Fjortonåring anklagad för att vejpa

Låter inte som att du pratat med läraren?

Det beror på var det skedde, men en tillsägelse räcker väl som första insats om barnet ifråga har ett fläckfritt förflutet vilket det verkar som i det här fallet.

Lite OT, men jag trodde inte längre att skolor använde kvarsittning längre och var tvungen att gå in på Skolverkets webbplats. Jo, det är fortfarande en disiplinär åtgärd som skolan kan använda. Den ingår inte vår kommunala skolas ordningsregler/åtgärdstrappa.

Jag tycker du ska ta kontakt med läraren för att höra om de tidigare har misstänkt att din dotter vejpat eller på andra sätt brutit mot skolans ordningsregler. Om hon inte gjort det tycker jag du ska ifrågasätta. Skolverkets riktlinje: Det gäller om eleven stör undervisningen eller uppträder olämpligt på något annat sätt, och trots uppmaning inte ändrat sitt uppförande.

Precis som att man i arbetslivet inte bara ska godta en chef som bestraffar utan grund ska man inte godta det i skolan. Det handlar om arbetsmiljö och är viktigt.

Stötta din dotter då om hon känner sig så felbehandlad att hon vill gå vidare med att reda ut situationen. Hjälp henne skriva ett mail till rektorns chef och be om ett möte.

Får skolor verkligen ha kvarsittning som straff?

Och för en sån sak som vejp? Om något så skulle det bli hemringning och ev orosanmälan, men kvarsittning? 

Orosanmälan?

Are u for real?

I am for real, tackar som frågar :)

Om hon är oskyldig kommer hon att vara helt besatt av att bedyra sin oskuld. 

Är hon mer arg på skolan/rektorn/läraren eller över kvarsittningen så kan du lungt utgå från att hon är skyldig.

Bara på familjeliv är folk så toleranta och accepterar vad som helst. Jag känner ingen som är så i verkliga livet...

Vi har en liknande, men ändå helt olika historia från mitt då lågstadiebarn. Under en lektion försvann hennes överdragsbyxor. När hon skulle ut på rast fanns de inte kvar. Jag kollade med skolan om det möjligen var så att någon blivit sjuk under lektionen och gått hem, för i hennes korridor var bara hennes klass i två grupper och ingen naturlig genomgång. Så var det inte, skolan var benhårda med att min dotter bara tappat bort dem. Hon var förtvivlad, för hon hade inte tappat bort dem. Hon har alltid varit noga med vad som är rätt och riktigt, stått för sina misstag men också varit noga med sina saker. Hon hade haft dem på rast, hängt upp alla kläder på sin krok och gått på lektion. Läraren fortsatte hävda att hon minsann slarvat bort dem bara. 

Jag var tydlig med dottern om att jag trodde på henne och att byxorna inte var relevanta. Däremot var jag irriterad på läraren som så bestämt hävdade att dottern slarvat. 

Ett par dagar senare blev det lov. Vi köpte nya byxor och när vi kom tillbaka en vecka senare hängde hennes byxor där. Det visade sig att en klasskompis i andra gruppen blivit sjuk under skoldagen och gått hem under lektionen. HANS byxor var försvunna, så föräldrarna trodde att det var hans som hängde på min dotters krok och tog helt enkelt hem dem. 

Jag är jätteglad att jag stod upp för min dotter, tydligt visade att jag trodde på henne och var tydlig med skolan om att de gjort fel bedömning. Inte för byxornas skull, utan för hennes!

Det är helt orimligt att orosanmäla för att ha vejpat.

Vi har gjort dagens ungdomar till småbarn med alla nya begränsningar i deras vardag.

Självklart kan TS stötta sin dotter, men jag uppfattar det som hon frågar vad hon kan göra mot skolan. Det är ju en helt annan sak än ditt exempel.

Det man kan göra är att ta striden mot skolan och visa sitt barn att man står på dennes sida. Jag gick hela tiden mot skolan och upplyste om att de hade fel och upplyste sen i efterhand om att de haft fel så att mitt barn skulle få upprättelse. Händelserna är så klart olika och barnen i helt olika åldrar, men att gå emot skolan i det här fallet är att stå upp för barnet.