Från ord till handling

Maken meddelade en kväll i slutet av april för några år sedan att han ville skiljas. I slutet av maj var huset sålt. Vi bodde kvar några månader tills vi kunde flytta till vars en lägenhet. Under tiden förberedde jag mig för flytt, vi delade ekonomin och bohaget. Vuxna barn. Gjorde bra vinst så det räckte till nya boenden utan lån. 

Vi hade pratat om skilsmässa i omkring 1 år och vi hade det riktigt uselt denna tid med ständiga konflikter och gräl. Vi var så less på varandra, sårade och besvikna av tusen olika  orsaker.  Vi hade inte tagit nåt beslut då min man varit allvarligt sjuk med IVA-vistelse som såklart också påverkade oss i humöret. 

En dag orkade jag inte mer. Jag ringde kommunala hyresbolaget på vinst och förlust och sa att jag måste flytta, våra barn går under av alla gräl. Tog en osedd lägenhet utan poäng och sen släppte jag bomben..  

Första tiden var kaos och gråt. Men jag stod på mig.  Det tog 1 år innan allt blev hanterbart men jag hade helt enkelt inte något val. 

Nu många år senare är båda omgifta och vi är hyfsade vänner och barnen är nu stora. 

Det hade väl legat och grott ett tag, vi liksom visste båda två att vi inte ville leva ihop längre. Han tog upp det i princip samtidigt som jag själv tänkte ta upp det, ett par dagar före jul. Samtalet var typ i linje med "vi vet, barnen är inte dumma heller, de fattar, men vi tar resten på nyåret". Sen blev jag akut sjuk dagen före julafton, ligger på sjukhus i två veckor och kommer hem till flyttkaos.

Var ni överens? Hur gjorde ni rent praktisk? Hjälptes ni åt med flytt eller fick ni göra allt själv? Om relationen är lugn men man känner att det inte lirar.. båda vägarna känns som det sämsta valet..

Trots alla gräl nej vi var inte överens.  Han ville inte skiljas. Egentligen fattade han att det inte fanns annat alternativ men han var så less att han ville jävlas helt enkelt.  
Jag flyttade själv utan hjälp. Enda hjälpen av honom jag fick var en flytt av stor tv .  Han var dock generös med alla prylar som skulle delas. Han kom med egna förslag hur olika saker skulle delas och det var mer än generöst tilltaget så jag tackade ja.  Mer prylar kom i efterhand också. 

Han ville vi skulle börja om igen men allt som hände under  skilsmässan var istället bara bekräftelse på att skiljas var rätt.