Hjälp med svår expartner och vårdnad

Hej,

Jag behöver omgående hjälp med hur jag ska gå vidare. Jag är i separation med pappan till vårt barn. Det var inget lättvindigt beslut och jag är fortfarande i sorg men på grund av hur jag och vårt barn blivit behandlade, så har jag varit tvungen att lämna. Jag är rädd för vårt barns säkerhet.

Han har blivit värre med åren, aggressiv och isolerat sig. Prioriterat jobb framför allt. Han har varit våldsam vid separata tillfällen.

Han fördröjer försäljning av hus, bor kvar (jag lämnade och bor någon annanstans) men vill jag ska fortsätta betala utgifter (vilket jag gör), han har kvar vår gemensamma hund på heltid (jag tillåtit under tiden men han anser det är hans på heltid), han har bokat semester utan att prata med mig, han hotar åka utomlands utan min tillåtelse. Vill ha varannan vecka redan vid låg ålder. Han har bokat veckor som passar honom
att göra aktiviteter han gjort tidigare men som är rent olämpliga för ett litet barn. 

Jag har tagit hand om alla fakturor och hem, han har undvikit att göra något för att underlätta, han är inrutad i extrema rutiner. Jag får köpa alla kläder till vårt barn, logistik, personlig vård och planering.

Jag har tagit tag i bodelning, husförsäljning och familjerätt för upplägg och är i uppstarten men är helt slut.

Hur gör jag? Det känns som jag inte har några rättigheter i att kunna se till så vårt barn inte råkar illa ut i hans händer. Hans kontroll över allt och alla. Hans prioritering av hans intressen över sitt eget barn och tidigare familj.

Kan någon hjälpa mig? Jag vet inte om jag orkar ha det såhär hela hennes uppfostran. Alla konversationer gör han till diskussioner och sms-krig där jag försöker vara lågaffektiv men som alltid blir fel. 

Vad exakt betyder låg ålder på flickan?

Det låter som att du skulle kunna rådfråga kvinnojouren. De har ofta väldigt hög kompetens och du kan vara helt anonym. 

Hej,

Jag behöver omgående hjälp med hur jag ska gå vidare. Jag är i separation med pappan till vårt barn. Det var inget lättvindigt beslut och jag är fortfarande i sorg men på grund av hur jag och vårt barn blivit behandlade, så har jag varit tvungen att lämna. Jag är rädd för vårt barns säkerhet.

Han har blivit värre med åren, aggressiv och isolerat sig. Prioriterat jobb framför allt. Han har varit våldsam vid separata tillfällen.

Han fördröjer försäljning av hus, bor kvar (jag lämnade och bor någon annanstans) men vill jag ska fortsätta betala utgifter (vilket jag gör), han har kvar vår gemensamma hund på heltid (jag tillåtit under tiden men han anser det är hans på heltid), han har bokat semester utan att prata med mig, han hotar åka utomlands utan min tillåtelse. Vill ha varannan vecka redan vid låg ålder. Han har bokat veckor som passar honom
att göra aktiviteter han gjort tidigare men som är rent olämpliga för ett litet barn. 

Jag har tagit hand om alla fakturor och hem, han har undvikit att göra något för att underlätta, han är inrutad i extrema rutiner. Jag får köpa alla kläder till vårt barn, logistik, personlig vård och planering.

Jag har tagit tag i bodelning, husförsäljning och familjerätt för upplägg och är i uppstarten men är helt slut.

Hur gör jag? Det känns som jag inte har några rättigheter i att kunna se till så vårt barn inte råkar illa ut i hans händer. Hans kontroll över allt och alla. Hans prioritering av hans intressen över sitt eget barn och tidigare familj.

Kan någon hjälpa mig? Jag vet inte om jag orkar ha det såhär hela hennes uppfostran. Alla konversationer gör han till diskussioner och sms-krig där jag försöker vara lågaffektiv men som alltid blir fel. 

Kolla med kvinnojouren om dom har advokater kopplade till sig. Är säkert olika i olika kommuner men jag fick mycket hjälp gratis att reda ut mina rättigheter innan vi drog igång en process kring umgänge, underhåll och schema. Då hade det gått 4 år utan att jag fått en krona från honom, men jag var för rädd innan för att göra något. Med advokatens hjälp kände jag mig till slut trygg att dra igång allt. 

Sen skulle jag råda dig att försöka få klart med bodelningen först, innan du tar till rättsliga åtgärder kring barnet. Hur hemskt det än är. Det kanske verkar motsägelsefullt, men risken är att han drar ut på bodelningen i ilska över att du drar igång en process kring barnet i samma veva.