Ni vuxna som var svåra som tonåringar, ge mig input!

Jag har en fyra år äldre syster som jag vill hävda var änmu värre. Så mina föräldrar hade fokus där. Så mina utbrott ignorerades. Jag kunde bete mig som fan men hon var värre så hon fick uppmärksamhet/tröst. Jag var förjävlig men jag kunde inte tävla på den nivån. 

Det blev inte bättre vid 18-20 när man egentligen skall vara vuxen, utan först vid 25. (Slutade knarka och dricka då med).

Grattis, TS, du har blivit med tonåring. ADHD eller ej, du beskrev just 95% av jordens tonåringar. En med ADHD är bara samma fast uppskruvat till 11.

Som förälder, påminn bara om det viktigaste, utan tjafs. Ta mediciner, komma iväg till skola. Resten är inte värt att bråka och tjafsa om. Så, tänderna blir inte borstade på en vecka, än sen? Hon kommer komma på det själv. Mat ställs på bordet som vanligt, missar hon det står hennes portion i kylen. Osv.

Hennes utbrott bäst ignoreras, eller gås ifrån. "Om du inte är trevlig vill jag inte umgås med dig", är parollen. Men se till att umgås massor när allt är bra och lungt. 

En sak som var väldigt viktig för mig var att alltid bli inbjuden, men aldrig tvingad, till saker som utflykter och släktbesök. Det gav en känsla av viss kontroll. Lika så att få en dag i veckan att bestämma och laga middagen.

Sätt er också ner en bra dag och prata om rutiner och förväntningar och liknande. Jag kände ofta som tonåring att jag inte klararade det mina föräldrar aldrig berättade att de ville att jag skulle klara, utan bara skällde på mig att jag inte gjorde sakerna de aldrig sagt att jag skulle göra.

Kommunicera. Checka in hur det är. Ha en stund i veckan när det bara är du/den andra föräldern och tonåringen, till att bara prata. Finns det andra barn i huset, se till att komma ut med tonåringen för det. En promenad, ett café där man kan sitta lite avskiljt, eller något.

Och, förresten, lathet existerar inte. Hon ät inte lat. Men hon har förmodligen ingen ork, pga allt som händer i kroppen. Så måga med ADHD och andra diagnoser blir beskylda för lathet när det egentligen handlar om saker som trötthet, "tröghet" (inertia), distraktioner, osv.

Och på tal om distraktioner, se över hennes mobilanvändande och sömn. Hur går det där? Vad kan ni göra för att hon ska sova bättre på natten? Fråga henne. 

Har två äldre döttrar som inte har varit såhär alls. De är bara några år äldre än henne. Men jag fattar att hon är som många tonåringar kan vara.

Hon har inte borstar tänder på typ en månad. Förstår du galenskapen! Hon vägrar prata om det och skriker om jag försöker. Hon är ändå mån om sitt utseende och duschar etc. Hon har varit slarvig förr men nu har det gått utför helt. Vet inte vad jag ska göra?

Det tror ni inte, ni som läst alla mina "självgoda" inlägg här, att jag var helt hopplös som 15-åring. Jag gick i en "fin" privatskola, skolkade, smygrökte, hängde med äldre killar. Detta var över 50 år sedan. Med underkänt i flera ämnen sattes jag på sommarlovsskola, gick bra, kunde fortsätta studierna. Det ställdes krav, utskällning, utegångsförbud och läxförhör därhemma. Det gick bra för mig i livet, anställning inom Bank/Finans. Jag har inte varit arbetslös en enda dag.                                                                                                                                                 En 15-åring har inget konsekvenserna, mentalt ett barn
 En 15-åring ska inte sova hos sin pojkvän och han ska heller inte sova över hos henne. Överhuvudtaget ska 15-åringen fokusera på sina läxor! Som förälder måste man ställa krav! Svårt att skärpa rutinerna när det redan varit slappt, men det är vad ni måste göra för att 15-åringen inte ska spåra ur helt och hållet! Ibland läser .Man på FL om så unga flickor som kommer hem gravida, abort är för sent, livet ödelagt. Alltså, regler måste införas; av egen kraft kommer inte slappa ungdomar att börja sköta sig. ADHD? Hon måste ändå lära sig att sköta sig, än viktigare att regler finns!               

Jag var hemsk som tonåring, men mina föräldrar höjde aldrig ens rösten åt mig utan gjorde bara allt de kunde för att hjälpa mig och överöste mig med kärlek. 

Misskött det mesta och vart väldigt bråkig i skolan. 

Hade mina föräldrar varit hårda med gränsdragning, krav och arga röster hade jag bara ballat ur ännu mer.  Hade de blivit arga hade jag kunnat bli arg tillbaka, men nu när det bara var världens mest omtänksamma människor så fick jag dåligt samvete hela tiden för hur jag uppförde mig. 

Faktum är att mina föräldrars konstanta kärlek och omtanke istället för straff och ilska gjorde att jag faktiskt försökte att vara "duktig", men det gick helt enkelt inte att sköta sig bättre. 

Gällande tandborstning. Köp en mild eltandborste (sonicare tex) plus mjuk tepe tandborste (de för små billiga man får hos tandläkaren) och mild tandkräm, gärna sådan som inte löddrar. 

Du räddar dig själv och framförallt ditt barn om du slutar med skuldbeläggande av henne och istället sätter dig in i hur ADHD fungerar och inser att det är ett funktionshinder som fuckar upp hjärnan. 

ADHD är inte en tonårsfas utan är på riktigt.  

Att bete sig som ett as I tonåren är många gånger ett avgrunsdvrål på hjälp för att dom mår så skit att dom inte vet vart dom ska ta vägen . Statistiken för suicid är skyhög för barn med NPF-diagnos..

Hälsningar / NPF-diagnos-mamma med diagnos-barn 

Det är väldigt välkänt att personer med NPF-diagnos har svårt med tandborstning pga sensorisk överkänslighet.  Att ha nåt i munnen som inte är mat, konstig konsistens på tandkräm,  klarar inte av smak på tandkräm,  obehagsskänsla av tandborste,  etc etc 

Känner att du borde ha koll på det? 

Hon har haft adhd hela sitt liv och slutade borsta  ordentligt för några månader sen. Så hon har knappast det problemet. När hon hade pojkvän borstade hon frenetiskt. Det handlar om att ha svårt att hålla rutiner vilket är fine. Vi hjälper henne gärna, men hon vägrar hjälp. Behöver bli otrevlig när man ber om stöd.