Skyldig att påminna om födelsedag?

Klart att också mamman kan glömma. Men det här är en väldigt liten sak att göra. Det kan omöjligen ta så oerhört mycket energi att påminna barnen om den andre förälderns födelsedag. ?Glöm inte att pappa fyller år nästa vecka?, tar fem sekunder att säga. 

De har båda satt barnen i kläm. Man kan inte utmäta millimetersnsvar i föräldraskapet. Barnen kom i kläm. Punkt. 

Varför ska hon ens komma ihåg det? Hans födelsedag är inte hennes ansvar längre. 

Nej, det är pappan som har satt barnen i kläm, och han försöker föra över det på mamman. Som en liten unge som inte klarar av att ta ansvar för sig själv.

En 17 åring bör ju faktiskt ha lite koll på när ens föräldrar fyller år kan jag tycka men men, det är inte frågan.

JAG TYCKER att man kan påminna barnen, det tar inte lång tid, mina barn brukade jag påminna och fick ringa om det var min vecka, likadant åt andra hållet, exets nya sa även till dem att ringa mig på mors dag om de var där då, men med det sagt så tycker jag inte att han har rätt att bli sur för att ts inte kom ihåg, det är inte hennes ansvar längre men jag hade bara sagt när han tog upp det "oj, just det, du fyllde år, det glömde jag, sorry, hoppas ni hade kul" och gått vidare med min dag

Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden lite. En vuxen man som blir sur för att en tioåring inte köper en present till honom? Okej.

Jag bor själv med min son nu och när det var min födelsedag så sa jag bara att "på söndag ska jag fira min födelsedag, mormor kommer mm".

Då hade han fixat en tårta med hjälp av en kompis mamma och ett kort. 

Man kan inte sätta sina barn på pottan genom att inte göra klart för dem vad man förväntar sig. Jag förväntade mig inte mer än ett kort, men jag förväntade mig att han skulle a. vara hemma och fira med mig och b. kanske ge mig ett kort eller någonting liknande. 

Jag tycker att pappan i det här fallet skulle ha sagt något i stil med: gud vad kul att ni kommer på fredag! På lördag kan vi köpa tårta och äta något gott för då är det ju min födelsedag! 

Inga skyldigheter, i sak...

Men varför göra det svårt för sig? Jag förväntar mig inga presenter av mina barn, men det är givetvis trevligt med en grattis hälsning. Vill jag fira så ligger det på mig som vuxen att styra upp något - en fika, en middag whatever.

Men ja, jag påminner mina unga vuxna barn, om deras farföräldrars födelsedagar, och även om deras mammas (vi är frånskilda sedan 3 år).

Handlar i sak inte om att man måste styra upp med presenter hit och dit, utan kanske att man bara säger "grattis", och att man kanske kan, kan se till att kunna närvara om det skulle bli något mer av firande... 

Exakt så, men i TS fall så ville pappan att TS skulle styra upp det hela, som att han var en av TS bebisar som hon ska dalta med. Och flera i tråden verkar tycka att det är rimligt att det ska vara TS jobb flera år efter separation, för pappor måste man tydligen dalt med annars är man en dålig mamma. 

Den enda som orsakade att barnen kom i kläm var i så fall pappan. 
Exakt så, men i TS fall så ville pappan att TS skulle styra upp det hela, som att han var en av TS bebisar som hon ska dalta med. Och flera i tråden verkar tycka att det är rimligt att det ska vara TS jobb flera år efter separation, för pappor måste man tydligen dalt med annars är man en dålig mamma.

Fast nu övertolkar du nog lite väl tror jag, det enda jag kan läsa är att han blev sur för att hon inte påminde barnen om att han fyllde år så de kunde fixa något (själva), inte att han förväntade sig att TS skulle styra upp med kalas liksom, han kanske hade fixat middag och tårta och sen kom barnen och undrade varför och därav blev besviken, eller så kanske han hade förväntat sig frukost på sängen, vem vet, du verkar ha läst någonstans att pappan också glömde bort sin födelsedag dock och då är det riktigt larvigt att bli besviken 

"Är jag skyldig att påminna?"

 Att uttrycka sig på det sättet är ett falskspel.

Du och din exman är skilda. Underförstått är här att du inte längre har några skyldigheter till honom längre. Man förstår att du upplevde att du hade skyldigheter till honom när ni var gifta. När man läser din fråga skall man alltså känslomässigt tycka : Stackars kvinna, nej hon har verkligen inga skyldigheter alls mot sin exman (det svinet) längre.

Det falska ligger i att relatera skyldigheten till mannen och inte till barnen som vore mer rätt. En mer korrekt fråga och svar lyder :

Är jag en dålig mamma om jag inte påminner mina barn om deras fars födelsedag?

Svar : Ja, du är en dålig mamma eftersom du då använder dina barn för att "hämnas" på exmaken genom att inte påminna dem.

Om man kommer ihåg det, tycker jag att man påminner barnen. Inte främst för pappans skull, utan för barnens.

