Är en blivande mamma på 42 år.
Har barn sedan tidigare men yngsta är 10 år så detta är en riktig sladdis .
Plussade för tre veckor sedan och har bf den 6/11.
Trots 10!! positiva graviditetstest så känns det fortfarande helt overkligt att det är någon där inne .
Har tid för vul den 8/4 och hoppas så att allt ser bra ut ❤️
Jag testade positivt för en vecka sedan och har bf 20 november. Kommer att vara 41 år fyllda då. Flera förluster bakom mig så känns svårt att tro på att det kommer att gå hela vägen denna gång, men hoppas hoppas. Fick första testet med skugga på dpo 9 och har testat varje dag tills igår då testlinjen var lika stark som kontrollinjen. Då insåg till och med jag att det var dags att lägga ner testandet.
Har ni försökt länge?
Vi har försökt i snart två år med syskon och jag hade så smått börjat jobba med att landa i att tiden hade runnit ifrån oss. Ja, det känns helt enkelt svårt att tro på det som sagt. Men även om missfallsrisken är högre i min ålder så är ju faktiskt chansen att det går vägen större. Försöker tänka mycket på det. Vill ju njuta och glädja mig nu och inte ta ut oron i förskott.
Jag är 44 år och hyfsat säker på att jag är gravid. Har inte ens tagit test och förstår att det låter knäppt, men jag känner mig nästan helt säker. Har haft oregelbunden mens en längre period och har därför inte reagerat på att det var längesedan sist. Har mått konstigt ett tag, och nu börjar pusselbitarna falla på plats i huvudet - troligt är jag gravid. Plötsligt finns alla symptom.
Känner mig så uråldrigt gammal, kan man verkligen börja om nu?? har två äldre barn varav den yngsta fyller sju i år. Har inte en enda babygrej kvar 
Är det farligt, är jag för gammal, orkar jag, är det för mycket risker , så mycket tankar som snurrar i huvudet. Vet förstås att jag behöver ta ett test, men har typ inte vågat.
Hur har det gått för er andra...??