Hur bli sams igen?

Hur får man ens detta till att bli en kort historia.. Lärde känna en tjej 08 och hon har varit en av mina bästa vänner sen dess. Dock alltid typ "flashat" med ett lite bättre levene när en annan kröp på knäna som ensamstående, dock såg hon till att alltid besöka mig så jag bjöd på middag. Jag bjöd gärna, för mat fanns ju
Sen nu för typ 3-4 år sen började hon med antidepressiva och ändrade sin personlighet helt (jag vet, kan påverka känslor osv). Men från att vara väldigt omtänksam till att knappt bry sig. Vi har ju umgåtts och haft skoj men vid dialog så ska det ju bara handla om henne, inga motfrågor osv.
Då har hon även erkänt att hon satt i skiten tidigare med krediter och lån, därför kunde hon leva lyx innan och se ner på mig. Varför inte ärlig till en början ? Jag var ju öppen med min situation?
Så, förra året började hon dejta min sambos bästa vän och barndomsvän. Hon sa "jävlar vad vi ska umgås" när de sen blev ett par. . Frågade henne om vi skulle fira nyår tillsammans och hon sa att hennes andra vän satt ensam då,ä. Men då sa jag att vännen också är välkommen.. så vi typ bestämde nyår. När jag sen frågade henne I december Hur vi skulle styra upp då hade hon bokat upp annat.. så ja, jag sa att jag blev besviken.. sen dess har vi bara sagt grattis på föar. Reflektioner på detta ? Jag är ju inte sur osv men tänker hon kunde sträckt ut en näve. Jag skickade ett meddelande igår, som jag dock tog tillbaka innan hon hann läsa det. Och nej, vi är plus minus 40 båda två