MEN det är okej att glömma en sådan sak. Man kan inte komma ihåg allt. Det finns viktigare saker att hålla reda på än pappans födelsedag, som är HANS ansvar, särskilt när man är skilda.

Pappan reagerar omoget. Varför lägger han ansvaret på TS? Jag utgår från att hon inte medvetet struntade i att påminna barnen, utan helt enkelt glömde. Vilket är lätt hänt när det gäller en sådan sak, man har mycket i huvudet och man inte lever ihop längre. Det gäller ju inte liv och död eller omsorgsbrist.

Pappan kunde själv ha påmint barnen. Det är väl rimligare att han själv kommer ihåg sin egen födelsedag, än att hans ex gör det?

Jag skulle aldrig glömma min mans födelsedag, men vi lever ihop, och han glömmer inte heller min.

Ska kvinnor inte få slippa vara familjens projektledare ens när de separerar? Ska de alltid behöva påminna, hålla reda på, ta mer ansvar än mannen? Dadda med en vuxen karl?

Hahahahha vad pratar du ens om. Att mannens födelsedag glöms bort går knappast ut negativt över barnen. Att sen pappan är en barnrumpa som ska ha vissa presenter (köpta, ej egengjorda) utan att visat engagemang eller gett pengar (eller att påminna, vad det verkar som) är ju bara hans humör och något han styr - och det kan knappast TS ansvara för. Pappan gör noll och tror att sparvar ska flyga in i munnen på honom. Vill man ha något får man väl ta tag i det, eller BE mamman om hjälp att påminna barnen?

Ditt svar är absurt.

TS skriver uttryckligen att hon inte påminde barnen om pappans födelsedag, för att hon helt enkelt inte kom ihåg det.

Ändå skriver vissa att de tror att hon försökte sabba med flit? 

Läser ni inte trådar innan ni svarar?

Andra skriver att TS "borde" ha kommit ihåg pappans födelsedag. Varför? Hon har inget ansvar för det längre. För barnen ja, men inte för pappan. Han kunde själv ha påmint sina barn.

Ts ex förväntar sig köpta presenter, saker som barnen gjort duger inte.
Lika med att ts ska köpa present till sitt ex.
Vilket är helt absurt.

Jag tycker inte att jag övertolkar. 

Exet blir sur över att TS inte påminner barnen, vilket ju innebär att barnen glömde sin pappas födelsedag. Pappan tycker att han ska firas och bli ihågkommen och att hans födelsedag är hans exfrus ansvar. Det är att bli daltad med i mina ögon. 

En ansvarstagande vuxen lägger inte över sitt eget på andra. Han kunde själv ha påmint barnen, och ännu hellre ordnat firande där barnen deltog, för vilka barn ordnar sin förälder födelsedagsfirande mer än tex köper ett kort eller ritar en teckning. 

Han är väl besviken att han måste vara vuxen och fixa sin egen födelsedag nu. 

Ja du, det där var mer än vad jag läste in, självklart har han rätt att bli besviken över att inte bli ihågkommen på födelsedagen, besvikelse är en känsla som alla har rätt till, sen har han inte rätt att bli sur, ts kanske har hjälpt till att fixa någpt de 2 senase åren och därav blev det extra hårt.

Hur som helst så har ts såklart inte något ansvar för att fixa (om hon vill så kan hon ju hjälpa sina barn för deras skull, barn brukar vilja ge presenter till sina föräldrar) men om man kommer ihåg så kostar det inget att påminna, precis som att ifall jag vet att grannen fyller år så säger jag grattis om jag ser hen. Nu skriver ts att hon inte kom ihåg och då hade jag som sagt bara konstaterat att det blev ju tråkigt för dem men sen gått vidare med mitt, jag hade inte lagt någon vidare energi på det hela

Dessutom åkte barnen till sin pappa två dagar innan han fyllde år. Då hinner han ju själv påminna dem och fixa något tillsammans med dem.

Och om TS hade kommit ihåg det kunde hon ha nämnt det ännu tidigare, men nu föll det bort.

Ja, han får såklart ha vilka känslor han vill.

Men han har ju inte rätt att ta ut de känslorna på sitt ex. Att barnen inte kommer ihåg hans födelsedag har nog mer med deras relation att göra än den har med TS att göra. Och pappan kunde ju själv ha påmint barnen, om det nu var viktigt för honom att bli firad av dem. 

Vilka födelsedagar man kommer ihåg eller inte är ju individuellt. Men att avkräva att exet ska hålla koll på den för barnens räkning är lite väl magstarkt. 

Jag har extremt bra koll på min sambos födelsedag eftersom vi är ett par. Men jag vet inte om jag skulle ha någon fokus på det om vi skulle göra slut. Saker som inte är i fokus/centrala för mig glömmer jag lätt bort. Det är väl bra för barnen att få träna på eget ansvar med en så inte alls livsavgörande sak. De glömde denna gången. Är det viktigt för dem kanske de kommer ihåg nästa gång.