Så minst en andragradsruptur gången för med då... Som inte dokumenterades. Stod att de bedövade för att bedömma och sy, sen inget mer.
Men hemorojdmedicinen gjorde varken till eller från för besvären, och rent måendemässigt fick de mig att må sämre.

Jag har varit så inne på magkatarr/magsår att jag inte läst om annat, för det har passat in tillräckligt bra för mig som okunnig. Jag är som rädd att läsa på om Crohns, eftersom jag sedan tonåren vetat hur allvarlig den är. Nu var min bekant väldigt illa drabbad och under de år vi träffades regelbundet så opererades hen 3 gånger och hade hela sin begravning planerad eftersom hen visste att det inte skulle bli ett långt liv. Tror hen var runt 25 när hen inte vaknade mer.

Jag fick detta besked efter att min samtalskontakt inom psykiatrin puffat på läkaren att ringa mig om provsvar (jag hade blivit missad förra veckan, vilket fick oss båda att tänka att då lär det inte finnas något alarmerande i proven och jag var mest uppgiven och kände att nu blir det att hänge i limbo igen) och läkaren ringde upp samma eftermiddag. Men under terapin sa samtalskontakten att det verkligen borde börja räcka för min del nu. Att jag har orimligt mycket som hänger på just mig och som ingen annan kan ta över. Bla ensam arvinge till mamma och det har tagit helt orimligt länge att reda upp, inte pga av mig utan pga myndighetspersoner mm som dragit ut på allt så länge som det bara går, begärt uppskov osv. Nu väntar vi på ett intyg så vi äntligen kan sälja hennes lägenhet. Men det har vi väntat i snart 2 veckor på...
När våra sista ord var "hoppas det vänder nu".
Och så kommer denna käftsmäll och spark i magen...

Läkarna misstänkte Crohns eller Ulserös kolit men efter ett antal koloskopier och avlägsnande av polyper så visade det sig att det var tarmfickorna som var inflammerade. Kämpade med detta under 10 år och till slut blev det operation.

Har en kompis med Crohns som kan leva i stort sett normalt så det är nog väldigt olika hur det drabbar. Att du stressar och har mycke runt dig gör ju självklart att kroppen inte kan vila så jättebra att din läkare bryr sig. Efter koloskopin får du veta mer så måla inte dj..ulen på väggen än.

Inte jag, men en vän till mig, har Crohns. Hen har haft diagnosen i 10+ år och kan i stort sett leva som vilken människa som helst. Hen får immunmodulerande läkemedel och får vara väldigt måttlig med vissa livsmedel. Så länge de bitarna sköts är magen "som vanligt" och det har inte uppstått några komplikationer såhär långt i alla fall. Ja, det är en allvarlig sjukdom, men behöver absolut inte innebära varken död eller större lidande, på förutsättning att du får rätt hjälp. 

Håller tummarna för dig! 

Nu har jag andats i fyrkant hela dagen, haft lite extra panikattacker däremellan och landat i någon form av resignation. Och oroar mig for tarmsköljningen som ska göras innan skopin. En kompis rekommenderade mig att vara ledig den dagen. Eh, ja, jag tror nog det jo.

Lavemang klarar du elegant. Är okej att ta ledigt för restid och undersökningen tar väl en stund. Jag har aldrig haft ont efter undersökningen trots att det ibland har känts skumt under koloskopin.

Jag tänker att som min mage/tarm uppfört sig så lär jag bli parkerad på toan av "sköljmedlet" och då funkar det inte riktigt att jobba. Är mest stressad för att jag aldrig gjort något liknande i mitt liv. Har typ haft trög mage några enstaka gånger när jag helt glömde dricka i ungdomen.

Jag tycker nya saker är jobbiga, och eftersom ingen kan  veta hur just min kropp kommer reagera på saker så blir det ett stressmoment.

Gillar inte heller nya grejer men tänker att många har redan gjort det och resten kommer att göra det någon annan gång. Du kommer inte att sitta på toa timme ut och timme in för lavemang funkar inte så. Det kommer att gå bra.

Alltså, jag spenderar redan ganska många timmar/dygn på toan pga min mage och ännu mer om den blir provocerad...

Är du hård i magen då du sitter länge?

Nej. Det är jag väldigt sällan. Men det är andra änden av bristol-skalan blandat med luft och blod och det är ingen ide att lämna rummet så länge det krampar för jag är där om några minuter igen. I skov passerar mat från mage till ändtarm på bara någon timme