Respektlös partner eller jag som överdriver?

Vad sa han när du påpekade det för honom?

Hur långt är han på arbetsresa? Han kan ju få skjuts hem i värsta fall?

Han bad om ursäkt, att han inte tänkte så långt. Men jag menar, kom igen, du ska bli pappa snart och kan inte tänka längre än så? 

Det är ungefär 1,5 timme bort? och ja, han kan få skjuts. Men det är ju just hela grejen i sig, att jag inte känner mig respekterad. 

Alla är ju olika men väntar man barn tillsammans går det väl över allt annat. Ok, hade jag redan börjat festa så hade jag i alla fall ändå hört av mig - det är ju mitt barn också och dessutom en kvinna jag älskar såpass att vi ska skaffa barn.
Mitt sista barn föddes tre månader innan mamman fyllde 40 så det var ju lite funderingar beroende på ålder. Jag låg borta rätt mycket med jobbet på den tiden men kollade alltid läget och litade på att hon hörde av sig om något hade hänt.
Jag satt på hotell i Göteborg med middag och en bira när jag fick veta att fostervatten-provet var helt ok!
Annars hade jag åkt hem direkt.

Precis! Du resonerar ju helt rätt enligt mig. 

Det hade ju varit en sak om han hörde av sig innan på kvällen att han skulle ta några glas, så jag iallafall hade varit medveten. Men att han inte hörde av sig så gör ju det att jag inte kan lita på honom, vilket är jättetragiskt. 

I denna situation tycker jag dugör en höna av en fjäder. Barnet är inte lika verkligt ännu  för honom eftersom det inte ligger i hans mage. Speciellt inte om det är första barnet.

Har ni nån överenskommelse att ni måste redogöra precis allt ni gör/kommer att göra? Om inte så tycker jag du överreagerar. Det är ju helt normalt att ta några glas med sina kollegor fast sambon är gravid och det är så nära att man kan ta sig hem inom rimlig tid med skjuts.

Nej vi har ingen överenskommelse att vi måste berätta precis allt, men jag tror ni missar lite hela bilden. 

Grejen är ju att jag var tvungen att åka in till förlossningen för bara 1-2 dagar sedan pågrund av lite komplikationer, men allt gick ju bra som tur var och jag kunde åka hem och min man kunde stanna där vart han var. Saken är att det kan bli att jag kan behöva åka in igen, och då får jag känslan att han inte bryr sig när han kan dricka och supa med sina kollegor helt utan bekymmer, medan jag är hemma och mår ganska dåligt på grund av allt. 

Är jag lite mer resonlig nu? Förstår annars att jag kan verka lite pushig men ifall det var lite andra omständigheter så hade jag inte haft problem med att han är ute med sina kollegor och dricker hela natten!

Jag kan förstå TS. Hon är gravid och har redan fått åka in till förlossningen en gång pga komplikationer. 
Det hade varit på sin plats att mannen åtminstone hade ringt hem och frågat TS om det är ok för henne att han stannar en extra natt och festar med kollegorna eller om hon vill att han ska komma hem.
Hade det varit min man så hade han åkt hem redan när han fått veta att jag åkt in på sjukhuset. Han hade inte prioriterat att festa med kollegorna i det läget.

Hur gamla är ni eftersom du skriver att han är ute och super hela natten fast han är på jobbresa och ska upp och jobba? Låter ju som det isf är ett mycket större problem än att han inte berättade.

Tack molly50 för din förståelse!

och svar till dig Dexter så är vi runt 25-års åldern, och jag tycker det är precis lika konstigt som dig att dem är ute och festar när dem har jobb dagen efter. tro mig, jag vet inte hur tankarna gick för dem

I mina öron låter det som att ni är ganska unga och inte varit ihop särskilt länge, 2-3 år kanske.

Pappa-rollen och ansvaret med att skaffa/ha barn har inte riktigt landat i honom ännu och likaså känslan av att behöva finnas där för dig som gravid och att han ska vara en stabil och pålitlig stöttepelare i detta.

Kanske mognar han några kilo om du talar ut med honom om detta.

Det är ju en väldig skillnad på att ta ett par öl efter jobbet och bli redlös och hålla på framåt småtimmarna så nu förstår jag att du tycker det är respektlöst. Han är ju inte mycket till stöd om han är riktigt full även om han får skjuts om det händer något. Ta ett rejält snack om hans dryckesvanor som behöver ändras nu när han ska ta ansvar för ett barn.

Runt 25 så inte speciellt unga som du får det att låta, vi har varit tillsammans 6 år ungefär och är gifta sedan 1 år tillbaka.

tror du har rätt i att pappa rollen kanske inte landat hos honom än, det är första barnet och jag ska såklart prata med honom lite djupare när han väl kommer hem. 

Låter som helt vanligt beteende bland unga på konferens. Inget konstigt.